A äger samtliga aktier i X AB. Aktierna är kvalificerade andelar enligt reglerna i 57 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

A önskar stödja verksamheten i [en organisation i Sverige med allmännyttigt ändamål] ([Organisationen]) genom att överlåta sin rätt till utdelning på aktierna i X AB. [Organisationen] är en ideell förening som undantas från skattskyldighet enligt 7 kap. IL.

Det planerade tillvägagångssättet för gåvan är följande. X AB, som inte är ett avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), kommer att för de 1000 aktier som finns i bolaget till A utfärda ett aktiebrev per 100 aktier eller således  sammanlagt 10 aktiebrev. I samband härmed kommer bolaget att även utfärda utdelningskuponger vilka var och en representerar den mot visst aktiebrev svarande rätten till utdelning för en viss räkenskapsperiod. Utdelningskupongerna kommer att vara fästa vid en talong och ställas till innehavaren.

Dagen efter det att bolagsstämman fattat beslut om utdelning, som ska betalas ut två veckor senare, överlåter A genom ett gåvobrev de till aktiebreven hörande utdelningskupongerna till [Organisationen]. Samtidigt underrättas X AB om överlåtelsen.

A frågar om han ska beskattas för utdelningen om han överlåter sin rätt till utdelning till [Organisationen] för den aktuella räkenskapsperioden (fråga 1) eller för en period om fem år framåt i tiden (fråga 2). Han vill också veta om han utan att beskattas i stället kan överlåta hälften av utdelningskupongerna till en annan ideell förening, eller en stiftelse, som också omfattas av reglerna i 7 kap. IL (fråga 3). Övriga frågor är om bedömningen avseende fråga 1 blir en annan om överlåtelsen sker före bolagsstämmans beslut men efter det styrelsen lämnat sitt förslag till utdelning (fråga 4) eller före såväl bolagsstämmans beslut som styrelsens förslag till utdelning (fråga 5).

Skatteverket anser att A ska beskattas för den utdelning som utbetalas till gåvotagaren. Den uppfattningen grundar verket huvudsakligen på att rätten till utdelning på aktierna uppkommer först när bolagsstämman i bolaget fattat beslut om utdelningen och att den då får anses disponibel. Gåvan får därmed enligt verket anses motsvara en överlåtelse av medel som redan är disponibla.  

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Utdelning ska tas upp som intäkt det beskattningsår då den kan disponeras (41 kap. 8 § och 42 kap. 1 § IL). Av 42 kap. 12 § IL framgår att utdelning ska tas upp av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras.

Regeringsrätten har i RÅ 2006 ref. 45 funnit att en person som ägde aktier i börsnoterade svenska avstämningsbolag och som — före bolagsstämmobeslut om utdelning — avsåg att till en stiftelse, som omfattades av reglerna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. IL, ge bort rätten till utfallande utdelning på aktierna under gåvoåret, alternativt under en period om fem år, inte skulle beskattas för utdelningen. Regeringsrätten uttalade att en aktieägare inte kan beskattas med stöd av bestämmelsen i 42 kap. 12 § IL när det vid den tidpunkt då utdelningen kan disponeras står klart att aktieägaren gett bort sin rätt till utdelning.

Av rättsfallet framgår således att utfallande utdelning ska beskattas hos den som vid den nämnda tidpunkten har rätt att uppbära den. Den principen får enligt Skatterättsnämndens uppfattning anses gälla inte bara för utdelning från avstämningsbolag utan också för utdelning från bolag som inte är avstämningsbolag, vilket det är fråga om i ärendet.

Det finns vidare enligt Skatterättsnämndens uppfattning inte någon grund för att göra skillnad i tillämpningen av den nämnda bestämmelsen beroende på om utdelningen betalas ut av ett börsnoterat företag eller ett fåmansföretag eller i det senare fallet om överlåtarens aktier, på vilka utdelningen grundas, är kvalificerade andelar eller inte.

Mot bakgrund av det anförda finner Skatterättsnämnden att A inte ska beskattas för utdelningen eftersom det vid den tidpunkt då den av bolagsstämman beslutade utdelningen betalas ut står klart att han har gett bort sin rätt till den.

Anledning saknas att göra annan bedömning i de situationer som avses i övriga frågor.
 
