Utomståenderegeln har inte ansetts tillämplig när det utomstående ägandet inte har funnits under hela den föregående femårsperioden.
Utomståenderegeln i 57 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) är tillämplig tidigast från och med beskattningsåret 2019.
A, B och ytterligare en fysisk person ägde ursprungligen (…) X AB (X) med en tredjedel var. De var samtliga verksamma i betydande omfattning i bolaget. Under år 2006 genomfördes en omstrukturering i syfte att B skulle avveckla sitt ägande.
De tre delägarna köpte två lagerbolag som de äger med lika stora delar, Y AB (Y) och Z AB (Z). Aktierna i X överläts sedan till Z, som nästan omgående sålde aktierna vidare till Y. Båda överlåtelserna skedde till identiskt underpris. Härefter lämnade X utdelning till Y på (…) kr.
Senare under året köpte A tillsammans med den tredje delägaren och en tillkommande delägare, som också var verksam i X i betydande omfattning, var sin tredjedel av aktierna i ett lagerbolag, Å AB (Å). Avslutningsvis förvärvade Å samtliga aktier i X av Y för marknadsvärdet (…) kr.
En följd av de redovisade transaktionerna var att delägarnas aktier i Y blev kvalificerade andelar på grund av att Y ska anses bedriva samma eller likartad verksamhet som X i den mening som avses i 57 kap. 4 § första stycket 1 (jfr HFD 2011 ref. 75).
Verksamheten i Y har enbart bestått av att förvalta kapitalet i bolaget i form av den uppburna utdelningen från X och köpeskillingen som bolaget fick när X senare såldes till Å.
Efter utgången av år 2006 har varken B eller närstående till honom varit verksam i något av bolagen X, Y eller Z. Under perioden 2007–2008 bedrev B [verksamhet av samma slag som den som bedrivs i X] genom egna bolaget Ä AB (Ä), ett bolag som uppges ha bedrivit samma eller likartad verksamhet som Y. Därefter har han inte ägnat sig åt [sådan verksamhet] i något bolag.
Den slutsats som dras i ansökan och som är en förutsättning för prövningen i ärendet är att B med avseende på sitt delägarskap i Y från och med ingången av år 2014 kommer att ha ställning som ”utomstående” enligt utomståenderegeln i 57 kap. 5 §.
A räknar med att under år 2014 antingen få utdelning från Y eller avyttra sina aktier i bolaget. Han vill därför veta om aktierna med stöd av utomståenderegeln i 57 kap. 5 § då inte längre är kvalificerade andelar och, om så inte är fallet, vid vilken senare tidpunkt kvalificeringen upphör.
Utomståenderegeln är enligt A tillämplig på hans aktier i Y redan från och med ingången av år 2014 eftersom B sedan mer än fem år före beskattningsåret äger del i bolaget i betydande omfattning och under samma period inte har varit verksam i betydande omfattning i något av de i ärendet aktuella bolagen.
Enligt Skatteverkets mening ska utomståenderegeln prövas mot förhållandena i X eftersom det är i det bolaget som verksamheten bedrivs. I det bolaget har det aldrig funnits någon utomstående ägare. Beträffande A:s aktier i Y går det enligt verkets uppfattning inte att på förhand ange ett visst år när de ska anses vara okvalificerade.
Enligt 57 kap. 5 § första stycket ska om utomstående, direkt eller indirekt, i betydande omfattning äger del i fåmansföretaget och, direkt eller indirekt, har rätt till utdelning, en andel anses kvalificerad bara om det finns särskilda skäl. Vid bedömningen ska förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas.
Med företag avses enligt paragrafens andra stycke det företag i vilket delägaren eller någon närstående varit verksam i betydande omfattning under den tid som anges i första stycket.
I tredje stycket sägs att ett företag ska anses ägt av utomstående utom till den del det ägs av fysiska personer som äger kvalificerade andelar i företaget, indirekt äger andelar i företaget som hade varit kvalificerade om de ägts direkt eller, såvitt nu är av intresse, äger kvalificerade andelar i ett annat fåmansföretag som avses i 4 §.
Ett ägande i betydande omfattning föreligger enligt praxis om utomstående äger minst 30 procent av andelarna i företaget (RÅ 2009 ref. 53).
