A, B och C (Grundarna) har tillsammans bildat och äger, direkt och indirekt, bolaget X AB. Bolaget är ett fåmansföretag och Grundarnas aktier är kvalificerade andelar enligt 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

X AB är registrerad som förvaltare av alternativa investeringsfonder hos Finansinspektionen. I samband med registreringen har bolaget anmält två fonder för förvaltning. Det är dels Fonden som är en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond, dels en associationsrättslig alternativ investeringsfond.

Enligt antagna fondbestämmelser ska Fonden utgöra en räntefond med placering i olika fordringsrätter. Inkomster i Fonden kommer att bestå av räntor och kapitalvinster på de investeringar som görs med kapital som tillskjuts av investerare. Utbetalning från Fonden kommer bestå av inkomsträntor och kapitalvinster samt återbetalning av kapitalbelopp.

Erbjudanden om investering i Fonden ska riktas till utvalda professionella externa investerare, bl.a. D, men även Grundarna har för avsikt att investera i Fonden. Ambitionen är emellertid att mer än 70 procent av fondandelarna i Fonden ska ägas av icke verksamma investerare.

I fondbestämmelserna för Fonden anges bl.a. följande.

Fonden är en alternativ investeringsfond enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, LAIF, och vänder sig enbart till professionella investerare. Fonden är inte en juridisk person och kan inte föra talan i domstol. Den är legalt att anse som ett enkelt bolag och regleras därför till viss del genom lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Fondförmögenheten ägs av fondandelsägarna gemensamt i förhållande till deras respektive andelar och andelarna i en andelsklass medför lika rätt till den egendom som ingår i Fonden. Fonden kan inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Fondförvaltaren företräder Fonden och dess andelsdelägare i alla frågor som rör Fonden.

Lagen (1904:48 s.1) om samäganderätt ska inte tillämpas på delägarskap i Fonden. Varje andelsägare befullmäktigar genom tecknande av fondandel fondförvaltaren att företräda andelsägarna i alla frågor som rör Fonden och vidta alla åtgärder för Fondens räkning i enlighet med fondbestämmelserna. Fullmakten omfattar även rätt för förvaltaren att för andelsägarnas räkning lämna samtycke till inträde av ny fondandelsägare eller inlösen av andelsägare.

Fonden består av två andelsklasser, klass A som är en utdelande andelsklass och klass B som är en icke-utdelande andelsklass. För båda andelsklasserna krävs en minsta initial investering om n kr.

Vid teckning och betalning av fondandelar erhåller fondandelsägaren så många andelar som motsvaras av andelsägarens kapitalinsats vid teckningstillfället i förhållande till värdet av det totala kapitalet i Fonden.

Fonden förvaltas av X AB som vid förvaltningen av Fonden handlar i eget namn och ska då ange Fondens beteckning. Fondförvaltaren får använda tillgångarna i Fonden för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av Fonden. Vid förvaltningen ska förvaltaren handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

Vid teckning och inlösen av fondandelar har fondförvaltaren rätt att ta ut en avgift från andelsägaren. Vidare utgår en fast förvaltningsavgift och en prestationsbaserad avgift som beräknas kvartalsvis/årsvis och avräknas vid utdelning eller inlösen. Avgifterna bestäms individuellt för varje investerare och är lägre för de som investerar större kapital än de som investerar mindre kapital.

Av ansökan om förhandsbesked framgår vidare att de fordringsrätter som kommer bli aktuella för Fondens verksamhet antingen struktureras av X AB eller förvärvas från tredje man. I ett utkast på låneavtal anges investerarna i Fonden som en av flera långivare. Vidare anges bl.a. att fondförvaltarens uppgift enligt avtalet är att vara agent för långivarna, att för långivarnas räkning uppbära samtliga betalningar från låntagaren samt att ombesörja all kommunikation. Avtalet ska undertecknas av långivarna genom fullmakt. Vid förvärv av fordringsrätter kommer dessa i allt väsentligt överensstämma med vad som anges i utkastet på låneavtal.

I ansökan om förhandsbesked anges att Grundarna kommer att investerar i Fonden på samma villkor som gäller för externa investerare. Vidare kommer Fonden i allt väsentligt fungera som en värdepappers- eller specialfond, även om det inte finns någon civilrättslig specialreglering i lag. Syftet är att tillhandahålla en investeringstjänst till investerare. Tillgångar i Fonden som ska användas för investeringar kommer att förvaras på ett särskilt bankkonto som fondförvaltaren har och på vilken lagen (1944:181) om redovisningsmedel tillämpas.

Inför erbjudande om investering i Fonden ställer sökandena följande frågor.

