X AB är ett investmentföretag enligt 39 kap. 15 § IL ... med aktivt ägande i [ett antal] företag, varav alla utom [antal] är onoterade. Ägarandelen varierar mellan ... och 100 procent.

Ansökan gäller huruvida konvertibla skuldebrev i svenska kronor utgivna av dotter- och intressebolag till X AB utgör "värdepapper eller liknande tillgångar" vid tillämpning av nämnda lagrum (fråga 1) och — om så är fallet — de konvertibla skuldebreven utgör sådan egendom som kan erbjuda X AB:s aktieägare riskfördelning (fråga 2).

Frågorna ställs mot bakgrund av att Regeringsrätten förklarat att ett investmentföretags fordringar på dotter- och intressebolag inte utgör värdepapper eller liknande tillgångar enligt lagrummet ifråga (RÅ 2008 ref. 14). Det betyder att ett sådant företag förlorar sin status som investmentföretag om det i mer än ringa omfattning innehar "vanliga" räntebärande lån på sina dotter- och intresseföretag.

I förevarande fall ska de konvertibla skuldebreven löpa med marknadsmässig ränta i förhållande till villkoren för skuldebreven och konverteringsrätten. Det är också frågan om sådana konvertibler där det endast är skuldebrevsinnehavaren som avgör om konvertering ska ske.

X AB anser att bägge frågorna bör besvaras jakande främst med hänvisning till att bestämmelserna om delägarrätter enligt 48 kap. 2 § IL omfattar även konvertibler i svenska kronor medan Skatteverket med hänvisning till Regeringsrättens dom anser att fråga 1 bör besvaras nekande.

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Konvertiblerna i fråga utgör sådan egendom för vilka bestämmelserna om delägarrätter ska tillämpas enligt 48 kap. 2 § IL och får därmed också hänföras till värdepapper i en mera allmänspråklig mening. Som tillgångar på vilka bestämmelserna om avyttring av delägarrätter är tillämpliga får de också anses ingå i underlaget för schablonintäkt enligt 39 kap. 14 § första stycket 2 IL. Det kan förefalla rimligt att sådana tillgångar också omfattas av begreppet värdepapper i definitionen av dessa företag i 15 §.

I RÅ 2008 ref. 14 uttalade emellertid Regeringsrätten att vad som skatterättsligt utgör ett värdepapper inte kan besvaras entydigt utan innebörden av begreppet i ett visst lagrum får bedömas mot bakgrund av det sammanhang i vilket det används. Beträffande tolkningen av begreppet värdepapper i det aktuella lagrummet var det enligt domstolen av avgörande betydelse vilket syfte som ligger till grund för bestämmelserna om investmentföretag.

Regeringsrätten anförde vidare:

"Utgångspunkten för beskattning av investmentföretag och andra s.k. mellanhänder är att det ska råda neutralitet mellan direkt och indirekt ägande. Det innebär att ett investmentföretag i princip inte ska beskattas för mottagen utdelning utan endast den slutliga mottagaren av utdelningen, dvs. andelsägaren i investmentföretaget. På så sätt upprätthålls principen om dubbelbeskattning samtidigt som kedjebeskattning undviks. Uttalanden i förarbetena tyder på att lagstiftaren närmast haft företag som investerar i aktier för ögonen och att avsikten med lagstiftningen har varit att investmentföretagen inte ska beskattas för sina utdelningsinkomster, vare sig detta åstadkoms genom en formell skattefrihet för mottagen utdelning eller genom avdragsrätt för lämnad utdelning.

I den mån X AB övergår från att investera i andra företag i form av tillskott av eget kapital till att låna ut pengar till dem kommer de intäkter som X AB får att utgöras av räntor i stället för av utdelningar. Eftersom räntorna är avdragsgilla för låntagaren undviks det första ledet i dubbelbeskattningen till skillnad från om denne lämnat icke avdragsgill utdelning. Även om räntan ska tas upp som intäkt hos investmentföretaget har detta avdragsrätt för utdelning i enlighet med de i samband med skattereformen införda reglerna. Den neutralitet mellan direkt och indirekt ägande som lagstiftningen är tänkt att säkerställa har därmed satts ur spel. Mot bakgrund av bestämmelsernas syfte anser Regeringsrätten att sådana fordringar på intresse- och dotterföretag som är aktuella i målet inte utgör värdepapper eller liknande tillgångar vid tillämpning av 39 kap. 15 § IL."

De i ärendet omfrågade konvertiblerna ska löpa med en marknadsmässig ränta i förhållande till villkoren för skuldebreven och konverteringsrätten. Fram till dess att skuldebreven konverteras föreligger ett fordringsförhållande, enligt vilket X AB erhåller ränta.

När dotter- och intressebolag, som i detta fall, utger konvertibler för vilka bolagen betalar ränta undviks det första ledet i dubbelbeskattningen eftersom räntorna är avdragsgilla för dotter- och intressebolagen. Vidare får X AB i egenskap av investmentföretag göra avdrag för utdelning. Därigenom skulle samma resultat kunna åstadkommas som om det varit fråga om lånefordringar på intresse- och dotterföretag, dvs. sådana tillgångar som Regeringsrätten ansåg inte vara värdepapper i RÅ 2008 ref. 14.

