Konvertibler utfärdade av dotter- och intresseföretag till investmentföretag utgör värdepapper som kan erbjuda riskfördelning för investmentföretagets aktieägare.
Konvertiblerna utgör sådan egendom som kan erbjuda riskfördelning enligt andra strecksatsen i 39 kap. 15 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
I en ansökan om förhandsbesked frågade investmentföretaget X AB huruvida konvertibla skuldebrev i svenska kronor utgivna av dotter- och intressebolag till X AB skulle komma att utgöra värdepapper eller liknande tillgångar vid tillämpning av 39 kap. 15 § IL (fråga 1) och om de i så fall skulle komma att utgöra sådan egendom som kan erbjuda aktieägarna riskfördelning enligt samma paragraf (fråga 2).
Skatterättsnämnden besvarade fråga 1 nekande varvid fråga 2 förföll. Regeringsrätten ändrade förhandsbeskedet och besvarade fråga 1 med ja varpå målet återförvisades till Skatterättsnämnden för behandling av fråga 2 (se bilaga A = RÅ 2009 ref. 78).
X AB anser att den återförvisade frågan bör besvaras jakande medan Skatteverket är av motsatt uppfattning. Skatteverket hävdar med hänvisning till RÅ 2008 ref. 14 att syftet med regleringen i 39 kap. 15 § IL talar emot att räntebärande delägarrätter i dotterföretag kan utgöra sådan egendom som kan erbjuda aktieägarna riskfördelning.
Bakgrunden till X AB:s ansökan var att motsvarande frågor avseende bolagets lånefordringar på intresse- och dotterbolag tidigare hade prövats av Regeringsrätten i det av Skatteverket åberopade avgörandet. Regeringsrätten fann där, i motsats till Skatterättsnämnden, att lånefordringarna inte skulle utgöra värdepapper eller liknande tillgångar. Frågan om lånefordringarna utgjorde sådan egendom som skulle kunna erbjuda aktieägarna riskfördelning och som besvarades med ja av Skatterättsnämnden, förföll på grund av svaret på den första frågan.
Regeringsrätten har, som framgått, i det nu återförvisade målet förklarat att de aktuella konvertiblerna utgör värdepapper eller liknande tillgångar vid tillämpning av 39 kap. 15 § IL. Med hänsyn härtill och då konvertibler i svenska kronor enligt 48 kap. 2 § IL följer bestämmelserna om delägarrätter finner Skatterättsnämnden att de ska anses utgöra sådan egendom som kan erbjuda aktieägarna riskfördelning enligt i 39 kap. 15 § IL.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Roupe
Fråga om vid vilken tidpunkt andelar upphör att vara näringsbetingade när andelarna, på grund av en nyemission, inte längre motsvarar minst tio procent av det sammanlagda röstetalet. Relevant tidpunkt har ansetts vara när aktier som tilldelas aktietecknare vid nyemission förs in i det emitterande bolagets aktiebok.
En person avser, efter flytt utomlands, att vistas i Sverige drygt två månader per år för att umgås med sina minderåriga barn. Han har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige
Löpande inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond ska inte beskattas i fonden eller hos fondförvaltaren. Investerarna ska beskattas i inkomstslaget kapital.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Även fråga om förvärv av delägarrätter från ett annat företag i intressegemenskapen är väsentligen affärsmässigt motiverat.
Avveckling av ett utländskt dödsbo avses ske genom att dödsboet säljer aktier till dödsbodelägarna mot revers. Reverserna skiftas sedan ut från dödsboet till delägarna. Fråga om förfarandet föranleder någon beskattning av dödsbodelägarna. Också fråga om vilken anskaffningsutgift för aktierna dödsbodelägarna får använda sig av.
Ett indirekt innehav av aktier i ett svenskt bolag vars enda verksamhet sedan flera år består i att vara part i en rättsprocess har inte ansetts ge väsentlig anknytning till Sverige. Inte heller det faktum att den tidigare permanentbostaden getts i gåva till ett av barnen har förändrat bedömningen då personen saknar tillgång till bostaden.
Ett växthus har inte i sin helhet ansetts utgöra ett byggnadsinventarium.
För ett bolag som förvärvar portföljer av lånefordringar har den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen.
För ett bolag som förvärvar portföljer av fordringar har de inkomster som genereras vid tillämpning av effektivräntemetoden – och som enligt god redovisningssed utgör ränta – inte ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen. Den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna har ansetts utgöra ränteinkomster.
En person har tagit upp lån för att kunna förvärva aktier i ett bolag. Lånen har strukturerats på så sätt att ersättningen till långivarna är beroende av värdeutvecklingen på aktierna i bolaget. Ersättningen (utöver lånets nominella belopp) har inte ansetts utgöra en ränteutgift i inkomstslaget kapital.
