Valutakursförlust, EU-rätt

Ett svenskt bolag har skulder och fordringar i euro och euro som redovisningsvaluta. Fordringarna har inte ansetts utgöra lagertillgångar. Kapitalvinster eller kapitalförluster på fordringarna som beror på valutakursförändringar ska, till skillnad mot vad som gäller för valutakursvinster eller förluster på skulder, tas upp till beskattning alternativt dras av enligt svensk lagstiftning. Den skattemässiga behandlingen har inte ansetts strida mot EU-rätten.

Diarienummer
49-18/D
Meddelandedatum
2019-03-13
Lagrum
  • 14 kap. 8 § och 17 kap. 3 § samt 25 kap. 3-5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229)
  • Lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro m.m.
  • Artikel 63 EUF-fördraget
Sökande
A AB
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Ja

Förhandsbesked

Fråga 1

Fordringarna på moderbolaget är inte lagertillgångar.

Fråga 2

Kapitalvinster eller kapitalförluster på fordringar i euro som beror på valutakursförändringar ska, till skillnad mot vad som gäller för valutakursvinster eller förluster på skulder i euro, tas upp till beskattning alternativt dras av.

Fråga 3

Den skattemässiga behandlingen av valutakursförändringar på fordringar och skulder i euro strider inte mot den fria rörligheten för kapital.

Bakgrund

Omständigheterna i ärendet

A AB är ett helägt dotterbolag till det (…) bolaget B (moderbolaget) som är noterat på
börsen i [stad i Europa]. (…) A AB bedriver finansiell verksamhet i Sverige som inte är tillståndspliktig. Bolagets verksamhet är inriktad på att ta in kapital från internationella marknader genom obligationsemissioner eller andra finansiella instrument till externa institutionella och privata investerare samt direktutlåning av sådana medel till bolag i koncernen. A AB:s huvudsakliga låntagare är moderbolaget. Bolagets redovisningsvaluta är euro.

Under 2014 ingick bolaget ett (…) och i enlighet med detta har man på börsen i [land
i Europa] emitterat två lån i euro, varav ett förfaller till betalning under 2019. Båda lånen löper med fast ränta och har använts för att finansiera utlåning till moderbolaget till i princip samma räntevillkor och i samma valuta.

Genom att fordringar och skulder är i samma valuta samt då redovisning också sker i
euro har bolagets verksamhet strukturerats på ett sätt så att det försäkras att ingen valutaexponering uppkommer. Det anges även i årsredovisningen att någon väsentlig marknadsrisk inte uppkommer eftersom fordran motsvaras av skuld i samma valuta.

Frågorna och parternas inställning

A AB vill veta om fordringarna på moderbolaget i skattemässigt hänseende utgör lagertillgångar (fråga 1).

Om svaret på fråga 1 är nekande vill A AB veta om svenska skatteregler och relevant rättspraxis innebär att det uppstår en skattemässig valutaexponering för företag med euro som redovisningsvaluta, då valutakursrörelser mot svenska kronor på fordran tas upp till beskattning vid vinst respektive ger rätt till avdrag för förlust vid avyttring medan ingen skattemässig valutaexponering uppkommer på en motsvarande skuld (fråga 2).

Om svaret på fråga 2 är jakande undrar A AB om en sådan skattemässig behandling är förenlig med den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63 EUF-fördraget eller etableringsfriheten enligt artikel 49 och 54 EUF-fördraget (fråga 3).

A AB anser att fordringarna på moderbolaget utgör lagertillgångar eftersom bolaget agerar som internbank för koncernen. Av årsredovisningen framgår att bolaget bedriver finansiell verksamhet främst genom upplåning av medel genom utfärdande av obligationer eller andra finansiella instrument till externa institutionella och privata investerare samt direktutlåning av sådana medel inom koncernen, samt erbjuder lån och krediter. Genom befintlig upplåning har A AB finansierat långsiktig utlåning till moderbolaget. Marknadsrisker såsom ränte- och valutakurseffekter har hanterats genom att försäkra att upp- och utlåning är i samma valuta och i huvudsak har samma räntevillkor. A AB handhar betydande belopp och transaktionerna har stor betydelse för resultatet.

Gällande intern rätt innebär att A AB, trots matchning av fordran, skuld och redovisningsvaluta förefaller få en väsentlig skattemässig valutaexponering.

