Stäng
  • Inkomstskatt

Avdrag för ränta

Ränta som enligt ursprungligt avtal inte skulle betalas löpande utan först när lånet förföll till betalning har ansetts möjlig att dra av först när den betalades, dvs. när lånet förföll.

Diarienummer
68-13/D
Meddelandedatum
2013-10-11
Lagrum
  • 41 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229)
Sökande
A
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Nej

Förhandsbesked

Fråga 1

A ska dra av räntan på lånet hos X AB som kostnad det beskattningsår då lånet betalas.

Fråga 2

Räntan får dras av mot kapitalvinst vid avyttringen av permanentbostaden om avyttringen sker under samma år som räntan betalas.

Motivering

Bakgrund

X AB har introducerat en låneprodukt på marknaden, benämnd (…), där privatpersoner erbjuds att låna pengar för privat konsumtion med säkerhet i den egna permanent­bostaden (villafastighet eller bostadsrätt). Lånet förfaller till betalning vid dödsfall, flyttning från bostaden eller när bostaden överlåts. Lånet är amorteringsfritt under löptiden. Räntan på lånet, som är rörlig, beräknas kvartalsvis. Avsikten är att låntagaren inte betalar räntan kontant. I stället läggs upplupen ränta – jämte tillkommande kostnader – till det ursprungliga lånet. Vid varje kvartalsslut beviljas ny kredit för upplupen ränta m.m. Räntan beräknas därefter dels på det ursprungliga lånet, dels på upplupna och obetalda räntor m.m. Räntan förfaller till betalning samtidigt som det ursprungliga lånet. 

Frågorna i ärendet är om en låntagare som i enlighet med det anförda betalar ränta först när lånet förfaller till betalning på grund av att bostaden avyttras har rätt till avdrag det beskattningsåret och, om så är fallet, huruvida avdraget kan göras mot en kapitalvinst som uppkommer vid avyttringen.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

Enligt 41 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska i inkomstslaget kapital utgifter dras av som kostnad det beskattningsår då den skattskyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna.

Att avdrag för ränta i inkomstslaget kapital endast får ske för det beskattningsår varunder räntan utbetalts, dvs. enligt den s.k. kontantprincipen, har gällt under lång tid enligt uttryckliga bestämmelser i inkomstskattelagstiftningen (jfr punkt 2 av anvisningarna till 39 § kommunalskattelagen [1928:370] i dess ursprungliga lydelse intill den 30 december 1987, jfr vidare bl.a. prop. 1987/88:62 s. 6, prop. 1989/90:110 del 1 s. 701 och prop. 1999/2000:2 del 2 s. 121 f. och 488). Regeln har också bekräftats i praxis, av vilken följer att ränta som inte betalas kontant utan i stället när det ursprungliga lånet betalas inte kan anses ha betalats löpande (RÅ 1948 ref. 1, RÅ 1948 ref. 50, RÅ 1957 Fi 901, jfr även Englund, Rätt beskattningsår vid kontantmässig inkomstberäkning, 1962 s. 176 f.). Räntan ska därför dras av det beskattningsår då det ursprungliga lånet betalas.

Fråga 2

Förhandsbeskedet i denna del följer av de grundläggande bestämmelserna för inkomstslaget kapital i 41 kap. IL.

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Marianne Svanberg, Mattias Dahlberg, Leif Gäverth, Ulrika Lundström, Robert Påhlson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.

I den slutliga handläggningen har även Lis Alfreds deltagit.

Senaste förhandsbesked inom Inkomstskatt

Visa alla
Till toppen