Sexmånadersregeln har bedömts tillämplig för en person som är anställd och vistas i ett land utomlands men som under denna anställning också kommer att arbeta i perioder i andra länder utomlands.
A:s vistelser i [land X] och [Y] utgör inget hinder för att tillämpa sexmånadersregeln i 3 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229).
Omständigheterna i ärendet
A är obegränsat skattskyldig i Sverige och arbetar hos (…) som (…). Hon har fått ett erbjudande om en anställning hos (…) koncernbolag i [land Z], (…). Under anställningen, som är på ett år med möjlighet till förlängning, kommer hon att bo och vistas i [land Z].
I anställningen ingår att hon även ska arbeta hos koncernbolag i [land X] (…) och [land Y] (…). Hon räknar med att arbetena där kommer att bestå av veckovisa uppdrag som sammanlagt uppgår till åtminstone 100 dagar per år. Tiden kommer sannolikt att fördela sig jämnt mellan länderna. Därutöver kommer hon att tillbringa sin semester om 30 dagar i Sverige.
Rättsligt
Enligt 3 kap. 9 § första stycket är en obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att han vistas utomlands i minst sex månader inte skattskyldig för inkomst av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i verksamhetslandet (sexmånadersregeln). Detta gäller dock inte om det framkommer att inkomsten beskattats i verksamhetslandet i strid med landets lagstiftning eller gällande skatteavtal.
I paragrafens andra stycke sägs bl.a. att om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln).
Enligt kapitlets 10 § räknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande som inte infaller i början eller slutet av anställningen utomlands in i den tid för vistelse som anges i 9 §. Uppehåll i Sverige för sådana ändamål får inte vara längre än att de motsvarar sex dagar för varje hel månad som anställningen varar eller 72 dagar under ett och samma anställningsår.
Fråga om avbrott vid utlandsvistelse behandlades i rättsfallet HFD 2011 ref. 40. Avgörandet gällde tillämpningen av ettårsregeln när den skattskyldige bor i ett land och arbetar i ett annat land. Högsta förvaltningsdomstolen fann att landet där den skattskyldige bor ska anses som vistelseland. Besök i arbetslandet, som inte förenas med övernattning, ansågs inte utgöra sådana kortare avbrott som avses i 3 kap. 10 §.
A vill få klarhet i om den tid som hon inom ramen för anställningen i [land Z] kommer att tillbringa för arbete hos koncernbolagen i [land X] och [land Y] utgör avbrott som ska beaktas vid en tillämpning av 3 kap. 10 § (fråga 1). Om så är fallet vill hon få prövat om uppehåll i vistelsen i [land Z] för tjänsteuppdrag [land X] och [land Y] om sammanlagt 100 dagar samt för semester i Sverige om sammanlagt 30 dagar innebär att hon inte kan anses ha vistats utomlands i minst sex månader på sätt som krävs för att undantas från skattskyldighet enligt sexmånadersregeln i 3 kap. 9 § (fråga 2).
A vill också få klarhet i om svaret på dessa frågor är beroende av om hon beskattas i [land X] och [land Y] för de inkomster som är hänförliga till arbetet i dessa länder (fråga 3). Hon har lämnat som förutsättning att hon kommer att bli beskattad i Sverige för arbetet i [land X] och i [land Y] för arbetet där. Skillnaden i beskattningen vad gäller [land X] och [land Y] har enligt A sin förklaring i hur de länderna tillämpar den s.k. montörsregeln i skatteavtalen.
Själv anser A att uppehållen i [land X] och [land Y] överhuvudtaget inte innebär något avbrott i utlandsvistelsen och att antalet dagar som tillbringas i dessa länder saknar betydelse vid tillämpningen av sexmånadersregeln. För det fall uppehållen i dessa länder bedöms som avbrott är det enligt A endast fråga om kortare avbrott.
Skatteverkets inställning är att resorna till [land X] och [land Y] är sådana tjänsteuppdrag som innebär avbrott enligt 3 kap. 10 § och att det med hänsyn till omfattningen inte är fråga om endast kortare avbrott. Till stöd för sin ståndpunkt hänvisar Skatteverket bl.a. till vissa förarbetsuttalanden (prop. 1984/85:175 s. 29 f.).
