Ideell förening – Hävdvunnen finansieringskälla

En allmännyttig ideell förenings försäljning av föremål, som skänkts från allmänheten, från ett fast försäljningsställe har bedömts vara sådan verksamhet som av hävd utnyttjas som finansieringskälla. Föreningen har därför inte ansetts skattskyldig för inkomsterna.

Diarienummer
90-12/D
Meddelandedatum
2013-03-27
Lagrum
  • 7 kap. 7 § andra stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229)
Sökande
Föreningen X
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Ja
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Dom
Avgörandedatum
2013-09-16
Mål nr
2988-13

Förhandsbesked

Föreningen X, föreningen, är inte skattskyldig för inkomster från den i ärendet aktuella försäljningsverksamheten.

Motivering

Bakgrund

Föreningen är en allmännyttig ideell förening med [visst ideellt] ändamål som använder sig av ”second hand-försäljning i loppmarknadsform” för att finansiera sin allmännyttiga verksamhet.

Försäljningsverksamheten bedrivs nästan uteslutande av föreningsmedlemmar, till allra största delen genom ideellt arbete. Det som säljs är skänkta föremål som möbler, porslin, böcker och tavlor. Försäljningen äger rum under [några timmar en dag i veckan] i en lokal om ca [x] kvm belägen i (…). Givarna kan lämna sina föremål i lokalen [vid några tillfällen under veckan]. Någon hämtning av skänkta föremål förekommer inte.

Föreningen vill veta om inkomst från försäljningsverksamheten ska undantas från skattskyldighet på grund av att den är att anse som en hävdvunnen finansieringskälla för ideellt arbete.

Till stöd för sin uppfattning att så är fallet har föreningen lämnat uppgifter om att försäljningsverksamhet av aktuellt slag har utnyttjats som finansieringskälla av ideella föreningar och registrerade trossamfund runt om i landet under de senaste 35 åren. Verksamheten skiljer sig från second hand-försäljning i ”specialbutiker” där försäljningen riktar sig till andra kundgrupper. Dessa butiker, som antikvariat och klädesaffärer, har enligt vad föreningen gör gällande ”i stort sett normala butikstider” och varor som vanligtvis håller en jämförelsevis högre kvalitet.

Skatteverkets uppfattning är att föreningen är skattskyldig för inkomsterna till följd av försäljningsverksamhetens art och omfattning. Verket grundar sin inställning främst på att verksamhet av aktuellt slag inte omnämndes som en hävdvunnen finansieringskälla i lagtext eller förarbeten då regleringen om undantag från ideella föreningars skattskyldighet tillkom år 1977. Inte heller ger den praxis som utvecklats stöd för föreningens uppfattning. Verket pekar bl.a. på att verksamheter som den aktuella leder till att konkurrensen snedvrids i förhållande till vanlig kommersiell verksamhet av motsvarande slag.

Skatterättsnämndens bedömning

Försäljningsverksamheten som föreningen bedriver är att betrakta som näringsverksamhet enligt definitionen i 13 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Föreningen är emellertid en sådan ideell förening som kan omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. 7 §. I paragrafens andra stycke sägs att skattebefrielsen gäller bl.a. för inkomst från en självständig näringsverksamhet om inkomsten till huvudsaklig del kommer från verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete.

I den lagtext som reglerade ideella föreningars skattskyldighet i tiden före inkomstskattelagen belystes vad som avsågs med en sådan finansieringskälla genom en uppräkning av ett antal verksamheter som lagstiftaren ansåg kvalificerade för en förmånlig skattebehandling.

Till verksamhet som av hävd utnyttjats för att finansiera ideellt arbete räknades anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av en nykterhetsförening eller en förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla allmänna samlingslokaler. Andra exempel på hävdvunna finansieringskällor var att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler. Som ytterligare exempel nämndes i förarbetena danstillställningar och loppmarknader (prop. 1976/77:135 s. 85). Uppräkningen var inte uttömmande.

Det har varit en uppgift för praxis att göra den närmare avgränsningen av vilka verksamheter som kvalificerar som hävdvunna finansieringskällor. Av denna kan utläsas att verksamhetens omfattning och ekonomiska utfall har ansetts sakna principiell betydelse i fråga om hävd (RÅ 1992 ref. 68). Att även andra aktiviteter som kan anses jämförbara med de exempel som tidigare nämndes i lagtext och förarbeten kan hänföras till hävdvunna finansieringskällor framgår av RÅ 1999 ref. 50 och RÅ 1999 not. 216.

Föreningen uppger att second hand-försäljning av sådant slag som aktualiseras i ärendet varit en förekommande finansieringskälla för bl.a. ideella föreningar under lång tid. Eftersom denna uppgift inte har satts i fråga av Skatteverket annat än i mycket allmänna ordalag får den godtas som en förutsättning för den fortsatta bedömningen.

Den aktuella försäljningsverksamheten bedrivs nästan uteslutande av föreningens medlemmar. Av vad som anförts om dess närmare inriktning kan en sådan konkurrenssituation visavi mer etablerade former av andrahandsförsäljning som skulle kunna vara ett skäl mot skattebefrielse inte anses föreligga. Verksamheten framstår snarare som en utveckling av den traditionella loppmarknaden i takt med förändrade konsumtionsmönster och allmänhetens syn på återanvändning.

Mot den bakgrunden finner Skatterättsnämnden att föreningens försäljningsverksamhet ska hänföras till sådan verksamhet som av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Inkomsterna från verksamheten är därför skattefria för föreningen.

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Bengtsson, Gäverth, Lundström, Påhlsson, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Rentrop

Senaste förhandsbesked inom Inkomstskatt

Visa alla
Till toppen