Återbetalning av ett belopp motsvarande för lågt avdragen ingående mervärdesskatt, vilket tidigare inte kostnadsförts, har inte ansetts utgöra intäkt enligt inkomstskattelagen (1999:1229).
En återbetalning ska inte tas upp som intäkt enligt inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
Rättsliga utgångspunkter
Avdrag vid inkomstbeskattningen för utgifter för representation och liknande ändamål regleras i 16 kap. 2 § IL. Huvudregeln är att avdraget inte får överstiga vad som kan anses skäligt. För utgifter för lunch, middag eller supé gäller vidare att avdraget inte får överstiga 90 kr per person och måltid med tillägg för mervärdesskatt till den del denna inte ska dras av enligt 8 kap. eller återbetalas enligt 10 kap. mervärdesskattelagen (1994:200), ML.
Enligt 8 kap. 9 § ML får avdrag inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till utgifter för representation och liknande ändamål för vilka den skattskyldige inte har rätt att göra avdrag vid inkomstbeskattningen enligt 16 kap. 2 § IL.
Omständigheterna i ärendet
X AB tillhandahåller (…). Bolaget är skattskyldigt till mervärdesskatt och till inkomstskatt. Som ett led i verksamheten har bolaget haft utgifter för extern representation i samband med luncher. Den genomsnittliga utgiften har uppgått till 336 kr per person och måltid varav 36 kr avser mervärdesskatt.
Av beloppet har 90 kr bokförts som en avdragsgill kostnad för representation, 11 kr som ingående mervärdesskatt och 235 kr som en ej avdragsgill kostnad.
Beloppet 90 kr har ingått i underlaget för slutlig skatt enligt IL och 11 kr har redovisats som ingående skatt i skattedeklarationen för mervärdesskatt.
I ett förhandsbesked meddelat denna dag i ärende dnr 37-13/I har Skatterättsnämnden, avdelningen för indirekt skatt, funnit att det följer av EU-rätten att bolaget i fråga om mervärdesskatten har rätt att göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till en utgift om högst 300 kr inklusive serveringsavgift men exklusive mervärdesskatt per person och måltid när fråga är om bolagets representation i form av restaurangbesök.
Det innebär att bolaget i de fall förutsättningarna är uppfyllda har dragit av ett 25 kr (36-11) för lågt belopp per person och måltid vid mervärdesskatteredovisningen. En omprövning av Skatteverkets beslut kan därför förväntas leda till att belopp återbetalas till bolaget.
Bolaget vill mot denna bakgrund veta om en återbetalning av mervärdesskatten är skattefri vid inkomstbeskattningen. Både bolaget och Skatteverket anser att så är fallet.
I 16 kap. 16 § IL sägs att sådan ingående skatt enligt ML som medför rätt till avdrag enligt 8 kap. eller återbetalning enligt 10 kap. ML inte får dras av. Att vad som motsvarar utgående skatt enligt ML inte ska tas upp vid inkomstbeskattningen framgår av 15 kap. 6 § IL. I dessa bestämmelser i IL regleras även vad som gäller vid inkomstbeskattningen i vissa fall om skatt enligt ML ändå har påverkat inkomstberäkningen.
Enligt Skatterättsnämndens förhandsbesked i ärende dnr 37-13/I kan mervärdesskatt komma att återbetalas till bolaget på grund av att ingående skatt tidigare dragits av med för lågt belopp.
Beloppen, som tidigare inte dragits av som kostnader i bolagets näringsverksamhet, kommer uteslutande att behandlas inom ramen för dess mervärdesskatteredovisning.
Av det anförda följer att en återbetalning inte ska tas upp vid bolagets inkomstbeskattning.
I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Marianne Svanberg, Anders Bengtsson, Leif Gäverth, Marie Jönsson, Ulrika Lundström och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Lis Alfreds.
I den slutliga handläggningen har även Margareta Palmstierna deltagit.
Fråga om vid vilken tidpunkt andelar upphör att vara näringsbetingade när andelarna, på grund av en nyemission, inte längre motsvarar minst tio procent av det sammanlagda röstetalet. Relevant tidpunkt har ansetts vara när aktier som tilldelas aktietecknare vid nyemission förs in i det emitterande bolagets aktiebok.
En person avser, efter flytt utomlands, att vistas i Sverige drygt två månader per år för att umgås med sina minderåriga barn. Han har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige
Löpande inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond ska inte beskattas i fonden eller hos fondförvaltaren. Investerarna ska beskattas i inkomstslaget kapital.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Även fråga om förvärv av delägarrätter från ett annat företag i intressegemenskapen är väsentligen affärsmässigt motiverat.
Avveckling av ett utländskt dödsbo avses ske genom att dödsboet säljer aktier till dödsbodelägarna mot revers. Reverserna skiftas sedan ut från dödsboet till delägarna. Fråga om förfarandet föranleder någon beskattning av dödsbodelägarna. Också fråga om vilken anskaffningsutgift för aktierna dödsbodelägarna får använda sig av.
Ett indirekt innehav av aktier i ett svenskt bolag vars enda verksamhet sedan flera år består i att vara part i en rättsprocess har inte ansetts ge väsentlig anknytning till Sverige. Inte heller det faktum att den tidigare permanentbostaden getts i gåva till ett av barnen har förändrat bedömningen då personen saknar tillgång till bostaden.
Ett växthus har inte i sin helhet ansetts utgöra ett byggnadsinventarium.
För ett bolag som förvärvar portföljer av lånefordringar har den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen.
För ett bolag som förvärvar portföljer av fordringar har de inkomster som genereras vid tillämpning av effektivräntemetoden – och som enligt god redovisningssed utgör ränta – inte ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen. Den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna har ansetts utgöra ränteinkomster.
En person har tagit upp lån för att kunna förvärva aktier i ett bolag. Lånen har strukturerats på så sätt att ersättningen till långivarna är beroende av värdeutvecklingen på aktierna i bolaget. Ersättningen (utöver lånets nominella belopp) har inte ansetts utgöra en ränteutgift i inkomstslaget kapital.