De svenska reglerna medför en asymmetri mellan behandlingen av valutakursförändringar på fordran respektive skuld som ger upphov till en ekonomisk risk för bolag med euro som redovisningsvaluta som har matchat fordran med motsvarande skuld i samma valuta. Reglerna innebär att ett bolag i A AB:s situation inte har möjlighet att skydda sig mot den ekonomiska risk som transaktioner i utländsk valuta innebär. Enligt A AB utgör en sådan skattemässig behandling av valutasäkring en inskränkning av kapitalets fria rörlighet samt etableringsfriheten, som inte kan rättfärdigas och i vart fall inte är proportionerlig.

Skatteverket anser inte att fordringarna är lagertillgångar eller att det finns någon grund för att medge avdrag för en valutakursförlust på skulderna.

Varken omfattningen av verksamheten i bolaget eller förhållandena i övrigt talar för att fordringarna ska behandlas som lagertillgångar i en internbank. Inte heller praxis rörande värdepappersrörelse talar för att fordringarna ska behandlas som lagertillgångar. Fordringarna utgör därför kapitaltillgångar.

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 13 september 2012 i mål nr 1497-11, som en konsekvens av bestämmelserna i IL och omräkningslagen, ansett att skulder i euro när redovisningsvalutan är i euro inte påverkas av ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor. Det framgår inte att innehav av fordringar i samma valuta som utgör kapitaltillgångar ska påverka denna bedömning.

Att kursförändringar mellan euro och svenska kronor på fordran i euro ska beaktas vid kapitalvinstbeskattningen när redovisningsvaluta är euro strider inte i sig mot EU-rätten. Inte heller det förhållandet att en skuld i euro inte påverkas av kursförändringar mellan euro och svenska kronor. Var för sig behandlas fordran och skuld i euro symmetriskt.

Fråga är om kombinationen av bestämmelserna för fordran och motsvarande skuld i euro ger ett utfall som strider mot EU-rätten. En sådan prövning bör ske mot bestämmelserna om fri rörlighet för kapital.

Unionsrätten innebär inte en skyldighet att alltid anpassa sitt eget skattesystem i syfte att beakta olika valutakursrisker som kan uppkomma till följd av intern lagstiftning som tillåter att ett bolags kapital anges i utländsk valuta vid kombinerade transaktioner. Lagstiftningen är proportionell och kan inte anses strida mot EU-rätten.

Skälen för avgörandet

Rättsligt

Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) följer att redovisningsvalutan för ett svenskt aktiebolag får vara svenska kronor eller euro.

Av omräkningslagen följer att ett bolag som har sin redovisning i euro måste räkna om resultat- och balansräkningen från euro till svenska kronor vid upprättande av inkomstdeklarationen och att alla belopp i deklarationen måste anges i svenska kronor.

Enligt 14 kap. 8 § IL, som gäller för bolag som har svenska kronor som redovisningsvaluta, ska fordringar och skulder i andra valutor än svenska kronor värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det finns ett terminskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd för en sådan post, ska posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen under förutsättningen att samma värde används i räkenskaperna och värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed. För bolag som har euro som redovisningsvaluta finns en motsvarande bestämmelse i 11 § omräkningslagen och som gäller för fordringar och skulder i annan valuta än euro.

En lagertillgång är enligt 17 kap. 3 § IL en tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning. Av 25 kap. 3 § framgår bl.a. att med kapitaltillgångar avses andra tillgångar i näringsverksamheten än lagertillgångar. I 25 kap. 3–5 §§ räknas upp vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust i näringsverksamhet. Värdeförändringar på skulder nämns inte i uppräkningen.

Enligt artikel 49 EUF-fördraget ska inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium förbjudas. Av artikel 54 framgår att rätten till fri etablering också avser bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt kontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen.

I artikel 63 anges att alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt medlemsstater och tredje land ska vara förbjudna.

RÅ 2004 not. 58 rörde ett bolag som var s.k. internbank för en koncern som bedrev verksamhet i ca 50 länder. I bolagets verksamhet ingick att säkra koncernens valuta- och ränterisker genom transaktioner med olika finansiella instrument och liknande, såsom ränteterminskontrakt, FRA-kontrakt, ränteoptioner, valutaswappar och valutaoptioner. Därtill kom in- och utlåning gentemot koncernbolag och viss finansiell rådgivning. Verksamheten ansågs inte utgöra kapitalförvaltning utan likställdes med sådan verksamhet som bedrivs av banker. En följd av detta blev att bolagets finansiella tillgångar behandlades som lagertillgångar vid inkomstbeskattningen.

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 13 september 2012 i mål nr 1497-11 konstaterat att värdeförändringar på skulder i euro, som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor, inte ska påverka beskattningsbar inkomst för en svensk filial med euro som redovisningsvaluta vid omräkning av resultatet till svenska kronor. Omräkningslagen innehåller bestämmelser som innebär att det skattepliktiga resultatet för deklarationsändamål räknas om till svenska kronor. Omräkningen ger enligt domstolen i sig inte upphov till intäkts- eller kostnadsposter som beaktas vid beräkning av överskott och underskott av näringsverksamhet. Unionsrätten gav inte anledning till någon annan slutsats.

