Sexmånadersregeln har bedömts tillämplig för en person som är anställd och vistas i ett land utomlands men som under denna anställning också kommer att arbeta i perioder i andra länder utomlands.
A:s vistelser i [land X] och [Y] utgör inget hinder för att tillämpa sexmånadersregeln i 3 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229).
Omständigheterna i ärendet
A är obegränsat skattskyldig i Sverige och arbetar hos (…) som (…). Hon har fått ett erbjudande om en anställning hos (…) koncernbolag i [land Z], (…). Under anställningen, som är på ett år med möjlighet till förlängning, kommer hon att bo och vistas i [land Z].
I anställningen ingår att hon även ska arbeta hos koncernbolag i [land X] (…) och [land Y] (…). Hon räknar med att arbetena där kommer att bestå av veckovisa uppdrag som sammanlagt uppgår till åtminstone 100 dagar per år. Tiden kommer sannolikt att fördela sig jämnt mellan länderna. Därutöver kommer hon att tillbringa sin semester om 30 dagar i Sverige.
Rättsligt
Enligt 3 kap. 9 § första stycket är en obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att han vistas utomlands i minst sex månader inte skattskyldig för inkomst av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i verksamhetslandet (sexmånadersregeln). Detta gäller dock inte om det framkommer att inkomsten beskattats i verksamhetslandet i strid med landets lagstiftning eller gällande skatteavtal.
I paragrafens andra stycke sägs bl.a. att om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln).
Enligt kapitlets 10 § räknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande som inte infaller i början eller slutet av anställningen utomlands in i den tid för vistelse som anges i 9 §. Uppehåll i Sverige för sådana ändamål får inte vara längre än att de motsvarar sex dagar för varje hel månad som anställningen varar eller 72 dagar under ett och samma anställningsår.
Fråga om avbrott vid utlandsvistelse behandlades i rättsfallet HFD 2011 ref. 40. Avgörandet gällde tillämpningen av ettårsregeln när den skattskyldige bor i ett land och arbetar i ett annat land. Högsta förvaltningsdomstolen fann att landet där den skattskyldige bor ska anses som vistelseland. Besök i arbetslandet, som inte förenas med övernattning, ansågs inte utgöra sådana kortare avbrott som avses i 3 kap. 10 §.
A vill få klarhet i om den tid som hon inom ramen för anställningen i [land Z] kommer att tillbringa för arbete hos koncernbolagen i [land X] och [land Y] utgör avbrott som ska beaktas vid en tillämpning av 3 kap. 10 § (fråga 1). Om så är fallet vill hon få prövat om uppehåll i vistelsen i [land Z] för tjänsteuppdrag [land X] och [land Y] om sammanlagt 100 dagar samt för semester i Sverige om sammanlagt 30 dagar innebär att hon inte kan anses ha vistats utomlands i minst sex månader på sätt som krävs för att undantas från skattskyldighet enligt sexmånadersregeln i 3 kap. 9 § (fråga 2).
A vill också få klarhet i om svaret på dessa frågor är beroende av om hon beskattas i [land X] och [land Y] för de inkomster som är hänförliga till arbetet i dessa länder (fråga 3). Hon har lämnat som förutsättning att hon kommer att bli beskattad i Sverige för arbetet i [land X] och i [land Y] för arbetet där. Skillnaden i beskattningen vad gäller [land X] och [land Y] har enligt A sin förklaring i hur de länderna tillämpar den s.k. montörsregeln i skatteavtalen.
Själv anser A att uppehållen i [land X] och [land Y] överhuvudtaget inte innebär något avbrott i utlandsvistelsen och att antalet dagar som tillbringas i dessa länder saknar betydelse vid tillämpningen av sexmånadersregeln. För det fall uppehållen i dessa länder bedöms som avbrott är det enligt A endast fråga om kortare avbrott.
Skatteverkets inställning är att resorna till [land X] och [land Y] är sådana tjänsteuppdrag som innebär avbrott enligt 3 kap. 10 § och att det med hänsyn till omfattningen inte är fråga om endast kortare avbrott. Till stöd för sin ståndpunkt hänvisar Skatteverket bl.a. till vissa förarbetsuttalanden (prop. 1984/85:175 s. 29 f.).
