När utomstående inte äger del i ett företag i betydande omfattning är utomståenderegeln inte tillämplig trots att de utomstående delägarna har fått och under överskådlig framtid kan antas få mer än 30 procent av beslutade utdelningar.
Utomståenderegeln i 57 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) är inte tillämplig.
A är verksam i betydande omfattning i X AB och dess dotterbolag. Bolaget är sedan 2015 moderbolag i X-koncernen som bildades 2011.
X AB är ett fåmansföretag och ägs av både verksamma och passiva delägare. Andelarna i koncernens moderbolag har sedan koncernen bildades bestått av stam- och preferensaktier. Stamaktierna är uppdelade i A- och B-aktier med 10 röster respektive 1 röst per aktie. Preferensaktierna har 1 röst per aktie samt företrädesrätt till utdelning.
De verksamma delägarna, däribland A, har från starten sammanlagt ägt aktier motsvarande drygt 90 procent av kapitalet. Passiva delägare har följaktligen aldrig ägt mer än knappt 10 procent av aktierna. Hittills har passiva ägare dock i praktiken haft rätt till mer än 30 procent av beslutade utdelningar eftersom de äger en relativt stor andel av preferensaktierna. De kommer även att under överskådlig framtid få mer än 30 procent av kommande utdelningar.
A frågar om utomståenderegeln är tillämplig på hans innehav i X AB.
Han anser själv att utomståenderegeln är tillämplig så länge mer än 30 procent av utdelningar och kapitalvinster tillfaller passiva delägare. Regeln tar sikte på situationer där utdelning eller kapitalvinst inte längre utgör ett alternativ till att ta ut lön från företaget. Varken av förarbeten eller praxis framgår att regeln endast är tillämplig när utomstående äger minst 30 procent av kapitalet i företaget. Det måste vara en bedömning av den ekonomiska innebörden i det enskilda fallet som ska göras.
Skatteverket anser inte att utomståenderegeln är tillämplig. Det framgår inte annat av regelns ordalydelse än att det krävs ett betydande utomstående ägande för att regeln ska vara tillämplig. Med betydande avses minst 30 procent. Även om kravet på betydande ägande är uppfyllt kan det finnas omständigheter som gör att det finns särskilda skäl mot en tillämpning av utomståenderegeln. Omständigheter i motsatt riktning när det utomstående ägandet inte är betydande torde inte beaktas.
Av förutsättningarna framgår att X AB är ett fåmansföretag och att A:s aktier i bolaget är kvalificerade andelar enligt huvudregeln i 57 kap. 4 §.
Enligt utomståenderegeln i 57 kap. 5 § första stycket ska dock, om utomstående, direkt eller indirekt, i betydande omfattning äger del i företaget och, direkt eller indirekt, har rätt till utdelning, hans andelar anses kvalificerad bara om det finns särskilda skäl. Vid bedömningen ska förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas.
Av förarbeten och praxis framgår att ett betydande utomstående ägande föreligger om minst 30 procent av aktierna ägs av utomstående. Risken för omvandling av arbetsinkomster har bedömts bli lägre vid ett utomstående ägande av denna omfattning eftersom utdelning och kapitalvinst tillfaller också de utomstående ägarna (prop. 1989/90:110 s. 468 och 704 samt RÅ 2009 ref. 53).
Mot bakgrund av syftet med utomståenderegeln kan det argumenteras för att den ska kunna tillämpas även när utomstående i praktiken fått och under överskådlig framtid kan antas få mer än 30 procent av beslutade utdelningar, trots att det utomstående ägandet understiger 30 procent. Mot en sådan tillämpning talar dock att en bedömning bör vara möjlig även för år då utdelning inte beslutats. Med hänsyn härtill samt bestämmelsens utformning är det enligt Skatterättsnämnden inte möjligt med en sådan tillämpning. Den ställda frågan ska därför besvaras nekande.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Merja Lohela, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.
I den slutliga handläggningen har även Krister Rentrop deltagit.
Fråga om vid vilken tidpunkt andelar upphör att vara näringsbetingade när andelarna, på grund av en nyemission, inte längre motsvarar minst tio procent av det sammanlagda röstetalet. Relevant tidpunkt har ansetts vara när aktier som tilldelas aktietecknare vid nyemission förs in i det emitterande bolagets aktiebok.
En person avser, efter flytt utomlands, att vistas i Sverige drygt två månader per år för att umgås med sina minderåriga barn. Han har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige
Löpande inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond ska inte beskattas i fonden eller hos fondförvaltaren. Investerarna ska beskattas i inkomstslaget kapital.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Även fråga om förvärv av delägarrätter från ett annat företag i intressegemenskapen är väsentligen affärsmässigt motiverat.
Avveckling av ett utländskt dödsbo avses ske genom att dödsboet säljer aktier till dödsbodelägarna mot revers. Reverserna skiftas sedan ut från dödsboet till delägarna. Fråga om förfarandet föranleder någon beskattning av dödsbodelägarna. Också fråga om vilken anskaffningsutgift för aktierna dödsbodelägarna får använda sig av.
Ett indirekt innehav av aktier i ett svenskt bolag vars enda verksamhet sedan flera år består i att vara part i en rättsprocess har inte ansetts ge väsentlig anknytning till Sverige. Inte heller det faktum att den tidigare permanentbostaden getts i gåva till ett av barnen har förändrat bedömningen då personen saknar tillgång till bostaden.
Ett växthus har inte i sin helhet ansetts utgöra ett byggnadsinventarium.
För ett bolag som förvärvar portföljer av lånefordringar har den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen.
För ett bolag som förvärvar portföljer av fordringar har de inkomster som genereras vid tillämpning av effektivräntemetoden – och som enligt god redovisningssed utgör ränta – inte ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen. Den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna har ansetts utgöra ränteinkomster.
En person har tagit upp lån för att kunna förvärva aktier i ett bolag. Lånen har strukturerats på så sätt att ersättningen till långivarna är beroende av värdeutvecklingen på aktierna i bolaget. Ersättningen (utöver lånets nominella belopp) har inte ansetts utgöra en ränteutgift i inkomstslaget kapital.