I HFD 2016 ref. 14 I har Högsta förvaltningsdomstolen, efter att ha inhämtat förhandsavgörande från EU-domstolen (X AB, C-686/13, EU:C:2015:375), konstaterat att det inte strider mot EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet att med stöd av 25 a kap. 5 § IL neka avdrag för en kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar som beror på en valutakursförändring. Vinster på sådana andelar är inte skattepliktiga.

I HFD 2016 ref. 14 II slog Högsta förvaltningsdomstolen fast att ett bolag, med euro som redovisningsvaluta, med hänsyn till unionsrätten har rätt till avdrag för kapitalförlust vid avyttring av fordringar i euro som berott på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor, även om det finns ett avdragsförbud för kapitalförluster på fordringar på företag i intressegemenskap enligt 25 a kap. 19 § första stycket 1. I domskälen poängteras bl.a. förhållandet att om den skattemässiga beräkningen vid en avyttring av fordran leder till en kapitalvinst är den skattepliktig och att behandlingen av valutakursförändringar alltså är asymmetrisk. Enligt domstolen innebar den omständigheten att bolagets fordringar var utställda i euro att det var bestämmelserna om fri kapitalrörelse i EUF-fördraget som var tillämpliga.

I RÅ 2007 not. 28 hade ett svenskt bolag förvärvat aktier i ett amerikanskt bolag för en köpeskilling i US-dollar. För att skydda placeringen mot valutakursförändringar finansierades förvärvet med ett lån i dollar på samma belopp. En del av aktierna såldes senare och valutasäkringen upplöstes. Eftersom såväl aktierna som lånet varit effektivt valutasäkrade ansåg bolaget att avyttringen av aktierna och den samtidiga upplösningen av valutasäkringen skulle ses som en transaktion. Skatterättsnämnden hade en annan uppfattning och ansåg att det av allmänna regler för beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust följer att vid en avyttring av aktier mot betalning i utländsk valuta ska beräkningen göras med utgångspunkt i valutakursen vid förvärvs- och avyttringstidpunkten under förutsättning att växlingsregeln i 44 kap. 16 § inte är tillämplig. Den omständigheten att ett lån i utländsk valuta vid en tillämpning av 14 kap. 8 § IL skulle kunna anses vara säkrat av en placering i aktier i samma valuta föranledde ingen annan bedömning. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden.

I målet X AB, som rörde etableringsfriheten, behandlade EU-domstolen frågan om avdrag för valutakursförluster avseende investeringar i näringsbetingade andelar för ett bolag med euro som redovisningsvaluta.

Domstolen konstaterade att även om det kan antas att en avsaknad av avdragsrätt skulle kunna missgynna ett bolag som har investerat i näringsbetingade andelar följer det av medlemsstaternas beskattningsrätt att den frihet som bolagen har, när det gäller att välja i vilken medlemsstat de ska etablera sig, inte på något sätt innebär att dessa medlemsstater är skyldiga att anpassa sina egna skattesystem till de olika skattesystemen i de övriga medlemsstaterna, för att därigenom säkerställa att ett bolag som valt att etablera sig i en given medlemsstat på nationell nivå beskattas på samma sätt som ett bolag som valt att etablera sig i en annan medlemsstat, med hänsyn till att detta beslut – beroende på omständigheterna – kan vara mer eller mindre fördelaktigt eller ofördelaktigt för ett sådant bolag (p. 33).

Vidare anförde domstolen att unionsrätten på nuvarande stadium inte kan tolkas så att den innebär en skyldighet för medlemsstaterna att anpassa sina egna skattesystem, i syfte att beakta eventuella valutakursrisker som uppkommer för bolagen på grund av att ett flertal valutor, mellan vilka det inte finns någon fast växelkurs, fortbestår inom unionen eller på grund av att det finns nationella lagstiftningar vilka, såsom i det nationella målet, tillåter att ett bolags kapital anges i ett tredjelands valuta (p. 34).

Det gick inte att ur EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfriheten sluta sig till att denna medlemsstat skulle vara skyldig att utöva sin beskattningsrätt – för övrigt på ett asymmetriskt sätt – i syfte att tillåta avdrag för förluster som orsakats av transaktioner vilkas resultat under alla förhållanden inte skulle ha beskattats om de inneburit vinst.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

A AB menar att bolagets verksamhet är en form av en internbank och att fordringarna på moderbolaget, på motsvarande sätt som i RÅ 2004 not. 58, av den anledningen utgör lagertillgångar.

