Skuld eller eget kapital?

I 11 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:551) definieras termen konvertibel som en skuldförbindelse som har getts ut av ett aktiebolag mot vederlag och som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt eller skyldighet att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget. I paragrafen sägs också att konvertering betyder utbyte av konvertibel mot nya aktier.

Av 15 kap. 4−7 och 13 §§ samma lag följer att en konvertibel ska innehålla bestämmelser som reglerar mellanhavandet mellan bolaget och fordringsägaren så länge konvertering inte skett samt själva konverteringsutfästelsen. Det gäller t.ex. bestämmelser om ränta och förfallotid samt vid vilken tidpunkt fordran ska kunna konverteras och på vilka villkor konvertering ska ske.

Genom att ställa ut konvertibler uppkommer alltså ett skuldförhållande mellan aktiebolaget och innehavarna av konvertiblerna. Skuldförhållandet består till dess konvertering sker (jfr prop. 2004/05:85 del 2 s. 659).

Mot den bakgrunden finner Skatterättsnämnden att de aktuella konvertiblerna utgör en skuld vid beskattningen. Den omständigheten att X i enlighet med god redovisningssed kommer att redovisa konvertiblernas nominella belopp och ränta som eget kapital föranleder ingen annan bedömning.

Rätt till avdrag för räntan?

Det sagda innebär att de frågor som ställs gäller om X har rätt till avdrag då ränta enligt konvertibelvillkoren regleras antingen genom att belopp utbetalas kontant eller genom att bolaget vid konvertering ger ut nya preferensaktier till konvertibelinnehavaren.

Enligt 16 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska ränteutgifter dras av även om de inte är utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster.

En förutsättning för att avdrag ska medges som för ränta är att fråga kan anses vara om ersättning för kredit (jfr HFD 2012 ref. 13 och RÅ 1987 ref. 78). Det står därför klart att X har rätt till avdrag för den ränta som betalas ut kontant enligt konvertibelvillkoren (jfr RÅ 2001 ref. 21 I).

I fråga om tidpunkten för avdrag gäller enligt 14 kap. 2 § IL att ränteutgifter ska dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed. Av ansökan framgår att X kommer att redovisa emitterade konvertibler som eget kapital, vilket innebär att någon kostnad avseende upplupen eller utbetald ränta inte kommer att redovisas löpande. Med hänsyn härtill anser Skatterättsnämnden att X ska medges avdrag först vid den tidpunkt då faktisk betalning av ränta eller dröjsmålsränta sker.

Den fråga som kvarstår är huruvida rätt till avdrag även föreligger i det fall kapitaliserad ränta och dröjsmålsränta ingår i underlaget för utbyte av konvertibler mot nya preferensaktier och räntan alltså regleras genom att nya preferensaktier ges ut.

Av praxis följer att vid utbyte av konvertibel mot nya aktier uppkommer inte någon avdragsgill kostnad för det emitterande bolaget (RÅ 2002 ref. 77). Enligt Skatterättsnämndens uppfattning finns det inte någon anledning att göra en annan bedömning på grund av att ränta på konvertibeln ingår i underlaget för utbyte av konvertibler mot nya aktier. Rättsläget kan inte heller anses ha ändrats på grund av rättsfallet RÅ 2004 ref. 83.

Skatterättsnämnden finner slutligen att skatteflyktslagen inte är tillämplig på förfarandet.

Ansökan avvisas i den mån den inte har besvarats.

Beslutande: André, ordf., Bengtsson, Dahlberg (skiljaktig), Gäverth, Lohela, Påhlsson (skiljaktig), Werkell (skiljaktig)

Sekreterare: Tottie

Föredragande: Lilja

Skiljaktig mening

Dahlberg, Påhlsson och Werkell är skiljaktiga och anför följande.

Vi instämmer i majoritetens bedömning att den ränta som betalas ut kontant enligt konvertibelvillkoren utgör ersättning för lån som X tagit upp och bolaget har därför rätt till avdrag för dessa utgifter.

Till skillnad mot majoriteten anser vi att rättsfallet RÅ 2004 ref. 83 ger stöd för att även ränta som regleras genom att nya preferensaktier ges ut till konvertibelinnehavaren kan grunda rätt till avdrag. Om reglering av lånet och räntan sker i form av konvertering till preferensaktier måste emellertid beaktas att avdrag inte medges för återbetalning av lånet utan endast för ersättning för krediten.

Den ersättning som sker genom konvertering får härvid i första hand anses utgöra betalning av lånet. Detta innebär enligt vår uppfattning att X har rätt till avdrag för ränta endast till den del det sammanlagda marknadsvärdet på aktierna överstiger lånets nominella belopp.

I frågan om tidpunkten för avdrag gör vi samma bedömning som majoriteten vilket för vår del innebär att avdrag medges då räntan regleras antingen genom kontant betalning eller genom att nya preferensaktier emitteras. Beträffande frågan om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet kommer vi, liksom majoriteten, till slutsatsen att så inte är fallet.