Blankning — aktiefållan

Skatteflyktslagen har inte ansetts vara tillämplig på ett förfarande där blankningsaffärer ska företas i syfte att utnyttja en kapitalförlust i den s.k. aktiefållan och få avdragsgilla utgifter i näringsverksamheten m.m.

Diarienummer
116-11/D
Meddelandedatum
2012-05-11
Lagrum
  • 48 kap. 26 § inkomstskattelagen (1999:1229)
  • Lagen (1995:575) mot skatteflykt
Sökande
X AB
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Ja
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Dom
Avgörandedatum
2013-05-16
Mål nr
2790-12

Förhandsbesked

Fråga 1

Vinst på de blankade aktierna utgör kapitalvinst enligt 44 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
 
Fråga 2

Låne- och utdelningsersättningen ska dras av.

Fråga 3

Lagen (1995:575) mot skatteflykt, skatteflyktslagen, är inte tillämplig.

Motivering

Bakgrund

X AB har sedan år (...) en kvarstående kapitalförlust på delägarrätter (aktier i dotterföretag) om c:a [n] kr. Förlusten är avdragsgill för bolaget endast genom kvittning mot kapitalvinster på delägarrätter i den s.k. aktiefållan enligt 48 kap. 26 § IL.

I syfte att utnyttja kapitalförlusten och få avdragsgilla utgifter i näringsverksamheten avser bolaget att genomföra högst 20 blankningsaffärer avseende aktier i kombination med terminsavtal om förvärv av motsvarande poster aktier, täckningsköp. Transaktionerna kommer att ske enligt följande mönster.

X AB lånar en större post börsnoterade aktier av en bank. Lånetiden är en månad som sträcker sig över den tidpunkt då utdelning utgår på aktierna i fråga. Bolaget lämnar låne- och utdelningsersättning till banken.

Terminsavtal om täckningsköp ingås med banken.

Aktierna säljs till avistapris via svensk eller utländsk börs. Försäljning äger rum före utdelningstillfället medan leverans av aktier enligt terminsavtalet sker efter utdelningstillfället. Vid angivna förhållanden är köpkursen i terminsavtalet lägre än kursen vid bolagets försäljning av aktierna, i följd varav kapitalvinst uppstår.

Transaktionerna sker på marknadsmässiga villkor.

Frågorna och parternas inställning

X AB frågar om vinsterna på blankningsaffärerna ska beskattas enligt kapitalvinstreglerna (fråga 1), om låne- och utdelningsersättningen till banken är en omkostnad vid kapitalvinstberäkningen (fråga 2) och om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet (fråga 3).

Parterna är överens om att vinsterna på blankningsaffärerna ska beskattas enligt kapitalvinstreglerna och att låne- och utdelningsersättningen till långivaren är avdragsgill som "vanlig" kostnad.

De är emellertid oense i fråga huruvida skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet. Skatteverket anser att samtliga rekvisit enligt 2 § skatteflyktslagen är uppfyllda och att beskattningsunderlaget med tillämpning av lagens 3 § första mening bör bestämmas utan hänsyn till de kapitalvinster och löpande utgifter som rättshandlingarna medför. 

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

Genomförandet av transaktionerna medför inte att X AB ska anses bedriva värdepappersrörelse eller handel med värdepapper. Vid sådant förhållande ska blankningsaffärerna beskattas enligt kapitalvinstreglerna. 
 
Fråga 2

I 44 kap. finns grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster. De gäller, som huvudregel, alla slag av tillgångar och förpliktelser (1 §). Med avyttring av tillgångar avses bl.a. försäljning, byte och liknande överlåtelse av tillgångar (3 §).

Enligt 13 § ska kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade förpliktelsen minskad med utgifterna för avyttringen (eller utfärdandet) och omkostnadsbeloppet.

Med omkostnadsbelopp avses enligt 14 §, såvitt nu är av intresse, utgifter för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring (förbättringsutgifter).

Kapitalvinst vid en blankningsaffär ska enligt 29 § tas upp som intäkt det beskattningsår då en delägarrätt återställs till långivaren, dock senast året efter det beskattningsår då den lånade delägarrätten avyttrades.

Låne- och utdelningsersättning till långivaren vid blankningsaffärer kan enligt Skatterättsnämnden inte anses utgöra utgifter för anskaffning i den mening som avses i 14 §. I stället får sådana utgifter dras av enligt allmänna regler i näringsverksamheten (jfr prop. 1989/90: 110 del 1 s. 451).

