Fråga 1

Frågan är om Ä AB var ett skalbolag vid tidpunkten då X AB avyttrade samtliga aktier i bolaget till sitt moderbolag Ö AB. Avgörande för hur frågan ska besvaras är om de fastigheter som Ä AB förvärvade bara några månader innan bolagets aktier avyttrades ska räknas som likvida tillgångar.

I 25 a kap. 9 § första stycket sägs att om en avyttrad delägarrätt hänför sig till ett skalbolag eller om det sker ett återköp enligt 18 §, ska ersättningen tas upp som kapitalvinst (skalbolagsbeskattning) det beskattningsår när delägarrätten avyttrats, om inte annat anges i 10–13 §§.

Av andra stycket framgår att ett företag är ett skalbolag om summan av marknadsvärdet av företagets likvida tillgångar enligt 14–16 §§ överstiger jämförelsebeloppet enligt 17 § vid tidpunkten för avyttringen. Då de avyttrade delägarrätterna utgör samtliga av företaget utgivna och till företaget hänförliga delägarrätter är jämförelsebeloppet halva ersättningen.

Att kontanter, värdepapper och liknande tillgångar, utom sådana som undantas i 15 §, utgör likvida tillgångar slås fast i 14 § första meningen.

I andra meningen sägs att också andra tillgångar räknas som likvida tillgångar om (1) tillgångarna anskaffats tidigast två år före avyttringen, (2) tillgångarna saknar affärsmässigt samband med verksamheten sådan den bedrevs intill två år före avyttringen, och (3) det inte framgår att anskaffningen skett i annat syfte än att tillgångarna lätt skulle kunna avyttras efter avyttringen av andelen.

Andra meningen tillkom för att motverka kringgåenden av skalbolagsregeln. Enligt förarbetena kan tillgångarna ifråga vara av helt tillfällig karaktär och det kan också handla om tillgångar som är främmande för den egentliga verksamheten i det avyttrade företaget. Det är således fråga om tillgångar som ska dölja att det är fråga om ett skalbolag (se prop. 2002/03:96 s. 175).

Av ordalydelsen i 14 § följer att i princip alla tillgångsslag omfattas. Det förhållandet att skalbolagsreglerna har utformats för att kunna tillämpas mekaniskt ger stöd för att en sådan tillämpning är åsyftad (jfr a. prop. s. 124 f. och RÅ 2004 ref. 137 angående tillämpningen av motsvarande bestämmelser för fysiska personer).

X AB förvärvade aktierna i Ä AB under 2014. Senare samma år, efter att Ä AB förvärvat fastigheter från ett annat koncernbolag, avyttrade X AB aktierna i Ä AB till sitt moderbolag.

Härav följer att villkoret i 14 § andra meningen 1 är uppfyllt.

Villkoret i 14 § andra meningen 2 om avsaknad av affärsmässigt samband mellan fastigheterna och bolagets tidigare verksamhet ska göras utifrån verksamheten sådan den bedrevs ”intill två år före avyttringen”.

På motsvarande sätt som enligt punkten 1 där endast sådana tillgångar räknas som anskaffats tidigast två år före avyttringen får tvåårsperioden enligt punkten 2 uppfattas som en bortre gräns för bedömningen. Det betyder i ett fall som detta, när tillgångarna ifråga paketeras i ett bolag som är yngre än två år, att bedömningen ska grundas på den kortare tid som bolaget har funnits.

Vid förvärvet av fastigheterna hade Ä AB sedan det registrerades under 2013 inte bedrivit någon annan verksamhet än förvaltning av det egna aktiekapitalet. Eftersom något affärsmässigt samband mellan fastigheterna och verksamheten sådan den bedrevs under den aktuella perioden inte kan anses föreligga uppfylls även villkoret i punkten 2.

Villkoret i 14 § andra meningen 3 är uppfyllt om det inte framgår att anskaffningen skett i annat syfte än att tillgångarna lätt skulle kunna avyttras efter avyttringen av andelen.

Enligt lämnade uppgifter var bakgrunden till överlåtelsen av fastigheterna till Ä AB att aktierna i bolaget skulle säljas externt, dvs. syftet var ett annat än att fastigheterna lätt skulle kunna avyttras. Den omständigheten att det inte kunde uteslutas att fastigheterna skulle säljas om bolaget skulle finna en lämplig köpare medför enligt Skatterättsnämndens uppfattning inte att villkoret i punkten 3 kan anses uppfyllt.

Ett sådant synsätt vinner även stöd av att den aktuella situationen inte förefaller vara en sådan situation som lagstiftaren avsett ska träffas av 14 § andra meningen (se a. prop. s. 175).

Villkoret i punkten 3 är alltså inte uppfyllt i detta fall. Det innebär att Ä AB inte var ett skalbolag vid avyttringen.

Fråga 2

Frågan är om skalbolagsbeskattning kan undvikas med stöd av 25 a kap. 12 § om återköp av fastigheterna sker enligt 18 §.

Av bestämmelsen framgår bl.a. följande. Återköp anses ske när avyttringen inte har avsett ett skalbolag och den övervägande delen av andra tillgångar än likvida tillgångar, som avses i 14–16 §§ och som vid avyttringen innehades av det företag som den avyttrade delägarrätten hänför sig till eller av företag i sådan intressegemenskap som avses i 2 § 1 med detta företag, inom två år efter avyttringen av delägarrätten, direkt eller indirekt, förvärvas av det säljande företaget eller ett företag i intressegemenskap med detta.

Ett alternativ till att sälja aktierna i Ä AB externt är att ett annat bolag i koncernen förvärvar fastigheterna varefter aktierna i det förvärvande bolaget avyttras. Eftersom fastigheterna inte räknas som likvida tillgångar enligt motiveringen till svaret på fråga 1 skulle en försäljning av dem till koncernbolaget kunna utgöra ett återköp enligt 18 §.

Om avyttringen inte leder till att ett väsentligt inflytande går över till någon annan ska enligt 12 § skalbolagsbeskattning ske bara om det föreligger särskilda omständigheter.

Av praxis framgår att något väsentligt inflytande inte går över till annan i ett fall som detta (RÅ 2006 not. 145).

Med hänsyn till att X AB lämnat som förutsättning att den skatt som kan bli följden av ett återköp ska betalas, vilket även gäller obeskattad vinst i Ä AB vid tidpunkten för aktieöverlåtelsen, finner Skatterättsnämnden att det inte kan anses föreligga några särskilda omständigheter som gör att skalbolagsbeskattning ändå ska ske.

Undantaget från skalbolagsbeskattning i 12 § är därför tillämpligt om det sker ett återköp.

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Merja Lohela, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Maria Doeser.

I den slutliga handläggningen har även Per-Arvid Gustafsson deltagit.