Sökanden avser att sätta in pengar på ett konto hos [banken X] benämnt Konto Y. Kontot uppges vara ett inlåningskonto med följande särdrag. Löptiden är två år. Vid löptidens utgång utbetalas dels det nominella belop­pet, dels en garanterad ränta beräknad efter en fast rän­tesats, dels – i förekommande fall – ett tilläggsbelopp. Tilläggsbeloppet beräknas på ett aktieindex och utbetalas endast om detta index har stigit under löptiden.

Kontot är en odelbar tillgång. Det går alltså inte att skilja rätten till ränta och tilläggsbelopp från det insatta beloppet. Kontot avslutas med en utbetalning vid löptidens utgång. Det kan under löpti­den inte överlåtas till tredje man. Det är dock möjligt att ta ut hela det insatta beloppet före löptidens utgång (förtida uttag). I så fall utbetalas utöver det nominella beloppet en redu­cerad del av den garanterade räntan. Något tilläggsbelopp utgår emellertid inte vid förtida uttag även om aktie­in­dexet skulle ha stigit.

Sökanden ställer ett antal frågor om hur innehavet av kontot skall beskattas.

Parterna är ense om att den garanterade avkastningen skall beskattas som ränta och att kontot vid förmögen­hetsbe­skattningen skall tas upp till nominellt belopp med tillägg för upplupen (reducerad) ränta. Vad gäller tilläggsbelopp anser sökanden att det skall hanteras som en kapitalvinst medan Skatteverket anser att det utgör annan inkomst på grund av innehav av tillgång.

Nämnden gör följande bedömning.

Fråga 2

Den garanterade avkastningen bör behandlas som ränta (jfr RÅ 2003 ref. 48).

Fråga 3

Kontot är inte överlåtbart och någon kapitalförlust kan inte uppkomma när kontot avslutas. Med hänsyn härtill och till att sökanden kan tillgodogöra sig ett tilläggsbelopp endast när kontot avslutas vid löptidens utgång finner nämnden att beloppet inte skall behandlas som kapital­vinst utan som annan inkomst på grund av innehav av till­gång enligt 42 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Fråga 5

Enligt 1 § tredje stycket lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt (SFL) skall termer och uttryck som används i den lagen ha samma betydelse och tillämpnings­område som i IL om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Det betyder att den klassificering av till­gångar som görs i IL kan ha betydelse även för förmögen­hetsbeskattningen.

Enligt 3 § första stycket 7 SFL är marknadsnoterade del­ägarrätter (med vissa nu ej aktuella undantag) skatte­pliktiga till­gångar. Eftersom bestämmelserna om delägar­rätter är til­lämpliga även på sådana tillgångar som avses i 48 kap. 2 § andra stycket IL är de skattepliktiga enligt SFL endast om de är marknadsnoterade. Om ifrågava­rande konto vore en sådan tillgång skulle den alltså vara skattefri. Detta gäller dock endast om annat ej anges eller framgår av sammanhanget.

Med hänsyn till de villkor som gäller för kontot finner nämnden att det får anses utgöra en sådan tillgång som avses i 3 § första stycket 10 SFL (”kontobehållning”). Det får därför anses framgå att kontot är en skatteplik­tig tillgång oavsett om det skall anses utgöra en sådan tillgång som avses i 48 kap. 2 § andra stycket IL eller ej. Nämnden finner vidare att det med tillämp­ning av 17 § SFL bör tas upp till nominellt belopp med tillägg för den upplupna ränta som skulle kunna påräknas vid ett förtida uttag (reducerad ränta).

Frågorna 1 och 4

Av svaret på fråga 3 och av lämnade förutsättningar föl­jer att varken kapitalvinst eller kapitalförlust kan komma att uppstå på kontot. Med hänsyn härtill får frå­gorna 1 och 4 anses förfalla.

Beslutande: André, ordf., Wingren, Nylund, Silfverberg, Sjökvist, Ståhl, Werkell

Sekreterare, tillika föredragande: Roupe (avvikande mening) 

Avvikande mening (frågorna 1, 3, 4 och 5)

Fråga 1

Kontot företer sådana likheter med de aktieindexobliga­tioner som var i fråga i RÅ 1994 ref. 26 och RÅ 2003 ref. 48 att det bör klassificeras på motsvarande sätt, dvs. som en sådan tillgång som avses i 48 kap. 2 § andra stycket IL.

Fråga 3

Anledningen till att en separat utbetalning av det even­tuella tilläggsbeloppet i RÅ 2003 ref. 48 (aktieindexob­ligationer) beskattades som annan inkomst på grund av innehav av tillgång var att det – i förekommande fall – utbetalades årligen och att, eftersom tillgången i fråga var odelbar, någon kapitalvinstbeskattning inte kunde ske vid en sådan utbetalning. I det nu aktuella fallet gäller dock att ett eventuellt tilläggsbelopp utbetalas endast i samband med att kontot avslutas. Det bör därför behandlas på motsvarande sätt som skedde i RÅ 1994 ref. 26 (aktie­indexobligationer med utbetalning av eventuellt tilläggs­belopp endast vid inlösen), dvs. beloppet bör tas upp som en pluspost vid beräkning av kapitalvinst. De omständig­heterna att kontot inte är överlåtbart och att någon kapitalförlust inte kan uppkomma bör ej föranleda annan bedömning.

Fråga 4

Bestämmelserna i 48 kap. 19-24 §§ är – i förekommande fall – tillämpliga.

Fråga 5

Enligt min mening är kontot en sådan tillgång som avses i 48 kap. 2 § andra stycket IL (fråga 1). Som nämnden utta­lat är en sådan tillgång förmögenhetsskattepliktig endast om det i SFL anges eller det av den lagen framgår att kontot inte skall behandlas som en (skatte­fri) onoterad delägarrätt. Med ”kontobehållning” respektive ”fordran i pengar och liknande betalningsme­del” i 3 § första stycket 10 respektive 11 SFL synes i första hand avses sedvanliga konton såsom ”rena” inlå­ningskonton respektive ”rena” penningfordringar och inte en sådan finansiell placering med aktieanknytning som det nu är fråga om. Med hänsyn härtill och till att kontot inte bör anses utgöra någon annan sorts tillgång som anges i den uttömmande uppräk­ningen av skattepliktiga tillgångar i 3 § SFL anser jag att det inte klart anges eller framgår att det är en skattepliktig tillgång. Det bör därför inte förmögenhets­beskattas.