När utomstående inte äger del i ett företag i betydande omfattning är utomståenderegeln inte tillämplig trots att de utomstående delägarna har fått och under överskådlig framtid kan antas få mer än 30 procent av beslutade utdelningar.
Utomståenderegeln i 57 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) är inte tillämplig.
A är verksam i betydande omfattning i X AB och dess dotterbolag. Bolaget är sedan 2015 moderbolag i X-koncernen som bildades 2011.
X AB är ett fåmansföretag och ägs av både verksamma och passiva delägare. Andelarna i koncernens moderbolag har sedan koncernen bildades bestått av stam- och preferensaktier. Stamaktierna är uppdelade i A- och B-aktier med 10 röster respektive 1 röst per aktie. Preferensaktierna har 1 röst per aktie samt företrädesrätt till utdelning.
De verksamma delägarna, däribland A, har från starten sammanlagt ägt aktier motsvarande drygt 90 procent av kapitalet. Passiva delägare har följaktligen aldrig ägt mer än knappt 10 procent av aktierna. Hittills har passiva ägare dock i praktiken haft rätt till mer än 30 procent av beslutade utdelningar eftersom de äger en relativt stor andel av preferensaktierna. De kommer även att under överskådlig framtid få mer än 30 procent av kommande utdelningar.
A frågar om utomståenderegeln är tillämplig på hans innehav i X AB.
Han anser själv att utomståenderegeln är tillämplig så länge mer än 30 procent av utdelningar och kapitalvinster tillfaller passiva delägare. Regeln tar sikte på situationer där utdelning eller kapitalvinst inte längre utgör ett alternativ till att ta ut lön från företaget. Varken av förarbeten eller praxis framgår att regeln endast är tillämplig när utomstående äger minst 30 procent av kapitalet i företaget. Det måste vara en bedömning av den ekonomiska innebörden i det enskilda fallet som ska göras.
Skatteverket anser inte att utomståenderegeln är tillämplig. Det framgår inte annat av regelns ordalydelse än att det krävs ett betydande utomstående ägande för att regeln ska vara tillämplig. Med betydande avses minst 30 procent. Även om kravet på betydande ägande är uppfyllt kan det finnas omständigheter som gör att det finns särskilda skäl mot en tillämpning av utomståenderegeln. Omständigheter i motsatt riktning när det utomstående ägandet inte är betydande torde inte beaktas.
Av förutsättningarna framgår att X AB är ett fåmansföretag och att A:s aktier i bolaget är kvalificerade andelar enligt huvudregeln i 57 kap. 4 §.
Enligt utomståenderegeln i 57 kap. 5 § första stycket ska dock, om utomstående, direkt eller indirekt, i betydande omfattning äger del i företaget och, direkt eller indirekt, har rätt till utdelning, hans andelar anses kvalificerad bara om det finns särskilda skäl. Vid bedömningen ska förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas.
Av förarbeten och praxis framgår att ett betydande utomstående ägande föreligger om minst 30 procent av aktierna ägs av utomstående. Risken för omvandling av arbetsinkomster har bedömts bli lägre vid ett utomstående ägande av denna omfattning eftersom utdelning och kapitalvinst tillfaller också de utomstående ägarna (prop. 1989/90:110 s. 468 och 704 samt RÅ 2009 ref. 53).
Mot bakgrund av syftet med utomståenderegeln kan det argumenteras för att den ska kunna tillämpas även när utomstående i praktiken fått och under överskådlig framtid kan antas få mer än 30 procent av beslutade utdelningar, trots att det utomstående ägandet understiger 30 procent. Mot en sådan tillämpning talar dock att en bedömning bör vara möjlig även för år då utdelning inte beslutats. Med hänsyn härtill samt bestämmelsens utformning är det enligt Skatterättsnämnden inte möjligt med en sådan tillämpning. Den ställda frågan ska därför besvaras nekande.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Merja Lohela, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.
I den slutliga handläggningen har även Krister Rentrop deltagit.
Fråga om Sverige, enligt artikel 18 i skatteavtalet med Italien, har rätt att beskatta belopp som utbetalas från en svensk tjänstepensionsförsäkring till en svensk medborgare som har skatterättslig hemvist i Italien.
Fråga om gåva av aktier till en stiftelse föranleder utdelningsbeskattning av givaren med tillämpning av verklig innebörd eller skatteflyktslagen.
Fråga om fördelning av skattskyldigheten av ett kommanditbolags resultat mellan köpare och säljare och om bedömningen ska påverkas av att säljaren innan försäljningen överlåtit tillgångar i kommanditbolaget till ett närstående bolag och gjort uttag ur kommanditbolaget motsvarande det egna kapitalet.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för kurs i hästkörning har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för fält- och westernskytte har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Makar har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige på grund av att de innan flytten till Portugal köpt en bostadsrättslägenhet som fritidsbostad. Bedömningen har inte förändrats av att två vuxna döttrar eventuellt bosätter sig i lägenheten eller att visst bohag flyttats dit från permanentbostaden.
Fråga om kravet på självständighet är uppfyllt i en s.k. ”paraplyorganisation”.
Fråga om en från Sverige utflyttad person har väsentlig anknytning hit på grund av innehav av aktier i svenska bolag och på grund av sin roll som företagsledare i bolagen.
Ett liechtensteinskt anstalt, strukturerat som ett bolag, har ansetts motsvara ett svenskt aktiebolag vid tillämpningen av reglerna om näringsbetingade andelar.
Gåvor i form av aktier till två personer som är verksamma i aktiebolaget från kusiner och en syster har mot bakgrund av omständigheterna bedömts som skattefria förvärv.
