Valutakursförlust, EU-rätt

Ett svenskt bolag har skulder och fordringar i euro och euro som redovisningsvaluta. Fordringarna har inte ansetts utgöra lagertillgångar och en valutakursförlust på en skuld i euro får inte dras av enligt svensk lagstiftning. Att valutakursförlusten inte får dras av har inte ansetts strida mot EU-rätten.

Diarienummer
61-18/D
Meddelandedatum
2019-03-13
Lagrum
  • 14 kap. 8 § och 17 kap. 3 § samt 25 kap. 3-5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229)
  • Lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro m.m.
  • Artikel 63 EUF-fördraget
Sökande
A AB
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Ja

Förhandsbesked

Fråga 1

Fordringarna på koncernbolag är inte lagertillgångar.

Fråga 2

En valutakursförlust på en skuld i euro får inte dras av.

Fråga 3

Det strider inte mot den fria rörligheten för kapital att valutakursförlusten inte får dras av.

Bakgrund

Omständigheterna i ärendet

A AB är ett helägt dotterbolag till det (…) bolaget B (moderbolaget) som är noterat på
börsen i [stad i Europa]. (…) A AB bedriver finansiell verksamhet i Sverige som
inte är tillståndspliktig. Bolagets verksamhet är inriktad på att ta in kapital från internationella marknader genom obligationsemissioner och låna ut medel till bolag i koncernen. A AB:s huvudsakliga låntagare är moderbolaget men lån har även lämnats till ett systerbolag. Det lån som lämnats till ett systerbolag har dock finansierats genom nyemission av aktier i A AB och inte genom emittering av obligationer. Bolagets redovisningsvaluta är euro.

Bolaget har emitterat (…) (obligationer) från och med 2010 i euro och i schweiziska
franc. Bolaget har även emitterat ett obligationslån i amerikanska dollar på den amerikanska marknaden under 2012. Samtliga emitterade obligationer löper med fast ränta och har använts för att finansiera lån till moderbolaget på i stort sett samma villkor. Obligationerna i euro och amerikanska dollar är noterade på börsen i [land i Europa].

A AB:s in- och utlåning sker alltid i samma valuta och med motsvarande belopp och
förfallodatum för att uppnå en naturlig och effektiv hedge mot rörelser på
valutamarknaden och därigenom minimera valutarisken. Som exempel nämns i
ansökan att ett lån i euro till moderbolaget som gavs ut 2014 förfaller till betalning under 2019 och i samband därmed kommer obligationer som A AB ställt ut med motsvarande löptid återbetalas med i princip samma belopp och i samma valuta.

Till följd av att värdet på euro ökat i förhållande till svenska kronan under lånens
och obligationernas löptid har även bolagets fordran respektive skuld ökat uttryckt i svenska kronor. Information om valutarisken redovisas regelbundet i bolagets årsredovisningar, där det anges att eftersom materiella tillgångar och skulder är i samma valuta är bolagets valutarisk obetydlig. I A AB:s årsredovisningar har lån till koncernbolag redovisats som anläggningstillgångar och, i de fall dessa förfaller till betalning inom ett års tid, som
omsättningstillgångar.

I ansökan om förhandsbesked anger A AB att Skatterättsnämnden kan utgå från att
återbetalning av fordringarna och skulderna 2019 medför valutakursvinster i svenska kronor på fordringarna och valutakursförluster på skulderna i svenskakronor med betydande belopp.

Frågorna och parternas inställning

A AB vill veta om fordringar på koncernbolag är lagertillgångar (fråga 1).

Om svaret på fråga 1 är nekande vill A AB veta om bolaget får dra av en valutakursförlust på en skuld i euro som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor, när såväl inlåning som utlåning sker i euro för att minimera valutarisker i verksamheten (fråga 2).

Om svaret på fråga 2 är nekande undrar A AB om det är förenligt med den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63 EUF-fördraget eller etableringsfriheten enligt artikel 49 och 54 EUF-fördraget att valutakursförlusten inte får dras av, medan en motsvarande valutakursvinst ska tas upp som kapitalvinst vid avyttring av fordran i euro (fråga 3).

