Sedan den 1 augusti 2007 tas trängselskatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt ut för passage med bil in i och ut från Stockholm under vissa tider på vardagar. Trängselskatt togs även ut under en försöksperiod år 2005, det s.k. Stockholmsförsöket. Det är ägaren av bilen som är skattskyldig. Som ägare anses den som är eller bör vara upptagen i vägtrafikregistret som ägare.

A har bilförmån i sin anställning hos X. För förmånen får han vidkännas bruttolöneavdrag. I överenskommelsen ingår att X står för den trängselskatt som påförs.

Frågan i ärendet är om betalningen av den trängselskatt som hänför sig till A:s privata användning av bilen utgör en skattepliktig förmån för honom utöver bilförmånsvärdet.

Skatteverkets inställning är att förmån av betald trängselskatt ska tas upp som en särskild förmån med ett belopp motsvarande betalningen (jfr Skatteverkets skrivelse med dnr 131 453073—07/111). Som stöd härför hänvisar Skatteverket bl.a. till att schablonen för beräkningen av bilförmånsvärdet inte justerats med hänsyn till trängselskatten och jämför med hur skatten på trafikförsäkringspremie hanterats (prop. 2006/07:96 s. 19 och 57).

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

I 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, anges att inkomster i form av förmåner som erhålls på grund av tjänst ska tas upp till beskattning, utom i vissa fall som inte aktualiseras i ärendet.

I 61 kap. IL finns bestämmelser om hur inkomster i annat än pengar ska värderas. Enligt huvudprincipen i 2 § ska värdering ske till marknadsvärdet om inte annat följer av kapitlets övriga bestämmelser. För värdering av bilförmån finns särskilda bestämmelser i 5—11 §§. Även vissa bestämmelser om justering av förmånsvärde avser bilförmån (18—19 b §§).

Ärendet aktualiserar en tillämpning av 61 kap. 5 § IL. Enligt paragrafens första stycke beräknas värdet av bilförmån exklusive drivmedel till summan av ett belopp som anknyter till prisbasbeloppet, ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp. Om arbetsgivaren betalar drivmedel beräknas denna förmån enligt 10 § till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av aktuell mängd drivmedel.

Införandet av trängselskatten har, som Skatteverket påpekar, inte föranlett någon ändring av reglerna om bilförmån. Förarbetena innehåller inte heller några överväganden om förmånsbeskattning när en arbetsgivare betalar trängselskatt vid förmånshavarens privatkörning (jfr prop. 2003/04:145 och 2006/07:109).

Den nuvarande värderingsmodellen för bilförmån infördes år 1996 (prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiU1, SFS 1996:1208) och har därefter genomgått endast smärre förändringar. Av förarbetena framgår bl.a. följande (a. prop. s. 48‑58). Utgångspunkten för att beräkna bilförmånens värde är, liksom tidigare (jfr prop. 1977/78:40 bil. 3 s. 43), att värderingen ska ske enligt schablon. Förmånsvärdet ska i princip motsvara samtliga utgifter, fasta och rörliga, för en privatägd bil med samma körsträcka som den genomsnittlige bilförmånshavaren antas köra privat. Den övergripande målsättningen med att ändra värderingsmodellen var att av miljöskäl ge förmånstagaren incitament att begränsa sin privata körning. Under lagstiftningsarbetet höjdes röster för att förmånshavaren borde stå för samtliga rörliga utgifter förknippade med den privata körningen. En avvägning mot önskemålet att ha ett så hanterligt system som möjligt ledde dock till att endast utgifter för drivmedel kom att läggas utanför schablonen.

Av det anförda följer att avgörande för svaret på den ställda frågan är om arbetsgivarens betalning av trängselskatt ska karaktäriseras som en utgift för förmånshavarens privata körning eller inte.

Enligt Skatterättsnämndens mening är en arbetsgivares utgifter för trängselskatt, som föranleds av att en förmånsbil används privat, jämförbara med andra rörliga utgifter som arbetsgivaren har för förmånshavarens privatkörning. Förmån av betald trängselskatt ska därför anses ingå i bilförmånsvärdet.

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Hellenius, Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Tottie
Föredragande: Palmstierna