Av ansökan framgår att A AB har emitterat obligationer 2014 och att de har använts för att finansiera lån till moderbolaget. De två obligationerna som nu finns utestående och som utgivits för att finansiera lånen till moderbolaget förfaller under 2019. Förutom in- och utlåning, samt räntebetalningar, finns inga uppgifter om ytterligare transaktioner i verksamheten.

Det finns ingen skatterättslig definition av begreppet internbank. För att ett bolag ska anses vara en sådan internbank vars tillgångar utgör lager bör dock krävas att verksamheten består av fler än enstaka transaktioner. Enligt Skatterättsnämnden är bolagets verksamhet alltför begränsad för att kunna jämställas med den verksamhet som förekom i RÅ 2004 not. 58 och som likställdes med sådan verksamhet som bedrivs av banker. Mot den bakgrunden och då det enligt nämndens mening inte finns någon annan grund för att fordringarna skatterättsligt ska klassificeras som lagertillgångar utgör de kapitaltillgångar.

Fråga 2

Av Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 september 2012 i mål nr 1497-11 följer att värdeförändringar på skulder i euro som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor vare sig ska tas upp eller dras av. Samtidigt kommer en värdeförändring på fordringar som beror på ändrad växelkurs bli skattepliktig respektive avdragsgill i form av kapitalvinst eller kapitalförlust när de avyttras (jfr HFD 2016 ref. 14 II).

Det finns emellertid varken i IL eller i någon annan intern lagstiftning stöd för att den skattemässiga resultatpåverkan vad gäller värdeförändringar på skulder skulle bli en annan på grund av att upplånade medel används till utlåning.

Det ovan anförda innebär således att kapitalvinster eller kapitalförluster på fordringar i euro som beror på valutakursförändringar, till skillnad mot vad som gäller för valutakursvinster eller förluster på skulder i euro, ska tas upp till beskattning alternativt dras av.

Fråga 3

Med anledning av svaret på fråga 2 måste Skatterättsnämnden ta ställning till om det är förenligt med EU-rätten att valutakursförlust på skuld i euro som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor inte ska dras av.

Inledningsvis kan konstateras att vinster och förluster på fordringar respektive skulder behandlas symmetriskt var för sig och att en sådan behandling enligt praxis inte strider mot EU-rätten.

Frågan här är om den aktuella valutasäkringsåtgärden med en kombination av fordringar och skulder medför att avdrag måste medges för förluster på skulder för att intern rätt ska vara förenlig med EU-rätten.

Förenligheten bör prövas mot den fria rörligheten för kapital redan med hänsyn till att redovisningsvalutan och fordran samt skuld är i euro (jfr HFD 2016 ref. 14 II).

Det kan vidare konstateras att den skattemässiga ordningen för en skattskyldig som befinner sig i den position som A AB gör kan bli en annan än vad som gällt om man valt svenska kronor som redovisningsvaluta. Kursförändringar mellan euro och svenska kronor beaktas då löpande på båda fordran och skuld, jfr 14 kap. 8 § IL.

Vidare gäller att det är vid nuvarande valutaläge som de negativa skattemässiga effekterna uppkommer för sökanden. Vid det omvända valutaförhållandet mellan euro och svenska kronor finns en motsvarande positiv effekt eftersom en förlust på fordran blir avdragsgill medan en vinst på den till fordran kopplade skulden inte beskattas. Det kan på så sätt hävdas att även de kopplade transaktionerna behandlas symmetriskt med hänsyn till att varken förluster eller vinster på skulderna påverkar utfallet.

I linje med EU-domstolens bedömning i målet X AB bör EUF-fördraget emellertid inte tolkas så att det tvingar en medlemsstat att medge avdrag eller på annat sätt kompensera en skattskyldig i en situation som den i ansökan eftersom det skulle innebära att en asymmetri därmed uppkommer när det gäller förhållandet skattepliktig vinst och skattepliktig förlust på skulder.

Enligt Skatterättsnämndens mening saknas alltså stöd för att bedöma förluster på skulder på annat sätt än vad Högsta förvaltningsdomstolen gjorde i det ovan nämnda mål nr 1497-11. Detta även om de upptagits som ett led i en valutasäkringsåtgärd (jfr RÅ 2007 not. 28). Den skattemässiga behandlingen av valutakursförändringar på fordringar och skulder i euro strider således inte mot den fria rörligheten för kapital enligt EUF-fördraget.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Johan Rubenson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.

Senaste förhandsbesked inom Inkomstskatt

Visa alla
Till toppen