Kommer D såsom extern investerare och Grundarna att beskattas för inkomster från Fonden i inkomstslaget kapital (frågorna 1 och 2) och ändras svaret för Grundarna om det endast är de som investerar i Fonden (fråga 3)?

Kommer Fonden eller X AB att inkomstbeskattas för de inkomster som externa investerarna och Grundarna erhåller (fråga 4) och förändras bedömningen om det bara finns en andelsklass i Fonden, en utdelande andelsklass (fråga 5)?

Sökandena anser att inkomster från Fonden ska beskattas i inkomstslaget kapital hos externa investerare som är fysiska personer. Eftersom X AB inte ger ut något instrument som ger rätt till avkastning med anledning av Fonden kan beskattning enligt reglerna i 57 kap. IL inte bli aktuell. Mot den bakgrunden och då det inte är fråga om arbetsinkomster ska Grundarna därför, på samma sätt som gäller övriga investerare som är fysiska personer, beskattas i inkomstslaget kapital. Någon annan bedömning kan inte bli aktuell om det endast är Grundarna som investerar i Fonden.

Vidare är Fonden civilrättsligt att anse som ett enkelt bolag och är därmed inte ett skattesubjekt. Att se Fonden som inkomstskattesubjekt utan stöd i lag är med hänsyn till legalitetsprincipen uteslutet. Fondförvaltaren agerar endast genom fullmakt och kan inte anses som formell ägare till Fondens tillgångar och avkastningen. Det är investerarna som äger tillgångarna gemensamt och de är formella ägare. Fondförvaltaren har inte någon rätt till ersättning eller form av vinstdelning (av typ carried interest) ur Fondens förmögenhet. Förvaltaren ska därför bara beskattas för det förvaltararvode som erhålls från investerarna.

De förutsättningar som Högsta förvaltningsdomstolen utgått från i HFD 2020 ref. 68 beträffande långivare gäller även för Fonden. Varje andelsägares tillskjutna kapital redovisas separat och ränteinkomster allokeras och redovisas regelbundet fördelat på respektive fondandelsägare i förhållande till dennes andel av Fonden. Motsvarande gäller för eventuella kapitalvinster. Fondens tillgångar får inte sammanblandas med fondförvaltarens eller tas upp i dennes redovisning. Likvida medel är innestående på separat bankkonto enligt lagen om redovisningsmedel och vad gäller Fondens innehav i fordringsrätter denuntieras låntagaren om respektive långivares andel av kapitalbeloppet. Fondens tillgångar är således sakrättsligt skyddade mot fondförvaltarens borgenärer. Det är visserligen formellt fråga om en öppen fond men den är endast öppen för professionella investerare med begränsat antal tillfällen för inlösen. Fonden har således inte legala och praktiska förutsättningar att bli en helt öppen fond i vilken det sker handel i stor omfattning.

Skatteverket anser att ej verksamma fysiska personer som är investerare ska beskattas för inkomster från Fonden i inkomstslaget kapital. Även Grundarna ska, under förutsättning att de erhåller avkastning enligt samma villkor som externa investerare, beskattas som inkomst av kapital. Sådan kapitalinkomst bör dock enligt verket omfattas av bestämmelserna i 57 kap. IL. Vidare bör fondförvaltaren inkomstbeskattas för de inkomster som Fonden löpande uppbär och någon annan bedömning blir inte aktuell om det bara finns en andelsklass.

Enligt förutsättningarna utgör Fonden inte ett skattesubjekt och med stöd i praxis bör delägarna i Fonden med avseende på dess förmögenhetsmassa anses skattskyldiga i enlighet med allmänna bestämmelser. Av bl.a. RÅ 2003 not. 67 framgår att omständigheterna kan vara sådana att förvaltaren ska anses som formell ägare i den situationen att fonden saknar rättskapacitet. Det finns omständigheter i ärendet som talar för att se det som om att det är förvaltaren som bedriver fondens verksamhet. Av ansökan framgår att syftet med Fonden är att tillhandahålla en investeringstjänst till investerarna, vilket ska jämföras med ett enkelt bolag som syftar till att gemensamt bedriva verksamhet. Investerarna saknar inflytande i förvaltningen av Fonden vilket också skiljer sig mot förhållandena i enkla bolag där utgångspunkten är att åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter bara får vidtas med samtliga bolagsmäns samtycke. Vidare avtalar investerarna inte med varandra utan med fondförvaltaren genom att köpa andelar.