A AB anser att fordringarna är lagertillgångar. Den verksamhet som A AB bedriver är helt inriktad på att vara en form av internbank. Fordringarna är tillgångar i en finansieringsrörelse enligt definitionen i 1 kap. 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Verksamhetens omfattning är utan betydelse för bedömningen, avgörande är i stället verksamhetens inriktning.

Om en valutakursförlust som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor inte får dras av på skuld i euro medan en motsvarande valutakursvinst ska tas upp som kapitalvinst vid avyttring av kopplad fordran i euro uppstår en ökad skattekostnad för A AB i en situation när, som i detta fall, euron stärkts mot svenska kronor under lånens löptid. Om bolaget i stället hade valt att ge ut lån och ta upp skuld i svenska kronor skulle valutakursvinst vid avyttring av fordran som beror på en ändrad växelkurs vara skattepliktig enligt 25 kap. 3–5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL, och motsvarande valutakursförlust på skuld vara avdragsgill enligt 11 § lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro, m.m., omräkningslagen. Under dessa förhållanden behandlas en skuld i euro eller annan valuta mindre förmånligt än identiskt lån som tagits upp i svenska kronor. Motsvarande gäller om A AB i stället valt svenska kronor som redovisningsvaluta.

Vägrat avdrag medför en ökad ekonomisk risk för företaget som då utöver sedvanliga lånekostnader även måste ta hänsyn till risken att en viss del av lånekostnaden i form av kursförluster inte kommer att dras av skattemässigt. Den skattemässiga behandlingen blir asymmetrisk eftersom en kursvinst ska tas upp. En nekad avdragsrätt medför dessutom att effektiva valutasäkringsåtgärder saknas avseende skatterisken för företag med upplåning i euro och som redovisar i samma valuta.

Det strider mot den fria rörligheten för kapital eller etableringsfriheten att vägra avdrag för en valutakursförlust när en motsvarande valutakursvinst ska tas upp som kapitalvinst. Ett sådant hinder kan inte rättfärdigas.

Skatteverket anser inte att fordringarna är lagertillgångar eller att det finns någon grund för att medge avdrag för en valutakursförlust på skulderna.

Varken omfattningen av verksamheten i bolaget eller förhållandena i övrigt talar för att fordringarna ska behandlas som lagertillgångar i en internbank. Inte heller praxis rörande värdepappersrörelse talar för att fordringarna ska behandlas som lagertillgångar. Fordringarna utgör därför kapitaltillgångar.

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 13 september 2012 i mål nr 1497-11, som en konsekvens av bestämmelserna i IL och omräkningslagen, ansett att skulder i euro när redovisningsvalutan är i euro inte påverkas av ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor. Det framgår inte att innehav av fordringar i samma valuta som utgör kapitaltillgångar ska påverka denna bedömning.

Att kursförändringar mellan euro och svenska kronor på fordran i euro ska beaktas vid kapitalvinstbeskattningen när redovisningsvaluta är euro strider inte i sig mot EU-rätten. Inte heller det förhållandet att en skuld i euro inte påverkas av kursförändringar mellan euro och svenska kronor. Var för sig behandlas fordran och skuld i euro symmetriskt.

Fråga är om kombinationen av bestämmelserna för fordran och motsvarande skuld i euro ger ett utfall som strider mot EU-rätten. En sådan prövning bör ske mot bestämmelserna om fri rörlighet för kapital.

Unionsrätten innebär inte en skyldighet att alltid anpassa sitt eget skattesystem i syfte att beakta olika valutakursrisker som kan uppkomma till följd av intern lagstiftning som tillåter att ett bolags kapital anges i utländsk valuta vid kombinerade transaktioner. Lagstiftningen är proportionell och kan inte anses strida mot EU-rätten.

Skälen för avgörandet

Rättsligt

Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) följer att redovisningsvalutan för ett svenskt aktiebolag får vara svenska kronor eller euro.

