Stadigvarande vistelse
Enligt 3 kap. 3 § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229) är personer som stadigvarande vistas i Sverige obegränsat skattskyldiga här.
Begreppet stadigvarande vistelse är inte närmare definierat i inkomstskattelagen. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det av praxis följer att som stadigvarande vistelse i Sverige räknas i princip en sammanhängande tidsperiod om sex månader eller mer (prop. 2004/05:19 s. 30). Det krävs att den skattskyldige tillbringar sin dygnsvila i Sverige för att det ska vara fråga om en stadigvarande vistelse (RÅ 81 Aa 4). Tillfälliga avbrott i vistelsen har inte tillmätts någon betydelse (RÅ 1997 ref. 25).
Av praxis följer vidare att om vistelsen i Sverige understiger en tidsperiod om sex månader ska bedömningen av om den ska anses vara stadigvarande göras med utgångspunkt i vistelsens längd, omfattning och regelbundenhet. En person kan därför anses stadigvarande vistas i Sverige även om denne under ett år tillbringar färre dagar i Sverige än utomlands (jfr RÅ 2008 ref. 16, RÅ 2008 ref. 56 och RÅ 2008 not. 166).
Väsentlig anknytning
Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 är personer som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatta här obegränsat skattskyldiga.
För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit ska beaktas om han är svensk medborgare, hur länge han var bosatt här, om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort, om han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om han har sin familj här, om han bedriver näringsverksamhet här, om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om han har en fastighet här och liknande förhållanden (3 kap. 7 § första stycket).
Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1984/85:175 s. 13 f.) framgår att syftet med den är att förhindra s.k. skenbosättning i utlandet av personer som tidigare varit bosatta och verksamma i Sverige. Det framgår också att rena kapitalplaceringar inte bör påverka bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger men att tillgångar som ger ett verkligt inflytande i en rörelse som bedrivs i Sverige bör beaktas oavsett om det sker genom innehav av aktier, via en juridisk person eller på annat sätt.
Enbart innehav av en fritidsbostad ger i regel inte väsentlig anknytning till Sverige (se t.ex. RÅ 1992 not. 367). Beträffande innehav av hyres- och jordbruksfastigheter görs i praxis skillnad mellan rena kapitalplaceringar och fastighetsförvaltning där den skattskyldige deltar mer aktivt i förvaltningen (jfr RÅ 1989 ref. 18, RÅ 1989 ref. 118 och RÅ 2003 not. 210 samt a. prop. s. 14, 115 och 122).