En tredjedel av aktierna i Y ägs av B som aldrig har arbetat i bolaget. Däremot har han tidigare varit verksam i betydande omfattning i X och i Ä, vilka båda bedriver samma eller likartad verksamhet som Y. Hans verksamhet i X upphörde år 2006 och i Ä år 2008. Det innebär att han från och med år 2014 kommer att ha ställning som utomstående ägare i Y.
Skatteverkets uppfattning är att karaktären på A:s aktier i Y i första hand ska bedömas mot förhållandena i X, där (…) verksamheten bedrivs och det aldrig har funnits någon utomstående ägare.
Enligt Skatterättsnämndens mening ger emellertid inte lagtexten stöd för att förhållandena i X ska påverka prövningen av om utomståenderegeln är tillämplig på aktierna i Y (jfr HFD 2012 not. 63 där Skatteverket förde ett likartat resonemang beträffande tillämpningen av uttrycket verksam i betydande omfattning i 57 kap. 4 § första stycket 2).
Frågan är då om utomståenderegeln kan bli tillämplig redan från och med beskattningsåret 2014 då B får ställning som utomstående ägare i Y.
Enligt lagtexten ska förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas. Praxis ger uttryck för en restriktiv bedömning när det utomstående ägandet inte har förelegat under hela perioden. Utomståenderegeln har då tillämpats endast i undantagsfall (jfr RÅ 2001 ref. 37 I, RÅ 2008 ref. 58, RÅ 2007 not. 2, HFD 2012 not. 52 samt jfr även HFD 2012 not. 3).
Omständigheterna i detta fall kan inte anses vara av sådant slag att undantag bör göras. B:s ställning som utomstående i Y får följaktligen genomslag vid karakteriseringen av A:s aktier i bolaget först när femårsperioden löpt ut, dvs. tidigast från och med beskattningsåret 2019.
I den mån ansökan inte har besvarats avvisas den.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Lundström, Påhlsson, Werkell
Sekreterare och föredragande: Palmstierna
Fråga om vid vilken tidpunkt andelar upphör att vara näringsbetingade när andelarna, på grund av en nyemission, inte längre motsvarar minst tio procent av det sammanlagda röstetalet. Relevant tidpunkt har ansetts vara när aktier som tilldelas aktietecknare vid nyemission förs in i det emitterande bolagets aktiebok.
En person avser, efter flytt utomlands, att vistas i Sverige drygt två månader per år för att umgås med sina minderåriga barn. Han har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige
Ändringsarbeten i form av installation av pentryn och ombyggnation av gemensamhetskök till bostadslägenheter har för skattskyldig som bedriver uthyrning av bostäder bedömts inte omfattas av det utvidgade reparationsbegreppet.
Löpande inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond ska inte beskattas i fonden eller hos fondförvaltaren. Investerarna ska beskattas i inkomstslaget kapital.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Även fråga om förvärv av delägarrätter från ett annat företag i intressegemenskapen är väsentligen affärsmässigt motiverat.
Avveckling av ett utländskt dödsbo avses ske genom att dödsboet säljer aktier till dödsbodelägarna mot revers. Reverserna skiftas sedan ut från dödsboet till delägarna. Fråga om förfarandet föranleder någon beskattning av dödsbodelägarna. Också fråga om vilken anskaffningsutgift för aktierna dödsbodelägarna får använda sig av.
Ett indirekt innehav av aktier i ett svenskt bolag vars enda verksamhet sedan flera år består i att vara part i en rättsprocess har inte ansetts ge väsentlig anknytning till Sverige. Inte heller det faktum att den tidigare permanentbostaden getts i gåva till ett av barnen har förändrat bedömningen då personen saknar tillgång till bostaden.
Ett växthus har inte i sin helhet ansetts utgöra ett byggnadsinventarium.
För ett bolag som förvärvar portföljer av lånefordringar har den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen.
För ett bolag som förvärvar portföljer av fordringar har de inkomster som genereras vid tillämpning av effektivräntemetoden – och som enligt god redovisningssed utgör ränta – inte ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen. Den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna har ansetts utgöra ränteinkomster.