Av omräkningslagen följer att ett bolag som har sin redovisning i euro måste räkna
om resultat- och balansräkningen från euro till svenska kronor vid upprättande av inkomstdeklarationen och att alla belopp i deklarationen måste anges i svenska kronor.

Enligt 14 kap. 8 § IL, som gäller för bolag som har svenska kronor som redovisningsvaluta, ska fordringar och skulder i andra valutor än svenska kronor värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det finns ett terminskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd för en sådan post, ska posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen under förutsättningen att samma värde används i räkenskaperna och värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed. För bolag som har euro som
redovisningsvaluta finns en motsvarande bestämmelse i 11 § omräkningslagen och som gäller för fordringar och skulder i annan valuta än euro.

En lagertillgång är enligt 17 kap. 3 § IL en tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning. Av 25 kap. 3 § framgår bl.a. att med kapitaltillgångar avses andra tillgångar i näringsverksamheten än lagertillgångar. I 25 kap. 3–5 §§ räknas upp vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust i näringsverksamhet. Värdeförändringar på skulder nämns inte i uppräkningen.

Enligt artikel 49 EUF-fördraget ska inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att
fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium förbjudas. Av artikel 54 framgår att rätten till fri etablering också avser bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt kontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen.

I artikel 63 anges att alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt medlemsstater och tredje land ska vara förbjudna.

RÅ 2004 not. 58 rörde ett bolag som var s.k. internbank för en koncern som bedrev
verksamhet i ca 50 länder. I bolagets verksamhet ingick att säkra koncernens valuta- och ränterisker genom transaktioner med olika finansiella instrument och liknande, såsom ränteterminskontrakt, FRA-kontrakt, ränteoptioner, valutaswappar och valutaoptioner. Därtill kom in- och utlåning gentemot koncernbolag och viss finansiell rådgivning. Verksamheten ansågs inte utgöra kapitalförvaltning utan likställdes med sådan verksamhet som bedrivs av banker. En följd av detta blev att bolagets finansiella tillgångar behandlades som lagertillgångar vid inkomstbeskattningen.

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 13 september 2012 i mål nr 1497-11 konstaterat att värdeförändringar på skulder i euro, som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor, inte ska påverka beskattningsbar inkomst för en svensk filial med euro som redovisningsvaluta vid omräkning av resultatet till svenska kronor. Omräkningslagen innehåller bestämmelser sominnebär att det skattepliktiga resultatet för deklarationsändamål räknas om till svenska kronor. Omräkningen ger enligt domstolen i sig inte upphov till
intäkts- eller kostnadsposter som beaktas vid beräkning av överskott och underskott av näringsverksamhet. Unionsrätten gav inte anledning till någon annan slutsats.

I HFD 2016 ref. 14 I har Högsta förvaltningsdomstolen, efter att ha inhämtat
förhandsavgörande från EU-domstolen (X AB, C-686/13, EU:C:2015:375), konstaterat att det inte strider mot EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet att med stöd av 25 a kap. 5 § IL neka avdrag för en kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar som beror på en valutakursförändring.Vinster på sådana andelar är inte skattepliktiga.

I HFD 2016 ref. 14 II slog Högsta förvaltningsdomstolen fast att ett bolag, med euro som redovisningsvaluta, med hänsyn till unionsrätten har rätt till avdrag för kapitalförlust vid avyttring av fordringar i euro som berott på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor, även om det finns ett avdragsförbud för kapitalförluster på fordringar på företag i intressegemenskap enligt 25 a kap. 19 § första stycket 1. I domskälen poängteras bl.a. förhållandet att om den skattemässiga beräkningen vid en avyttring av fordran leder till en
kapitalvinst är den skattepliktig och att behandlingen av valutakursförändringar alltså är asymmetrisk. Enligt domstolen innebar den omständigheten att bolagets fordringar var utställda i euro att det var bestämmelserna om fri kapitalrörelse i EUF-fördraget som var tillämpliga.