Beslutande: André, ordf. (skiljaktig), Svanberg (skiljaktig), Dahlberg, Diurson, Gäverth, Påhlsson (skiljaktig), Werkell
Sekreterare: Tottie (avvikande mening)
Föredragande: Alfreds

Skiljaktig mening

André, Svanberg och Påhlsson är med instämmande av sekreteraren Tottie skiljaktiga och anför följande.

Enligt 42 kap. 12 § IL ska utdelning tas upp av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras. I RÅ 2006 ref. 45 prövades bestämmelsen i ett fall där en fysisk person, som ägde aktier i börsnoterade svenska aktiebolag, avsåg att före bolagsstämmobeslut om utdelning ge bort rätten till framtida utdelning till en stiftelse som var undantagen från skattskyldighet för sådan inkomst. Regeringsrätten slog fast att en aktieägare inte ska beskattas med stöd av denna bestämmelse när, som i det prövade fallet, det vid det i bestämmelsen nämnda tillfället står klart att aktieägaren gett bort sin rätt till utdelning.

Frågan i förevarande ärende är om motsvarande synsätt är tillämpligt på utdelning från ett fåmansaktiebolag som andelsägaren avser att ge bort till en ideell förening som är undantagen från skattskyldighet för sådana inkomster.

Bestämmelsen i 42 kap. 12 § IL omfattar enligt sin ordalydelse även den situation som nu ska bedömas. Av praxis framgår att bestämmelsen inte bara omfattar utdelningar från aktiebolag utan har en mer generell karaktär (RÅ 1992 ref. 76).

Den utdelning som ska ges bort härrör från aktier som är kvalificerade andelar enligt 57 kap. IL. Kapitlet innehåller särskilda bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på aktier i fåmansföretag och företag som har varit fåmansföretag (jfr 56 kap. 1 § andra stycket). Syftet med bestämmelserna i 57 kap. IL är att motverka att arbetsinkomster som uppkommit på grund av att andelsägaren eller någon närstående under viss tid varit verksam i betydande omfattning i fåmansföretaget omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster (prop. 1989/90:110 del 1 s.467 f .).

Denna princip uttrycks i 57 kap. 2 § IL så att utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar ska hos fysiska personer i den omfattning som anges i 20-22 §§ tas upp i inkomstslaget tjänst i stället för i inkomstslaget kapital. I 20 § sägs att utdelning på en kvalificerad andel ska tas upp i inkomstslaget tjänst till den del den överstiger gränsbeloppet medan utdelning upp till gränsbeloppet ska tas upp till två tredjedelar i inkomstslaget kapital. Regler för beräkning av gränsbelopp för kvalificerade andelar finns i 10—15 §§. Av dessa framgår bl.a. att gränsbeloppet består av årets gränsbelopp och sparat utdelningsutrymme (som uppkommer om utdelningen ett år understiger gränsbeloppet). Årets gränsbelopp tillgodoräknas andelsägaren vid utdelningstillfället eller, om utdelning inte sker, den som äger andelen vid utgången av året. Lämnar företaget inte någon utdelning ska hela gränsbeloppet beräknat vid beskattningsårets utgång föras vidare.

Regleringen vilar alltså på förutsättningen att utdelning på kvalificerade andelar beskattas hos andelsägaren så länge kvalifikationen kvarstår, varvid det utdelade beloppet ska fördelas på inkomstslagen tjänst och kapital. Någon möjlighet för andelsägaren att inom ramen för bestämmelserna i 57 kap. IL undvika denna beskattning genom att ge bort rätten till utdelning finns därför inte.

Om två lagar skulle visa sig vara sinsemellan oförenliga får frågan om vilken lag som har företräde lösas med utgångspunkt i de principer som tillämpas vid regelkonkurrens (jfr RÅ 2008 ref. 24). Bestämmelserna i 57 kap. IL har tillkommit genom 1990 års skattereform (SFS 1990:651) medan motsvarigheten till bestämmelsen i 42 kap. 12 § infördes år 1943 (SFS 1943:45). De aktuella bestämmelserna i 57 kap. tar vidare sikte på just utdelning på kvalificerade andelar. Vid sådant förhållande har de senare bestämmelserna företräde och ska tillämpas framför bestämmelsen i 42 kap. 12 §.

Härav följer att fråga 1 borde besvaras med ja. Det leder till att övriga frågor förfaller.