Frågorna 1 och 3
Frågorna gäller tillämpningen av 3 kap. 10 § vid en prövning mot sexmånadersregeln i 9 § första stycket i ett fall då den skattskyldiges vistelse utomlands sker i flera länder.
Den praxis som finns beträffande innebörden av uttrycket kortare avbrott i 10 § avser endast prövning mot ettårsregeln i 9 § andra stycket. Ett krav för skattefrihet enligt den bestämmelsen är att vistelsen utomlands varar i minst ett år i samma land. Bedömningen av kortare avbrott i ett sådant fall ska göras utifrån det land där den skattskyldige har sin bostad (HFD 2011 ref. 40).
En motsvarande prövning aktualiseras inte beträffande sexmånadersregeln eftersom förutsättningen för skattefrihet enligt denna bestämmelse är att den skattskyldige vistas utomlands i minst sex månader. Lagtexten innehåller inte något hinder mot att vistas och arbeta i flera länder under denna period, vilket också sägs i förarbetena (prop. 1989/90:110 s. 684). De uttalanden i förarbetena som Skatteverket hänvisar till gjordes när sexmånadersregeln och bestämmelsen om kortare avbrott infördes år 1985. Den lydelse som sexmånadersregeln hade då uppställde emellertid delvis andra krav för undantag från skattskyldighet än vad som gäller idag.
Med hänsyn härtill får tillämpningen av 10 § vid en prövning mot sexmånadersregeln anses begränsad till att gälla uppehåll i Sverige.
Av det anförda följer att A:s uppehåll i [land X] och [land Y] i samband med anställningen i [land Z] inte utgör något avbrott i vistelsen utomlands. I vad mån hon kommer att bli beskattad för det arbete som utförs i vart och ett av länderna ifråga har ingen relevans vid denna bedömning men får betydelse för att pröva omfattningen av skattebefrielsen. En sådan prövning är emellertid inte föremål för hennes ansökan om förhandsbesked.
Fråga 2
Frågan förfaller.
Beslutande:André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Lundström, Påhlsson, Werkell
Sekreterare: Alfreds
Föredragande: Rentrop
En stiftelse, som är inskränkt skattskyldig, har som ändamål att lämna bidrag som främjar vård, fostran och utbildning av barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Fråga om en bedömning måste göras av en enskild mottagares ekonomiska situation när denne är mellan 22 till 30 år.
Fråga om avdrag för ränta ska medges löpande årsvis eller först när den betalas, dvs. när lånet förfaller.
Aktier i ett fastighetsförvaltande bolag som innehar lagerfastigheter har ansetts utgöra kapitaltillgångar.
Fråga om en person som har en enskild firma under avveckling ska anses ha väsentlig anknytning hit efter flytt utomlands
En omvandling av ett tyskt kommanditbolag till ett tyskt aktiebolag har ansetts innebära en skattepliktig avyttring för delägare bosatt i Sverige. Beskattningen strider inte mot EU-rätten. Omvandlingen medför inte uttagsbeskattning.
Ett bolag som har utfärdat personaloptioner enligt 11 a kap. IL och avser att låta förvärvet av aktierna ske via teckningsoptioner ska inte uttagsbeskattas för överföring av teckningsoptioner till optionshavarna. Om bolaget låter teckningsoptionerna löpa ut utan att de nyttjas ska inte heller någon uttagsbeskattning ske.
Fråga om ersättning som utgått på grund av nekat avverkningstillstånd med avdragsrätt kan sättas av till ersättningsfond.
Fråga om två olika förtida ersättningar, som utgått med anledning av överenskommelser, med avdragsrätt kan sättas av till ersättningsfond. Även fråga om beskattningstidpunkten för sådan förtida ersättning som beslutats inför bildande av naturreservat.
Fråga om gåva av aktier till en stiftelse föranleder utdelningsbeskattning av givaren med tillämpning av verklig innebörd eller skatteflyktslagen.
En person som har väsentlig anknytning till Sverige har, vid en tillämpning av skatteavtalet med Schweiz, inte ansetts ha ett hem som stadigvarande står till hennes förfogande i Sverige.