Utöver att det kan bli omöjligt för andelsägaren att deklarera sin andel på korrekt sätt finns det även olika rättsliga oklarheter för det fall allmänna beskattningsprinciper för enkla bolag ska tillämpas i denna typ av situationer. Om investerarna beskattas i inkomstslaget kapital, där kontantprincipen gäller, kan detta innebära att det inte sker någon löpande beskattning av alla inkomster vad gäller den icke-utdelande andelsklassen. Vidare skulle avdrag, enligt vad som anges i fondbestämmelserna, innan utdelning betalas ut innebära att avdrag för förvaltningsutgifter medges om investerarna bara beskattades för mottagna belopp, jfr 42 kap. 6 § IL.

Med synsättet att det är fondförvaltaren som bedriver den verksamhet som utgörs av Fonden i skattemässig mening är det i detta fall fråga om andelsbevis som är utgiva av förvaltaren som reell motpart och med avseende på del av dennes verksamhet. Avtalskonstruktionen företer, för delägarna i fondförvaltaren, väsentliga likheter med ett vinstandelslån eller kan sägas utgöra ett instrument med liknande konstruktion eller verkningssätt som aktie, varför bestämmelserna i 57 kap. blir tillämpliga på avkastningen för Grundarna.

Beskattningen bör inte bli någon annan för det fall det bara finns en utdelande andelsklass eftersom det annars skulle skapas märkliga situationer om olika beskattningsprinciper skulle råda beroende på hur andelsklasserna utformades.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning i HFD 2020 ref. 68 har troligen en begränsad räckvidd och det finns viktiga skillnader vad gäller den avtalskonstruktion som prövades av domstolen i det målet jämfört med den som nu är föremål för prövning. I domen var det fråga om en sluten fond, där förutsättningen var att fonden löpande redovisats som ett enkelt bolag och på sätt så att investerarna i sin tur kunnat redovisa transaktionerna enligt tillämpliga skatte- och redovisningsregler. Vidare var avsikten inte att det skulle ske en löpande handel med andelarna utan istället transaktioner i en hanterbar skala.

Civilrättsliga bestämmelser om enkla bolag finns i lagen om handelsbolag och enkla bolag. I 1 kap. 3 § anges att ett enkelt bolag föreligger om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag enligt 1 § föreligger.

Ett enkelt bolag utgör inte en juridisk person och vid införandet av IL ansågs det saknas anledning att införa bestämmelser om skattskyldighet för dem som varken är fysiska eller juridiska personer. Istället gäller att bolagsmännen ska redovisa inkomsterna vilket inte ansågs behöva regleras särskilt utan följer av allmänna bestämmelser om skattskyldighet (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 67).

Efter ikraftträdandet av IL har det visserligen införts särskilda bestämmelser för vissa typer av fonder som inte är juridiska personer, värdepappersfonder och specialfonder (se 2 kap. 3 §, 6 kap. 5 § och 42 kap. 43-44 §§). Dessa bestämmelser är utifrån förutsättningarna i ärendet emellertid inte tillämpliga.

För enkla bolag innebär detta att beskattningen i bolagsmannaledet följer ordinarie regler för respektive bolagsman. Om den verksamhet som bedrivs inom ramen för det enkla bolaget utgör näringsverksamhet blir det vanligen fråga om beskattning enligt reglerna för enskild näringsverksamhet för bolagsmän som är fysiska personer (se Jan Kjellgren, Enkla bolag i inkomstskatterätten s. 13).

I praxis har den formelle ägaren av en fonds tillgångar ansetts som skattesubjekt för olika typer av löpande inkomster, se RÅ 2003 not. 67 och RÅ 2003 not. 160.

I HFD 2020 ref. 68 har vid tillämpning av de s.k. ränteavdragsbegränsningsreglerna investerarna i en fond ansetts som långivare till ett bolag när fordringarna på bolaget har ingått i en fondförmögenhet. Målet gällde fordringar med ett moderbolag som ursprunglig långivare. Moderbolaget ägdes i sin tur av ett antal limited partnerships (partnerskap), bildade i Jersey av ca 130 investerare.

Sådana partnerskap är en kontraktsrättslig konstruktion som inte är en juridisk person eller skattesubjekt och kan inte ingå avtal eller inneha tillgångar eller skulder. Partnerskapen utgjorde tillsammans en fond som förvaltades av två s.k. general partners (GP-bolag). Moderbolaget hade överlåtit fordringarna till GP-bolagen i egenskap av general partners för partnerskapen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt överlåtelseavtalet förvärvade GP-bolagen fordringarna för fondens räkning, vilket skulle kunna tala för att det är fonden som sådan som är bolagets långivare. Fonden saknar dock rättskapacitet och kan inte äga tillgångar, vilket enligt domstolen innebär att den heller inte kan vara långivare. Domstolen fann vidare att genom den aktuella avtalskonstruktionen hade den egentliga äganderätten till fondförmögenheten separerats från förvaltningen av tillgångarna. Det innebar att det var investerarna gemensamt och inte de förvaltande GP-bolagen som ägde tillgångarna i fonden.

