Utgångspunkter för prövningen
Syftet med reglerna om begränsning av avdragsrätten för ränteutgifter är att träffa vissa skatteplaneringsförfaranden som vidtas inom en ekonomisk intressegemenskap med hjälp av ränteavdrag (prop. 2008/09:65 s. 46).
Enligt den definition av intressegemenskap som 2008 infördes i 24 kap. 10 a § skulle företag anses vara i intressegemenskap med varandra bl.a. om ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt hade ett bestämmande inflytande i det andra företaget.
För att undvika oönskade effekter ändrades uttrycket ”bestämmande inflytande” till ”väsentligt inflytande” i de regler som gäller efter utgången av 2012.
Av förarbetena till de nu gällande reglerna framgår att det rådde tveksamhet om räckvidden av den ursprungliga avgränsningen. I förarbetena sägs att om t.ex. två företag, som inte var i intressegemenskap med varandra ägde ett företag gemensamt på så sätt att det ena företaget ägde 49 procent och det andra 51 procent, kunde det medföra att räntebetalningar till ett företag i intressegemenskap med den första ägaren inte omfattades av reglerna.
Mot denna bakgrund föreslog regeringen en ändring i definitionen av när en intressegemenskap ska anses föreligga. En lämplig nivå ansågs vara att det räcker med att ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i det andra företaget för att de ska vara i intressegemenskap med varandra. Uttrycket väsentligt inflytande innebär att i vart fall en ägarandel strax under 50 procent kan beaktas.
Regeringen framhöll att uttrycket ”väsentligt inflytande” är ett vedertaget uttryck inom skattelagstiftningen för att definiera vilka företag som ska anses ingå i en intressegemenskap med varandra. Det är således inte ett nytt uttryck i inkomstskattelagen utan uttrycket återfinns i bestämmelser som har tillämpats under många år. Tidigare förarbetsuttalanden äger fortfarande giltighet i tillämpliga delar. Det underströks att vid bedömningen av om ett väsentligt inflytande föreligger är även andra faktorer än storleken på ägarandelen av betydelse (prop. 2012/13:1 s. 239).
I förarbetena till 49 a kap. 5 § där intressegemenskap definieras såvitt gäller regler om beskattning vid avyttring av andelar i skalbolag sägs att reglernas tillämpning inte bör begränsas till koncernförhållanden i aktiebolagslagens mening. Det är tillräckligt att det finns en intressegemenskap mellan företagen. Med intressegemenskap förstås ett företag som det avyttrade företaget, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i. Det fallet att samverkande konsulter via helägda aktiebolag samlat pengar i ett dotterbolag för att därefter sälja sina andelar täcks således av dessa bestämmelser (prop. 2001/02:165 s. 42 f.).
I författningskommentaren förtydligas detta på följande sätt.
Ett väsentligt inflytande i ett företag som det avyttrade företaget direkt eller indirekt äger del i kan följa av ägarandelens storlek eller av andra omständigheter.
Bestämmelsen täcker bl.a. det fallet att ett stort antal samverkande fysiska personer som var och en äger ett bolag som i sin tur äger ett och samma skalbolag även om ägarbolagens respektive ägarandel i skalbolaget är liten (a. prop. s 71).
Skatterättsnämndens bedömning
Inledning
Högsta förvaltningsdomstolen beslutade den 23 december 2014 att undanröja Skatterättsnämndens förhandsbesked och avvisa ansökningarna i två förhandsbeskedsärenden (mål nr 2674-14 och 4217-14). Det ena beslutet gällde en prövning av undantaget från tioprocentsregeln i 24 kap. 10 d § tredje stycket IL. Det andra rörde en tillämpning mot den s.k. ventilen i 24 kap. 10 e §.
I båda besluten konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att ett ärende om förhandsbesked prövas utifrån de omständigheter som sökanden väljer att presentera i ansökningen hos Skatterättsnämnden. En prövning mot reglerna förutsätter att en mängd omständigheter, hänförliga inte bara till sökanden utan även till dennes motpart i ett skuldförhållande liksom till övriga företag som ingår i en intressegemenskap, är klarlagda. Därmed skulle sådana utpräglade utrednings- och bevisfrågor aktualiseras som inte lämpar sig för att pröva inom ramen för ett förhandsbesked. Högsta förvaltningsdomstolen har i beslut den 23 februari 2015 med liknande motiveringar undanröjt ytterligare fem förhandsbesked avseende ventilen och avvisat ansökningarna i dessa (mål nr 2706-14, 3853-14, 4201-14, 5837-14 och 6634-14).
Den fråga som X vill ha bedömd är om ett antal investerare med förhållandevis små ägarandelar i Fonden kan anses vara i intressegemenskap med bolaget. Om intressegemenskap inte föreligger dem emellan ska regelverket i övrigt inte tillämpas.
De rekvisit som uppställs i bestämmelsen om intressegemenskap skiljer sig från dem som finns i de bestämmelser som aktualiserades i de avvisade ansökningarna. Här gäller det att bedöma en fråga som är tydligare avgränsad och som inte ger upphov till lika långtgående krav på utredning och bevisning. Frågan får därför anses vara av sådant slag att den kan prövas inom ramen för ett förhandsbesked.
Frågorna 1 och 2
Skatterättsnämndens bedömning av om investerare och X kan anses vara i intressegemenskap med varandra enligt 24 kap. 10 a § begränsas till att avse investerare som omfattas av LPA med bilagor samt bifogat låneavtal.