Frågorna 1 och 3
Frågorna gäller tillämpningen av 3 kap. 10 § vid en prövning mot sexmånadersregeln i 9 § första stycket i ett fall då den skattskyldiges vistelse utomlands sker i flera länder.
Den praxis som finns beträffande innebörden av uttrycket kortare avbrott i 10 § avser endast prövning mot ettårsregeln i 9 § andra stycket. Ett krav för skattefrihet enligt den bestämmelsen är att vistelsen utomlands varar i minst ett år i samma land. Bedömningen av kortare avbrott i ett sådant fall ska göras utifrån det land där den skattskyldige har sin bostad (HFD 2011 ref. 40).
En motsvarande prövning aktualiseras inte beträffande sexmånadersregeln eftersom förutsättningen för skattefrihet enligt denna bestämmelse är att den skattskyldige vistas utomlands i minst sex månader. Lagtexten innehåller inte något hinder mot att vistas och arbeta i flera länder under denna period, vilket också sägs i förarbetena (prop. 1989/90:110 s. 684). De uttalanden i förarbetena som Skatteverket hänvisar till gjordes när sexmånadersregeln och bestämmelsen om kortare avbrott infördes år 1985. Den lydelse som sexmånadersregeln hade då uppställde emellertid delvis andra krav för undantag från skattskyldighet än vad som gäller idag.
Med hänsyn härtill får tillämpningen av 10 § vid en prövning mot sexmånadersregeln anses begränsad till att gälla uppehåll i Sverige.
Av det anförda följer att A:s uppehåll i [land X] och [land Y] i samband med anställningen i [land Z] inte utgör något avbrott i vistelsen utomlands. I vad mån hon kommer att bli beskattad för det arbete som utförs i vart och ett av länderna ifråga har ingen relevans vid denna bedömning men får betydelse för att pröva omfattningen av skattebefrielsen. En sådan prövning är emellertid inte föremål för hennes ansökan om förhandsbesked.
Fråga 2
Frågan förfaller.
Beslutande:André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Lundström, Påhlsson, Werkell
Sekreterare: Alfreds
Föredragande: Rentrop
Fråga om vid vilken tidpunkt andelar upphör att vara näringsbetingade när andelarna, på grund av en nyemission, inte längre motsvarar minst tio procent av det sammanlagda röstetalet. Relevant tidpunkt har ansetts vara när aktier som tilldelas aktietecknare vid nyemission förs in i det emitterande bolagets aktiebok.
En person avser, efter flytt utomlands, att vistas i Sverige drygt två månader per år för att umgås med sina minderåriga barn. Han har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige
Ändringsarbeten i form av installation av pentryn och ombyggnation av gemensamhetskök till bostadslägenheter har för skattskyldig som bedriver uthyrning av bostäder bedömts inte omfattas av det utvidgade reparationsbegreppet.
Löpande inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond ska inte beskattas i fonden eller hos fondförvaltaren. Investerarna ska beskattas i inkomstslaget kapital.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Även fråga om förvärv av delägarrätter från ett annat företag i intressegemenskapen är väsentligen affärsmässigt motiverat.
Avveckling av ett utländskt dödsbo avses ske genom att dödsboet säljer aktier till dödsbodelägarna mot revers. Reverserna skiftas sedan ut från dödsboet till delägarna. Fråga om förfarandet föranleder någon beskattning av dödsbodelägarna. Också fråga om vilken anskaffningsutgift för aktierna dödsbodelägarna får använda sig av.
Ett indirekt innehav av aktier i ett svenskt bolag vars enda verksamhet sedan flera år består i att vara part i en rättsprocess har inte ansetts ge väsentlig anknytning till Sverige. Inte heller det faktum att den tidigare permanentbostaden getts i gåva till ett av barnen har förändrat bedömningen då personen saknar tillgång till bostaden.
Ett växthus har inte i sin helhet ansetts utgöra ett byggnadsinventarium.
För ett bolag som förvärvar portföljer av lånefordringar har den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen.
För ett bolag som förvärvar portföljer av fordringar har de inkomster som genereras vid tillämpning av effektivräntemetoden – och som enligt god redovisningssed utgör ränta – inte ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen. Den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna har ansetts utgöra ränteinkomster.
