Vinst som skapats genom en koncernintern företagsöverlåtelse har ansetts kunna kvittas mot koncernbidragsspärrat underskott utan att vare sig jämkningsregel eller skatteflyktslagen ansetts tillämplig.
Frågorna 1 a och b
X AB får tillgodoräkna sig det faktiska priset på de från Y AB förvärvade tillgångarna som skattemässigt anskaffningsvärde.
Fråga 2
Y AB ska inte vägras avdrag för kvarstående underskott med stöd av lagen (1995:575) mot skatteflykt (skatteflyktslagen).
Omständigheterna i ärendet
Y AB förvärvade i januari 2010 X AB. (...).
Vid tidpunkten för förvärvet hade Y AB kvarstående underskott från det föregående beskattningsåret. Ägarförändringen medförde att bestämmelserna i 40 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, blev tillämpliga, jfr 14 § första stycket. Av ansökan framgår att underskottet, åtminstone till viss del, fanns kvar vid beskattningsårets utgång den 31 december 2010.
Bestämmelserna i 40 kap. 18 § IL innebär att Y AB:s rätt att kvitta kvarstående underskott mot koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. IL från det förvärvade bolaget eller dess dotterbolag är spärrade under viss tid.
Y AB avser att till [X AB avyttra tillgångar] för ett pris motsvarande marknadsvärdet på tillgångarna. Den vinst som därmed uppkommer hos Y AB ska kvittas mot hela eller en stor del av de gamla underskotten.
Frågor och parternas inställning
X AB vill ha besked om bolaget kan vägras tillgodoräkna sig anskaffningsutgiften på tillgångarna som anskaffningsvärde antingen med stöd av den s.k. jämkningsregeln i 18 kap. 11 § IL eller, om svaret på frågan är nej, huruvida skatteflyktslagen är tillämplig (frågorna 1 a och b). Y AB vill ha besked om bolaget kan nekas avdrag för kvarstående underskott mot den vinst som uppkommer på grund av avyttringen av tillgångarna med stöd av skatteflyktslagen (fråga 2).
Parterna är ense om att X AB får tillgodoräkna sig den faktiska anskaffningsutgiften på tillgångarna (frågorna 1 a och b). Skatteverket anser till skillnad från Y AB att skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet (fråga 2).
Frågorna 1 a och b
Av praxis framgår att skäl för jämkning av anskaffningsvärdet enligt 18 kap. 11 § IL inte föreligger i ett fall som det aktuella (RÅ 2008 ref. 8).
Någon anledning att anse att skatteflyktslagen är tillämplig på X AB:s förvärv av tillgångarna på grund av att det sker till marknadspris föreligger inte.
Fråga 2
Y AB avser att kvitta kvarstående underskott mot den intäkt som uppkommer på grund av att avyttringen av tillgångarna sker till marknadspris.
Skatteverket har till stöd för sin uppfattning att skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet åberopat RÅ 2000 ref. 21 I. I rättsfallet ansågs skatteflyktslagen tillämplig på ett kommissionärsavtal där kommittentföretaget var ett underskottsföretag och rätten till avdrag för tidigare års underskott var begränsad enligt de bestämmelser som numera finns i 40 kap. 18 § IL.
Bestämmelserna om kommissionärsföretag i 36 kap. IL innebär att om ett kommissionärsföretag bedriver en näringsverksamhet för ett kommittentföretags räkning, får kommittentföretaget ta upp överskottet av kommissionärsverksamheten eller, om det uppkommer ett underskott, dra av detta, om förutsättningarna i kapitlet är uppfyllda. Enligt 3 § första stycket 6 är ett av villkoren för att tillämpa bestämmelserna att företagen kan lämna varandra koncernbidrag enligt 35 kap.
Av RÅ 2000 ref. 21 I framgår att grunden för att skatteflyktslagen tillämpades var de möjligheter till inkomstutjämning mellan företag som kommissionärsreglerna ger, på motsvarande sätt som koncernbidrag kan leda till, utan att något koncernbidrag lämnas mellan företagen.
X AB:s betalning till Y AB för tillgångarna utgör inte något koncernbidrag i den mening som uttrycket har i 35 kap. IL, se 1 § andra stycket, och något kommissionärsförhållande mellan företagen råder inte.
Skatterättsnämnden finner inte heller att omständigheterna i övrigt ger stöd för att skatteflyktslagen skulle vara tillämplig på förfarandet.
Frågan ska därför besvaras nekande.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Hellenius, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Gilbe
Fråga om vid vilken tidpunkt andelar upphör att vara näringsbetingade när andelarna, på grund av en nyemission, inte längre motsvarar minst tio procent av det sammanlagda röstetalet. Relevant tidpunkt har ansetts vara när aktier som tilldelas aktietecknare vid nyemission förs in i det emitterande bolagets aktiebok.
En person avser, efter flytt utomlands, att vistas i Sverige drygt två månader per år för att umgås med sina minderåriga barn. Han har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige
Ändringsarbeten i form av installation av pentryn och ombyggnation av gemensamhetskök till bostadslägenheter har för skattskyldig som bedriver uthyrning av bostäder bedömts inte omfattas av det utvidgade reparationsbegreppet.
Löpande inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond ska inte beskattas i fonden eller hos fondförvaltaren. Investerarna ska beskattas i inkomstslaget kapital.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Även fråga om förvärv av delägarrätter från ett annat företag i intressegemenskapen är väsentligen affärsmässigt motiverat.
Avveckling av ett utländskt dödsbo avses ske genom att dödsboet säljer aktier till dödsbodelägarna mot revers. Reverserna skiftas sedan ut från dödsboet till delägarna. Fråga om förfarandet föranleder någon beskattning av dödsbodelägarna. Också fråga om vilken anskaffningsutgift för aktierna dödsbodelägarna får använda sig av.
Ett indirekt innehav av aktier i ett svenskt bolag vars enda verksamhet sedan flera år består i att vara part i en rättsprocess har inte ansetts ge väsentlig anknytning till Sverige. Inte heller det faktum att den tidigare permanentbostaden getts i gåva till ett av barnen har förändrat bedömningen då personen saknar tillgång till bostaden.
Ett växthus har inte i sin helhet ansetts utgöra ett byggnadsinventarium.
För ett bolag som förvärvar portföljer av lånefordringar har den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen.
För ett bolag som förvärvar portföljer av fordringar har de inkomster som genereras vid tillämpning av effektivräntemetoden – och som enligt god redovisningssed utgör ränta – inte ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen. Den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna har ansetts utgöra ränteinkomster.