Z står som ägare till andelarna i Å och som långivare till X eftersom varken Fonden eller de partnership som ingår i den kan äga tillgångar eller ingå avtal. Enligt Skatterättsnämndens mening innebär det dock inte att Z vare sig ska anses vara den enda ägaren eller den enda långivaren till bolaget. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet bör frågan om intressegemenskap i stället bedömas utifrån förutsättningen att respektive investerare, inklusive Z, indirekt är ägare till X och långivare till det bolaget.
Frågan är då om investerarna och Z mot denna bakgrund var för sig kan anses vara i intressegemenskap med X.
Det kan först konstateras att investerarna och X inte kan anses stå under i huvudsak gemensam ledning.
Med hänsyn till vad som upplysts om investerarnas respektive andel av kapitalet i Fonden kan de inte heller anses ha väsentligt inflytande i X enbart på grund av ägarandel. För att intressegemenskap ska föreligga måste de alltså anses ha sådant inflytande på annat sätt.
Det kan därvid konstateras att investerarna genom LPA gemensamt investerar i målbolaget via Fonden. Det sker enligt en investeringsstrategi (…).
Investerarnas direkta inflytande är visserligen i övrigt begränsat genom avtalet. De har dock insyn i verksamheten (…) och har också möjlighet att under vissa förutsättningar avsätta GP. De kan dessutom genom samverkan (…) få till stånd ändringar i LPA, inklusive upplösning av LPA.
Samarbetet i Fonden och dess partnership har också likheter med det som förekommer i kommanditbolag och andra bolagsformer utan att Fonden eller något partnership för den skull utgör ett företag enligt 24 kap. 10 a § andra stycket. Även om den samarbetsform som valts – partnership – därmed i sig inte kan omfattas av en intressegemenskap får den enligt Skatterättsnämndens mening ändå anses vara av sådant slag som reglerna om ränteavdragsbegränsning har till syfte att täcka.
Med hänsyn till det anförda och då uttrycket ”väsentligt inflytande” har en liknande innebörd på annat håll i IL bör därför var och en av de enskilda investerarna och Z genom sin samverkan enligt LPA anses ha väsentligt inflytande i X i den mening som avses i 24 kap. 10 a §. Det förhållandet att var och en av investerarna och Z indirekt innehar endast en begränsad andel av X förändrar inte bedömningen.
De investerare som är företag och Z ska därmed anses vara i intressegemenskap med X. Frågorna 1 och 2 ska besvaras i enlighet med det anförda.
I den mån ansökan inte besvarats i dessa delar avvisas den.
Fråga 3
Av 24 kap. 10 d § första stycket följer att bedömningen av om ränteinkomsterna beskattas med 10 procent ska göras hos det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till räntan. Mottagare av ränta utanför intressegemenskapen ska därmed inte beaktas vid den prövningen. Det faktum att det enligt förutsättningarna förekommer investerare som inte är företag och således inte ingår i intressegemenskapen utgör därför inte i sig ett skäl att vägra Y avdrag för ränteutgifter som betalas på skulden till X.
I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Marianne Svanberg, Anders Bengtsson, Mattias Dahlberg (skiljaktig), Leif Gäverth (skiljaktig), Robert Påhlsson (skiljaktig) och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.
I den slutliga handläggningen har även Margareta Palmstierna (avvikande mening) deltagit.
Skiljaktig mening
Mattias Dahlberg, Leif Gäverth och Robert Påhlsson är skiljaktiga och anför med instämmande av Margareta Palmstierna följande
Som majoriteten konstaterar har Högsta förvaltningsdomstolen i sju beslut undanröjt Skatterättsnämndens förhandsbesked och avvisat ansökningar avseende tillämpningen av undantaget från tioprocentsregeln i 24 kap. 10 d § tredje stycket samt ventilen i 10 e §.
I besluten uttalar Högsta förvaltningsdomstolen att ett ärende om förhandsbesked prövas utifrån de omständigheter som sökanden väljer att presentera i ansökningen hos Skatterättsnämnden. Vidare att en prövning av de aktuella reglerna förutsätter att en mängd omständigheter, hänförliga inte bara till sökanden utan även till dennes motpart i ett skuldförhållande liksom till övriga företag som ingår i en intressegemenskap, är klarlagda. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen aktualiseras därmed sådana utpräglade utrednings- och bevisfrågor som inte lämpar sig för att pröva inom ramen för ett förhandsbesked.
Enligt vår mening aktualiseras liknande utrednings- och bevisfrågor vid bedömningen av om företag är i intressegemenskap med varandra enligt 10 a §. Även en sådan prövning förutsätter t.ex. att omständigheter som inte bara är hänförliga till sökanden utan även till övriga företag som kan ingå i en intressegemenskap är klarlagda.
I ansökan saknas bl.a. närmare uppgifter om vilka de företag som eventuellt kan ingå i en intressegemenskap är. Mot bakgrund av det anförda gör redan den omständigheten att ärendet inte lämpar sig för ett förhandsbesked.
Till bilden hör att en bedömning som utmynnar i att vissa företag anses ingå i en intressegemenskap torde aktualisera frågor hos den sökande om rätt till ränteavdrag föreligger med stöd av tioprocentsregeln eller, i förekommande fall, ventilen. De prövningarna kan i sin tur aktualisera frågor om vilket företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till ränteinkomsten samt om möjligheten för ett företag inom intressegemenskapen att erbjuda finansiering genom tillskott, dvs. frågor vilkas besvarande fordrar kännedom om vilka företag som ingår i intressegemenskapen. Även mot bakgrund av det nu anförda är det inte lämpligt att meddela ett förhandsbesked. Enligt vår uppfattning borde alltså ansökan ha avvisats.