I 7 kap. IL finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för stiftelser. För att en stiftelse ska bli inskränkt skattskyldig krävs enligt 5 § att stiftelsen i den verksamhet som bedrivs under beskattningsåret uteslutande eller så gott som uteslutande främjar ett eller flera allmännyttiga ändamål. Med allmännyttigt ändamål avses enligt 4 § bland annat ändamål som främjar kultur.
Av förarbetena framgår att det viktiga är gynnandet av den allmännyttiga verksamheten som sådan och att ändamålskravet bör anses uppfyllt oavsett om det är fråga om egen verksamhet eller om bidrag lämnas till av annan ideell organisation bedriven verksamhet. Bidraget ska vara avsett att användas i den mottagande organisationens verksamhet (prop. 2013/14:1, volym 1, s. 289 f.).
I HFD 2019 ref. 59 var frågan om en stiftelses bidrag till ett aktiebolag som bedrev allmännyttig verksamhet kunde anses främja ett allmännyttigt ändamål. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte finns något krav på att mottagaren av bidraget själv ska vara inskränkt skattskyldig och inga begränsningar i övrigt vad gäller i vilken form mottagaren ska bedriva verksamhet. Av det mottagande bolagets bolagsordning framgick att verksamheten inte syftade till att bereda vinst åt aktieägarna utan att all vinst, i den mån den inte reserverades, skulle användas för att främja bolagets verksamhet. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen stod det därmed klart att bolaget i sin verksamhet främjade allmännyttiga ändamål.
Enligt 3 kap. 3 § aktiebolagslagen (2005:551) ska om ett bolags verksamhet helt eller delvis har ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna detta anges i bolagsordningen. I så fall ska det också anges hur bolagets vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation ska användas.