Utgångspunkter för bedömningen

Vid inkomstbeskattningen tillämpas enligt praxis den s.k. huvudsaklighetsprincipen vid blandade överlåtelser av fastigheter. En överlåtelse av en fastighet till närstående eller ett av närstående ägt bolag behandlas normalt som en gåva om ersättningen understiger fastighetens taxeringsvärde.

En motsvarande överlåtelse till ett av överlåtaren helägt bolag behandlas däremot som en avyttring eftersom det saknas ett gåvomoment (RÅ 1993 ref. 43). I samma rättsfall ansågs inte heller gåvomomentet vara tillräckligt då närstående äger 20 procent av det förvärvande bolaget. När fråga är om en överlåtelse av en fastighet till ett bolag där 40 procent ägs av närstående till överlåtaren anses emellertid gåvomomentet så betydande att överlåtelsen bör bedömas som gåva (RÅ 2001 ref. 2).

Av det anförda framgår att Högsta förvaltningsdomstolen har utformat vissa schabloner för bedömning av om gåva föreligger vid blandade överlåtelser till bolag. Att en närmare prövning mot de allmänna gåvorekvisiten ändå kan aktualiseras framgår också av praxis (HFD 2013 not. 40).

Utvecklingen av praxis på inkomstbeskattningens område har skett mot bakgrund bl.a. av Högsta domstolens avgöranden om gåvoskatt i rättsfallen NJA 1980 s. 42 I och II. Gemensamt i dessa fall var att egendom överläts till underpris till ett aktiebolag där både överlåtare och närstående var delägare. Högsta domstolen fann bl.a. att eftersom en betydande förmögenhetsöverföring ägt rum måste en gåvoavsikt antas ha varit för handen om inte speciella omständigheter talade emot det. Även om överlåtarens gåvoavsikt ytterst hade riktat sig mot de närstående hade den enligt domstolen primärt gällt i förhållande till bolaget. Bolagen gåvobeskattades.

Sedan gåvoskatten upphörde att gälla efter utgången av 2004 har Högsta domstolen prövat motsvarande frågor i några mål om stämpelskatt, senast i NJA 2013 s. 886.

Det målet gällde en fastighet som hade överlåtits till ett bolag mot en ersättning motsvarande 68,8 procent av fastighetens taxeringsvärde. Bolaget var helägt av ett annat bolag där överlåtaren ägde 51,5 procent av aktierna och hans hustru och barn övriga aktier. Frågan var om förvärvet var stämpelskattepliktigt eller om det var att anse som en gåva för vilken stämpelskatt inte skulle betalas.

Som utgångspunkt för sin bedömning hänvisade Högsta domstolen bl.a. till att det inte längre finns något befogat intresse av ett enhetligt gåvobegrepp för gåvoskatt och stämpelskatt eftersom gåvoskatten är avskaffad. Vad som är en gåva i ett specifikt skattehänseende kan enligt domstolens uppfattning skilja sig från vad som anses vara en gåva i andra skattehänseenden eller civilrättsligt. Samtidigt framhölls att det är mera sällan som det finns anledning att anta att en transaktion som riktas mot ett aktiebolag har skett med gåvoavsikt.

Högsta domstolen konstaterade att avsikten med överlåtelsen i det aktuella fallet var att underlätta ett generationsskifte i bolaget. Det innebar att det inte kunde anses ha förelegat en gåvoavsikt i förhållande till bolaget. Förvärvet skulle därmed betraktas som ett stämpelskattepliktigt tillskott.

Skatterättsnämndens bedömning

Frågan i ärendet är om överlåtelsen av Å som till lika delar ägs av A och B till ett aktiebolag vilket indirekt till 45 procent ägs av deras barn ska behandlas som en gåva i inkomstskattehänseende. Överlåtelsen ska ske mot en ersättning som understiger fastighetens taxeringsvärde.

Högsta domstolens avgörande i NJA 2013 s. 886 har lett till farhågor om att det kan få betydelse för prövningen av liknande fall vid inkomstbeskattningen.

Av RÅ 2001 ref. 2 som avsåg en situation liknande den nu aktuella framgår att det förhållandet att syftet med överlåtelserna är att genomföra ett generationsskifte inte hindrar att gåvoavsikt anses föreligga när gåvomomentet är betydande. Det gällde även i rättsfallet RÅ 2004 ref. 42 där fråga var om en överlåtelse till underpris till ett aktiebolag av en hel näringsverksamhet av fastigheter som utgjorde lagertillgångar. Att gåvoskattens slopande skulle ha någon betydelse för inkomstbeskattningen framgår inte heller av praxis (jfr HFD 2013 not. 40).

Skatterättsnämnden finner sammanfattningsvis att överlåtelserna av andelarna i Å uppfyller de krav som ställs i Högsta förvaltningsdomstolens praxis för att anses som gåvor vid inkomstbeskattningen. Högsta domstolens avgörande i 2013 års rättsfall leder inte till någon annan slutsats.

Frågan ska besvaras i enlighet med det anförda.

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Marianne Svanberg, Mattias Dahlberg, Leif Gäverth, Ulrika Lundström, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Margareta Palmstierna.

I den slutliga handläggningen har även Lis Alfreds deltagit.