Med privatbostadsföretag avses enligt 2 kap. 17 § första stycket punkten 1 inkomstskattelagen (1999:1229), IL, bl.a. en svensk ekonomisk förening vars verksamhet till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen.
Uttrycket ”till klart övervägande del” infördes i IL för att tydligare markera att den kvalificerade verksamheten ska uppgå till minst 60 procent i enlighet med den praxis som utvecklats. Vissa remissinstanser ansåg att man borde föra in procentsatser i lagtexten. Enligt regeringen var det dock problematiskt att definiera vad som ska beräknas. Är det ytan och i så fall hur ska den beräknas? Hur beaktas källare, vind, affärslokaler, varierande takhöjder, osv.? Kan storleken på inkomsterna från medlemmar och hyresgäster påverka? Det ansågs inte lämpligt att ta ställning i dessa frågor i det aktuella lagstiftningsärendet (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 33 f.).
I RÅ 2008 ref. 5 konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att 2 kap. 17 § är allmänt hållen. Vidare att bestämmelsen i brist på vägledande domstolspraxis och uttalanden i förarbeten sedan ca 50 år tillbaka i administrativ praxis har ansetts innebära att föreningens byggnad ska innehålla minst tre bostadslägenheter och att minst 60 procent av taxeringsvärdet ska
belöpa på till medlemmarna med bostadsrätt upplåtna bostadslägenheter.
Högsta förvaltningsdomstolen noterade i avgörandet att uppgifter saknades om ursprungligt taxeringsvärde för fastigheten och dess fördelning mellan bostadslägenheter och lokaler. Föreningen som bedömdes hade dock vid samtliga taxeringar fram till den som var aktuell i rättsfallet beskattats som ett privatbostadsföretag. Det ansågs därmed klarlagt att
föreningen vid tidpunkten för upprättandet av den ekonomiska planen och i samband med färdigställandet av byggnaden och upplåtelserna av bostadslägenheter och lokaler till medlemmarna uppfyllde de krav som enligtovan nämnda administrativa praxis ställdes på ett privatbostadsföretag. Det ansågs också klarlagt att föreningens verksamhet därefter inte hade förändrats till omfattning eller karaktär. Med hänsyn till det fann Högsta
förvaltningsdomstolen att föreningen utgjorde ett privatbostadsföretag även vid
den aktuella taxeringen.
HFD 2014 ref. 19 rörde en situation där en tredimensionell fastighetsbildning genomförts. Lokaldelen av en fastighet hade avskilts från bostadsdelen och bildade en egen fastighet. Föreningen avyttrade denna nya fastighet till en ekonomisk förening som bildats av medlemmarna i föreningen. Den ekonomiska föreningen ställde vid köpet ut en revers motsvarande köpeskillingen om ca 31 miljoner kronor. Frågan var vilken betydelse
föreningens innehav av denna fordran hade för bedömningen av om föreningen var
ett privatbostadsföretag.
Högsta förvaltningsdomstolen anförde att kravet ”till klart övervägande del” i regel anses uppfyllt om fastigheten används så att minst 60 procent av taxeringsvärdet belöper på bostadslägenheter som upplåtits till medlemmarna. Taxeringsvärdet kan dock inte användas som grund för bedömningen när föreningen haft inkomster från annan verksamhet än att upplåta lägenheter eller lokaler i fastigheten. En möjlighet i ett sådant fall kan vara att basera
bedömningen av relationen mellan de olika verksamheterna på en beräkning utifrån antingen förmögenhetsvärdena vid årets utgång eller inkomsternas storlek. Ofta kan bedömningen i stället behöva göras med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Detta ter sig särskilt motiverat när de andra beräkningsgrunderna inte klart och entydigt visar hur verksamheterna
förhåller sig till det angivna gränsvärdet. I avgörandet ansågs inte det tillfälliga innehavet av fordran hindra att föreningen utgjorde ett privatbostadsföretag.
Uttalandet om att minst 60 procent av taxeringsvärdet ska belöpa på till medlemmarna med bostadsrätt upplåtna bostadslägenheter för att ett bostadsföretag ska kunna vara ett privatbostadsföretag återfinns i Riksskattenämndens meddelanden 1958 nr 2 punkt 1. Där står också att fördelningen av taxeringsvärdet därvid bör ske i förhållande till hyresvärdena.