Arv från utländskt dödsbo, kontinuitetsprincipen

Som anskaffningsutgift för aktier förvärvade genom arv från utländskt dödsbo har använts det belopp som dödsboet har ansetts avyttra aktierna för och som har beskattats i dödsboet.

Diarienummer
20-13/D
Meddelandedatum
2013-09-24
Lagrum
  • 44 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229)
Sökande
A
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Ja
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Dom
Avgörandedatum
2014-05-14
Mål nr
6671-13

Förhandsbesked

Fråga 1

A får som anskaffningsutgift för aktier som tillskiftas henne genom arv från det [utländska] dödsboet använda det belopp som dödsboet har ansetts avyttra aktierna för och som har beskattats i dödsboet.

Fråga 2

För aktier som A köper från dödsboet utgörs hennes anskaffningsutgift till två tredjedelar av den betalda köpeskillingen och till resterande del, som ska anses förvärvad genom arv, av ett belopp som beräknas i enlighet med svaret på fråga 1.

Motivering

Bakgrund

A är obegränsat skattskyldig i Sverige. Hon och hennes [i EES-land] bosatta [syskon] är delägare i det oskiftade dödsboet efter deras far, ett dödsbo hemmahörande i [EES-land].

Bland dödsboets tillgångar finns bl.a. (…) aktier i ett i [utlandet] börsnoterat bolag. Aktierna hade vid tidpunkten för ansökan ett marknadsvärde på ca … kr per aktie. Det innebär A kan komma att tillskiftas aktier till ett värde av ca … kr vid ett framtida arvskifte.

Dödsboet är enligt [landets interna] rätt ett eget skattesubjekt som beskattas för sina löpande inkomster. En utskiftning av tillgångarna i dödsboet till dödsbodelägarna i samband med arvskifte likställs med en försäljning av tillgångarna. Dödsboet beskattas för en vinst som beräknas till skillnaden mellan den avlidnes ursprungliga anskaffningsvärde och tillgångarnas marknadsvärde vid tidpunkten för utskiftningen.

Från denna huvudregel finns undantag för personer bosatta i [landet där dödsboet är hemmahörande]. De kan under vissa förutsättningar ”succedera” i tillgångarna och överta arvlåtarens anskaffningsvärde vilket medför att dödsboet inte beskattas när tillgångarna utskiftas.

Eftersom A är bosatt i Sverige är detta undantag inte tillämpligt. Beroende på vilken anskaffningsutgift hon får på tillskiftade aktier i ett sådant fall överväger hon att i stället köpa ut aktierna från dödsboet för marknadsvärdet innan arvskiftet sker. Vid arvskiftet kommer hon då att erhålla endast kontanter.

Frågorna och parternas inställning

Mot den bakgrunden vill A veta om hon som anskaffningsutgift för de aktier som hon kan komma att tillskiftas får använda det värde som dödsboet ska anses avyttra aktierna för (fråga 1) och om hon vid förvärv av aktierna från dödsboet får använda sig av hela köpeskillingen (fråga 2). Om svaren på de två första frågorna är nekande vill hon ha besked huruvida en tillämpning av skatteavtalet mellan länderna vid en framtida försäljning av aktierna medför att Sverige inte har rätt att beskatta den del av vinsten som beskattas i dödsboet (fråga 3).

A anser att hon vid arv av aktierna får använda sig av det i dödsboet beskattade beloppet som anskaffningsutgift. Om aktierna i stället förvärvas från dödsboet genom köp anser hon att det är hela köpeskillingen som utgör hennes anskaffningsutgift. Vidare att en tillämpning av skatteavtalet medför att Sverige inte har rätt att beskatta en framtida försäljning av aktierna.

Skatteverket anser att A vid arv av aktierna övertar arvlåtarens omkostnadsbelopp. Om hon i stället, utan samband med ett förestående arvskifte, köper aktierna från dödsboet för en marknadsmässig ersättning, anser verket att förvärvet har skett genom köp med två tredjedelar och genom arv med en tredjedel. Vid en framtida försäljning av aktierna medför en tillämpning av artikel 24 i skatteavtalet mellan länderna att Sverige inte får beskatta den del av kapitalvinsten som tidigare har beskattats hos dödsboet.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

Kapitalvinsten vid avyttring av aktier och andra tillgångar ska enligt 44 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången och omkostnadsbeloppet. I 14 § sägs att med omkostnadsbelopp avses, om inte annat föreskrivs, utgifter för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring (förbättringsutgifter).

Termen avyttring definieras i kapitlets 3 § som försäljning, byte och liknande överlåtelse av tillgångar. Det innebär att äganderättsövergångar som sker genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt inte föranleder någon kapitalvinstbeskattning och inte heller någon inkomstbeskattning av förvärvaren (8 kap. 2 §).

I stället inträder enligt den s.k. kontinuitetsprincipen i 44 kap. 21 § första stycket förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 535).

Av paragrafens andra stycke framgår att som anskaffningsutgift för bl.a. aktier ska räknas ett belopp som motsvarar det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om den tidigare ägaren i stället hade avyttrat tillgångarna på dagen för äganderättsövergången.