Ska ansökan prövas?

Enligt vad som anges i ansökan om förhandsbesked har Finansinspektionen inte tidigare registrerat och godkänt en sådan fond som nu är aktuell, dvs. en kontraktsrättslig fond som inte utgör en värdepappers- eller specialfond. Mot den bakgrunden och då varken lagtext eller praxis ger något klart svar om hur de ställda frågorna ska besvaras är det enligt Skatterättsnämndens mening av vikt för sökandena att besked lämnas.

Eftersom de rättshandlingar som frågorna gäller ännu inte har vidtagits och då omständigheterna som bedömningarna ska göras utifrån är klargjorda föreligger vidare förutsättningar för att lämna förhandsbesked.

I sak

Enligt Skatterättsnämnden kan det finnas skäl att först svara på frågorna om Fonden eller fondförvaltaren ska inkomstbeskattas för inkomster som investerare och Grundarna ska erhålla (frågorna 4-5). Frågorna är ställda för att få klarhet i om Fonden eller fondförvaltaren ska beskattas för löpande inkomster som uppkommer med anledning av Fondens verksamhet.

Inledningsvis kan konstateras att Fonden inte är någon juridisk person. Något rättsligt stöd för beskattning av Fonden finns därmed inte. Fonden, som saknar rättskapacitet och därmed inte kan äga tillgångar, kan inte heller vara långivare.

Vad gäller frågan om fondförvaltaren ska anses som skattesubjekt för Fondens verksamhet kan detta bli aktuellt om förvaltaren på något sätt kan anses som formell ägare av tillgångarna i Fonden. Verksamheten ska emellertid enligt fondbestämmelserna bedrivas inom ramen för ett enkelt bolag och fondförmögenheten ska ägas av andelsägarna gemensamt. Enligt Skatterättsnämndens mening ger fondbestämmelserna inte stöd för att se fondförvaltaren som ägare av tillgångarna.

Fondförvaltaren är enligt det låneavtal som kan sägas utgöra en mall för fondens verksamhet inte långivare och förvaltaren har därmed inte i egenskap av borgenär rätt till de inkomster som följer av fordringarna.

Enligt förutsättningarna i ärendet gäller dessutom att redovisning av tillgångar och inkomster kommer att ske separat och i förhållande till respektive andelsägares del av Fondens verksamhet. Vidare får fondförmögenheten inte sammanblandas med fondförvaltarens tillgångar eller tas upp i förvaltarens redovisning och tillgångarna är sakrättsligt skyddade mot fondförvaltarens borgenärer. På motsvarande sätt som i HFD 2020 ref. 68 får med den struktur som är aktuell i detta ärende äganderätten till fondförmögenheten anses separerad från förvaltningen av tillgångarna.

Det ovan anförda innebär att varken Fonden eller fondförvaltaren ska beskattas för de inkomster som investerare och Grundarna ska erhålla och någon annan bedömning är inte aktuell om det bara finns en typ av andelsklass.

För D som ska investera i Fonden är den huvudsakliga frågan om beskattning av inkomster ska ske i inkomstslaget kapital eller näringsverksamhet.

Enligt vad som följer av förutsättningarna i ärendet bör man med fog kunna ifrågasätta om det för dessa investerare finns en avsikt att bedriva en näringsverksamhet enligt vad som anges i 13 kap. 1 § IL. Även om så är fallet följer emellertid av 13 kap. 7 § att för den typ av tillgång som blir aktuell för delägare som är fysiska personer, dvs. fordringsrätter, räknas dessa inte som tillgångar i näringsverksamhet och beskattning av avkastningen ska då inte ske i inkomstslaget näringsverksamhet utan i inkomstslaget kapital.

För Grundarna ska samma villkor vad gäller investeringar i Fonden gälla som för externa investerare. Det blir därmed inte fråga om arbetsinkomster som ska beskattas i inkomstslaget tjänst. Eftersom det inte är fråga om ersättning som utgår som en del av fondförvaltarens verksamhet kan beskattning enligt vad som anges i 57 kap. inte heller bli aktuellt. Detta gäller oavsett om det bara är Grundarna som gör investeringar i Fonden.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, Anders Bengtsson, Fredrik Hammarström, Richard Hellenius, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.