Väsentlig anknytning
Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 IL är den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här obegränsat skattskyldig.
Enligt 3 kap. 7 § första stycket ska vid bedömningen av om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit beaktas bland annat om personen är svensk medborgare, hur länge personen var bosatt här, om personen har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om personen har sin familj här, om personen bedriver näringsverksamhet här, om personen är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger personen ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om personen har en fastighet här och liknande förhållanden.
Av förarbetena framgår att regleringen i 7 § syftar till att förhindra s.k. skenbosättning i utlandet av personer som tidigare varit bosatta och verksamma i Sverige. Vidare framgår att frågan om det föreligger väsentlig anknytning hit ska avgöras genom en samlad bedömning där alla omständigheter av betydelse ska beaktas (se prop. 1984/85:175 s. 13). En sådan omständighet är utlandsvistelsens längd (se t.ex. HFD 2019 ref. 12).
Den omständigheten att en enskild behåller sin tidigare permanentbostad vid utflyttningen utgör normalt sett en tungt vägande faktor vid bedömningen av personens anknytning till Sverige (se t.ex. HFD 2024 not. 19). Enbart innehav av en fritidsbostad inrättad för åretruntbruk ger i regel inte väsentlig anknytning hit (se t.ex. RÅ 1992 not. 367 och HFD 2020 not. 27).
I praxis har aktieinnehav om tio procent eller mer ansetts ge ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet (se t.ex. RÅ 2009 not. 82).
I HFD 2019 ref. 12 fann Högsta förvaltningsdomstolen att en person, som hade ett indirekt aktieinnehav i svenska bolag överstigande tio procent, inte hade väsentlig anknytning till Sverige. Personen ansågs ha ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, men vid den samlade bedömningen beaktades även att personen varit bosatt utomlands i 14 år och att det aktuella kapitalinnehavet erhölls först ca sex år efter flytten från Sverige. Övriga anknytningsfaktorer – såsom innehavet av två fritidsfastigheter och en skogsfastighet – tillmättes inte någon större betydelse.
I RÅ 2003 ref. 52 ansågs frekventa resor till Sverige för att ca 60 dagar per år umgås med ett minderårigt barn inte medföra väsentlig anknytning hit. Personen avsåg även att besöka Sverige 20 dagar per år för arbete. Personens innehav av en aktiepost om ca tre procent och ett styrelseuppdrag i ett onoterat svenskt aktiebolag samt innehav av en andel av en fastighet utan bostadsbyggnad medförde inte annan bedömning.
I RÅ 2003 not. 140 ansågs däremot två minderåriga barn samt fortsatt innehav av en fastighet med det ekonomiska ansvaret för hästuppfödningsverksamheten som drevs där medföra väsentlig anknytning till Sverige.
I RÅ 2010 not. 78 ansågs vidare en person som skulle besöka Sverige för att umgås med två minderåriga barn drygt 100 dagar per år och för arbete ca 20 dagar per år få väsentlig anknytning hit. Bedömningen ändrades inte om antalet besöksdagar i Sverige minskade till högst 100.
Periodiska understöd
Rätt till periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster som inte är ersättning för avyttrade tillgångar räknas enligt 10 kap. 2 § IL till inkomst av tjänst.
Av 10 kap. 6 § framgår att som periodiskt understöd behandlas varje utbetalning eller förmån från stiftelser vars stadgar föreskriver att stiftelsens inkomster för all framtid eller viss tid ska betalas ut till en viss familj, vissa familjer eller till bestämda personer (s.k. familjestiftelser).
Periodiska understöd ska enligt 11 kap. 47 § inte tas upp till den del givaren enligt 9 kap. 3 § eller 62 kap. 7 § inte får dra av det utbetalade beloppet.
Av 62 kap. 7 § framgår att familjestiftelser under vissa förutsättningar har rätt till avdrag för periodiska understöd. Det gäller inte utbetalningar till mottagare som är under 18 år eller som inte avslutat sin utbildning.
Skatteflyktslagen
Enligt 2 § skatteflyktslagen ska vid fastställandet av underlag hänsyn inte tas till en rättshandling, om
1. rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling, ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige,
2. den skattskyldige direkt eller indirekt medverkat i rättshandlingen eller rättshandlingarna,
3. skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och
4. ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.