Det sagda ger stöd för uppfattningen att det i förevarande hänseende saknar betydelse om skuldebreven är konvertibla eller ej. Beträffande helägda dotterbolag torde dessutom en formell konverteringsrätt sakna självständig betydelse på grund av att moderbolaget dikterar villkoren.

Som X AB berört har efter Regeringsrättens dom särskilda regler införts som ska hindra avdrag för ränteutgifter i tillskapade skuldförhållanden inom en intressegemenskap, s.k. räntesnurror (SFS 2008:1343, prop. 2008/09:65, bet. 2008/09:SkU19 och rskr. 2008/09:114). Reglerna gäller bl. a. i de fall där räntemottagaren är ett investmentföretag. Det skulle därför kunna göras gällande att förutsättningarna för en prövning mot 39 kap. 15 § IL av om fordringar på dotter- och intresseföretag utgör "värdepapper eller liknande tillgångar" därigenom har förändrats.

En sådan tolkning av gällande rätt får emellertid anses vara alltför långtgående. Den aktuella domen från Regeringsrättens omfattar inte bara tillskapade skuldförhållanden mellan företag i intressegemenskap, som de nya avdragsbegränsningsreglerna tar sikte på, utan även rent affärsmässiga lån som inte omfattas av dessa regler. Det kan t.ex. gälla sedvanliga lån som en ägare lämnar till sitt bolag om denne önskar använda denna finansieringsform i stället för aktieägartillskott (jfr a. prop. s.65 f . där behovet av att ändå låta investmentföretagen omfattas av de nya reglerna redovisas).

Mot bakgrund av det anförda finner Skatterättsnämnden sammanfattningsvis att de ifrågavarande konvertibla skuldebreven inte kan anses utgöra sådana "värdepapper eller liknande tillgångar" som avses i 39 kap. 15 § IL.

Fråga 2 förfaller.

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg (skiljaktig), Jönsson, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Roupe
Föredragande: Björlin

Skiljaktig mening

Dahlberg är skiljaktig och anför.

Sökandebolaget klassificeras skatterättsligt som investmentföretag. Frågan är vilken betydelse som uttrycket "värdepapper" har i 39 kap. 15 § IL, och om konvertibler i svenska kronor omfattas av uttryckets betydelseområde. Det står klart att ordalydelsen av uttrycket omfattar även konvertibler i svenska kronor. Med hänsyn till syftena med beskattningen av investmentföretag kan det dock ifrågasättas om inte betydelseområdet är snävare. Regeringsrätten har i RÅ 2008 ref. 14 förklarat att investmentföretags lånefordringar på intresse- och dotterföretag inte omfattas av uttrycket. Avgörande för den bedömningen var att beskattningen av investmentföretag avser att likställa direkt och indirekt ägande av företag. Som en konsekvens ska investmentföretag inte beskattas för utdelningar i den mån de vidareförmedlas till andelsägarna i investmentföretaget. Enligt Regeringsrätten gjordes ett avsteg från neutraliteten mellan indirekt och direkt ägande i en sådan situation eftersom låntagande företag får avdrag för räntorna.

Enligt min mening avviker omständigheterna i det aktuella ärendet från dem i 2008 års rättsfall. Konvertibler utgör en mellanform mellan aktier och lån. Utöver lånedelen består konvertibeln av en konverteringsrätt till aktier. Det är i hög grad möjligt att den nuvarande ränteavkastande konvertibeln, kommer att omvandlas till utdelningsavkastande aktier. Skatterättsligt ska konvertibler i svenska kronor behandlas som delägarrätt, 48 kap. 2 § andra stycket IL. Härutöver gäller sedan den 1 januari 2009 betydande begränsningar i företags avdragsrätt för räntebetalningar till närstående företag, se 24 kap.10 a— 10 e §§ IL. Dessa begränsningar gäller särskilt låneförbindelser som investmentföretag är delaktiga i. Det måste anses vara av vikt för näringslivet att svenska investmentföretag kan investera också i andra värdepapper än aktier utan att förlora sin skatterättsliga status som investmentföretag. Om den betydelse som tillmätts investmentföretag i svenskt näringsliv och om utformningen av den skatterättsliga regleringen, se Dahlberg, On the taxation of Swedish investment companies, Scandinavian Studies in Law, Vol. 44, Wahlgren (ed.), Stockholm, 2003, s. 93-117.

Bedömningen av om den beskattning som ett investmentföretag är föremål för uppfyller målet med neutral beskattning mellan direkt och indirekt ägande, kan aldrig göras med någon fullständig exakthet, utan måste i viss mån vara skönsmässig.

Med hänsyn härtill anser jag, vad gäller den första frågan, att konvertibler i svenska kronor omfattas av uttrycket "värdepapper" i 39 kap. 15 § IL. Vad gäller fråga 2 anser jag att konvertibler i svenska kronor också medför en riskfördelning.