Av 3 kap. 3 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att den som har
väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här är
obegränsat skattskyldig.
För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig
anknytning hit ska beaktas om han är svensk medborgare, hur länge han var
bosatt här, om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort, om han
vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, om han har en bostad här som
är inrättad för åretruntbruk, om han har sin familj här, om han bedriver
näringsverksamhet här, om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha
tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i
näringsverksamhet här, om han har en fastighet här och liknande förhållanden (3
kap. 7 § första stycket).
Vid prövningen ska det göras en samlad bedömning i det enskilda fallet varför alla
omständigheter av betydelse måste beaktas (prop. 1984/85:175 s. 13).
Av praxis framgår att en person som varit utflyttad en längre tid från Sverige
inte får väsentlig anknytning hit enbart på grund av förvärv av en fastighet
för fritidsändamål och det gäller även om det är fråga om ett ansenligt
fastighetsinnehav och bostaden är inrättad för åretruntbruk (jfr t.ex. RÅ 2003
not. 210 och RÅ 2009 not. 82).
Frekventa resor till Sverige för att under ca 60 dagar per år besöka ett minderårigt barn
har inte medfört väsentlig anknytning. Personens innehav av en aktiepost på tre
procent och styrelseuppdrag i ett onoterat företag samt ägarandel i en fastighet
som saknade bostadsbyggnad medförde ingen annan bedömning (RÅ 2003 ref. 52).
I ett annat fall har besök i Sverige för att umgås med två minderåriga barn under ca
100 dagar per år tillsammans med arbetsbesök i Sverige under ca 20 dagar per år
inneburit väsentlig anknytning (RÅ 2010 not. 78).