Fråga 3

Vid fastställandet av underlag för att ta ut inkomstskatt ska enligt 2 § skatteflyktslagen hänsyn ej tas till rättshandling, om rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling, ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige (1), den skattskyldige direkt eller indirekt medverkat i rättshandlingen eller rättshandlingarna (2), skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet (3) och ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet (4).

Rekvisiten i 2 § 1‑3 får anses uppfyllda. I fråga om rekvisitet i punkt 4 framgår av förarbetena till lagstiftningen att det är syftet med bestämmelsen eller bestämmelserna i fråga som ska vara avgörande för bedömningen huruvida de utnyttjas eller kringgås på ett av lagstiftaren inte avsett sätt (prop. 1996/97:170 s. 40).

Skatteverkets ståndpunkt att skatteflyktslagen är tillämplig bygger på att resultatet av förfarandet är förutbestämt och förutsebart för inblandade parter och att det utgör ett kringgående av avdragsbestämmelsen ifråga.

Bolaget framhåller att skatteflyktslagen inte är tillämplig eftersom fråga är om sedvanliga finansiella transaktioner mellan oberoende parter som sker på marknadsmässiga villkor.

De fördelar som X AB uppnår genom blankningsaffärerna och terminsavtalen är enligt Skatterättsnämnden en följd av hur skattereglerna är utformade. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt kan ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet inte anses strida mot lagstiftningens syfte som det anges i punkt 4.

Skatteflyktslagen är därmed inte tillämplig.

Beslutande: André, ordf., Svanberg (skiljaktig), Dahlberg, Gäverth (skiljaktig), Påhlsson (skiljaktig), Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Roupe
Föredragande: Opander

Skiljaktig mening

Svanberg, Gäverth och Påhlsson är skiljaktiga såvitt avser fråga 3 och anför.

Det framgår av lagtexten i 48 kap. 26 § IL samt av allmänna bestämmelser om kapitalförluster, att avdragsgilla förluster på delägarrätter som uppkommer i bolagssektorn endast ska kunna dras av mot kapitalvinster på delägarrätter (jfr även prop. 1989/90:110 s. 428, 2001/02:140 s. 17 ff. och 2002/03:96 s. 182).

Av ansökan framgår att syftet med det föreliggande arrangemanget är att genom ett sammanhållet och förutbestämt förfarande möjliggöra att ackumulerade kapitalförluster minskar intäkter som inte är hänförliga till kapitalvinster på delägarrätter. Om arrangemanget accepteras vid beskattningen blir detta också effekten. Det är således, enligt vår mening, i princip fråga om ett sådant kringgåendeförfarande som lagstiftaren pekat på att skatteflyktslagen är avsedd att användas mot (se prop. 1982/83:84 s. 19 f. och SkU 1982/83:20 s. 12).

I ärendet har åberopats viss rättspraxis vari behandlats så kallat skattearbitrage som företer likheter med det som är föremål för bedömning i detta ärende (bl.a. RÅ 1990 ref. 101 och RÅ 1994 ref. 56). I det förstnämnda fallet tillämpades skatteflyktslagen men inte i det sistnämnda. Av denna praxis kan inte med säkerhet utläsas hur det nu omfrågade förfarandet förhåller sig till lagen mot skatteflykt.

I ett avgörande (RÅ 1994 ref. 56), där Högsta förvaltningsdomstolen valde att inte tillämpa lagen mot skatteflykt, framhöll rätten särskilt att förfarandet sedan länge varit allmänt känt och i stor utsträckning tillämpats, utan att lagstiftaren ingripit mot förfarandet. Enligt vår uppfattning är så inte fallet med det nu omfrågade förfarandet. Detta kan inte anses vara ett etablerat och av lagstiftaren känt förfarande. Härtill kommer att vid tillämpning av lagen mot skatteflykt i nyare praxis (RÅ 2009 ref. 31) har klargjorts att den omständigheten att lagstiftaren inte agerat för att motverka ett visst förfarande, inte i sig hindrar att lagen mot skatteflykt tillämpas på förfarandet.

Vi anser därför att även det fjärde rekvisitet i 2 § lagen mot skatteflykt är uppfyllt och att lagen är tillämplig på det omfrågade förfarandet. Beskattning ska då ske med bortseende från kapitalvinsten och kostnaderna för transaktionerna.

Senaste förhandsbesked inom Inkomstskatt

Visa alla
Till toppen