Det synsätt som lagstiftningen ifråga utgår från är att någon inkomstbeskattning av ärvda tillgångar inte sker under arvlåtarens och arvtagarens sammantagna innehavstid. När som i det aktuella fallet ett skifte av tillgångar från ett [utländskt] dödsbo till en dödsbodelägare i annat land än [det land där dödsboet är hemmahörande] leder till att dödsboet beskattas som om tillgångarna avyttras för marknadsvärdena brister det i grunderna för att tillämpa kontinuitetsprincipen.

Bestämmelsen omfattar enligt Skatterättsnämndens uppfattning endast kontinuitet vid benefika förvärv som inte har medfört någon inkomstbeskattning.

Mot den bakgrunden bör därför när överföring av tillgångar, som i det aktuella fallet, utlöser uttagsbeskattning i en annan stat tillgångarna anses ha anskaffats för det beskattade beloppet (jfr RÅ 1999 ref. 19). En sådan tillämpning ligger i linje med att förvärvaren får justera anskaffningsvärdet om överlåtaren blivit beskattad (jfr RÅ 2004 ref. 94 och RÅ 2008 ref. 84 II).

Fråga 2

När en arvsberättigad delägare i ett dödsbo köper en fastighet av dödsboet gäller enligt praxis att dödsbodelägaren anses ha förvärvat fastigheten dels genom arv, motsvarande delägarens andel i dödsboet, dels till återstående del genom köp (se t.ex. RÅ 1953 not. Fi 774, RÅ81 1:76 och RÅ84 1:92).

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning saknas anledning att göra en annan bedömning när utköpet avser aktier. Det betyder att om A köper aktier av dödsboet ska hon anses förvärva två tredjedelar av aktierna genom köp och en tredjedel genom arv. Av detta följer att två tredjedelar av köpeskillingen och en tredjedel av det i dödsboet beskattade beloppet sammantaget utgör hennes anskaffningsutgift för aktierna.

Med hänsyn till svaren på frågorna 1 och 2 förfaller fråga 3.

Beslutande: André (skiljaktig), ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth (skiljaktig), Lundström (skiljaktig), Påhlsson, Werkell

Sekreterare och föredragande: Alfreds

Skiljaktig mening

André, Gäverth och Lundström är skiljaktiga vad gäller svaren på frågorna 1 och 2 och anför följande.

Som majoriteten konstaterar vid besvarandet av fråga 1 föranleder äganderättsövergångar som sker genom arv eller andra benefika fång inte någon kapitalvinstbeskattning. Vid ett förvärv av aktier genom arv inträder enligt 44 kap. 21 § andra stycket förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation och ska därvid som anskaffningsutgift räkna ett belopp som motsvarar det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om den tidigare ägaren i stället hade avyttrat aktierna på dagen för äganderättsövergången.

Fråga är om det finns skäl att bortse från bestämmelsen eller att tillämpa den på annat sätt än enligt dess ordalydelse i den situation som aktualiseras i ansökan.

Majoriteten anser att det belopp som (…)dödsboet beskattas för i [EES-land] kan användas som anskaffningsutgift för aktierna och hänvisar till rättsfallet RÅ 1999 ref. 19.

Bl.a. med anledning av det rättsfallet infördes år 2003 i inkomstslaget näringsverksamhet bestämmelser om anskaffningsvärde och anskaffningsutgift för tillgångar m.m. vid beskattningsinträde i Sverige. Bestämmelserna finns i 20 a kap. (prop. 2002/03:96 s. 153--159).

Under lagstiftningsarbetet tillkom på förslag av Lagrådet en bestämmelse i kapitlets 6 § om förvärv av en tillgång genom arv, testamente, gåva eller bodelning eller på liknande sätt. Tillgången ska då vid tillämpningen av bestämmelserna i 2--5 §§ anses ha förvärvats genom närmast föregående köp, byte eller liknande förvärv. I 7 § sägs emellertid att om överföringen av en tillgång har medfört att ett belopp som ska motsvara tillgångens marknadsvärde har tagits upp till beskattning i en annan stat ska tillgången anses ha anskaffats för detta belopp.

Bestämmelsen i 7 § gäller dock inte generellt utan bara om staten ifråga är belägen inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller är en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte som är tillämplig på den aktuella tillgången.

En reglering motsvarande den i 20 a kap. 7 § saknas i inkomstslaget kapital. Med hänsyn härtill anser vi att den aktuella bestämmelsen i 44 kap. 21 § måste tillämpas i enlighet med dess ordalydelse (jfr Högsta förvaltningsdomstolens avgörande den 1 juli 2013 i mål nr 3131-13).

A ska därför som anskaffningsutgift för de ärvda aktierna använda det omkostnadsbelopp som fadern skulle ha använt om han i stället skulle ha avyttrat aktierna på dagen för äganderättsövergången.

Vi delar majoritetens bedömning vad gäller fråga 2 med den skillnaden att anskaffningsutgiften på den genom arv erhållna kvotdelen ska bestämmas med beaktande av vårt svar på fråga 1.

Med hänsyn till utgången i ärendet saknar vi anledning att besvara fråga 3.

Senaste förhandsbesked inom Inkomstskatt

Visa alla
Till toppen