I RÅ 2007 not. 28 hade ett svenskt bolag förvärvat aktier i ett amerikanskt bolag för en köpeskilling i US-dollar. För att skydda placeringen mot valutakursförändringar finansierades förvärvet med ett lån i dollar på samma belopp. En del av aktierna såldes senare och valutasäkringen upplöstes. Eftersom såväl aktierna som lånet varit effektivt valutasäkrade ansåg bolaget att avyttringen av aktierna och den samtidiga upplösningen av valutasäkringen
skulle ses som en transaktion. Skatterättsnämnden hade en annan uppfattning och ansåg att det av allmänna regler för beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust följer att vid en avyttring av aktier mot betalning i utländsk valuta ska beräkningen göras med utgångspunkt i valutakursen vid förvärvs- och avyttringstidpunkten under förutsättning att växlingsregeln i 44 kap. 16 § inte är tillämplig. Den omständigheten att ett lån i utländsk valuta vid en
tillämpning av 14 kap. 8 § skulle kunna anses vara säkrat av en placering i aktier i samma valuta föranledde ingen annan bedömning. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden.

I målet X AB, som rörde etableringsfriheten, behandlade EU-domstolen frågan om avdrag
för valutakursförluster avseende investeringar i näringsbetingade andelar för ett bolag med euro som redovisningsvaluta.

Domstolen konstaterade att även om det kan antas att en avsaknad av avdragsrätt skulle
kunna missgynna ett bolag som har investerat i näringsbetingade andelar följer det av medlemsstaternas beskattningsrätt att den frihet som bolagen har, när det gäller att välja i vilken medlemsstat de ska etablera sig, inte på något sätt innebär att dessa medlemsstater är skyldiga att anpassa sina egna skattesystem till de olika skattesystemen i de övriga medlemsstaterna, för att därigenom säkerställa att ett bolag som valt att etablera sig i en given
medlemsstat på nationell nivå beskattas på samma sätt som ett bolag som valt att etablera sig i en annan medlemsstat, med hänsyn till att detta beslut – beroende på omständigheterna – kan vara mer eller mindre fördelaktigt eller ofördelaktigt för ett sådant bolag (p. 33).

Vidare anförde domstolen att unionsrätten på nuvarande stadium inte kan tolkas så att
den innebär en skyldighet för medlemsstaterna att anpassa sina egna skattesystem, i syfte att beakta eventuella valutakursrisker som uppkommer för bolagen på grund av att ett flertal valutor, mellan vilka det inte finns någon fast växelkurs, fortbestår inom unionen eller på grund av att det finns nationella lagstiftningar vilka, såsom i det nationella målet, tillåter att ett bolags kapital anges i ett tredjelands valuta (p. 34).

Det gick inte att ur EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfriheten sluta sig till
att denna medlemsstat skulle vara skyldig att utöva sin beskattningsrätt – för övrigt på ett asymmetriskt sätt – i syfte att tillåta avdrag för förluster som orsakats av transaktioner vilkas resultat under alla förhållanden inte skulle ha beskattats om de inneburit vinst.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

A AB menar att bolagets verksamhet är en form av en internbank och att fordringarna på koncernbolag, på motsvarande sätt som i RÅ 2004 not. 58, av den anledningen utgör lagertillgångar.

Av ansökan framgår att A AB har emitterat obligationer sedan 2010 och att de har använts för att finansiera lån till främst moderbolaget. De tre obligationerna som nu finns utestående och som utgivits för att finansiera lånen till moderbolaget förfaller under 2019 och 2022. Förutom in- och utlåning, samt räntebetalningar, finns inga uppgifter om ytterligare transaktioner i verksamheten.

Det finns ingen skatterättslig definition av begreppet internbank. För att ett bolag ska anses vara en sådan internbank vars tillgångar utgör lager bör dock krävas att verksamheten består av fler än enstaka transaktioner. Enligt Skatterättsnämnden är bolagets verksamhet alltför begränsad för att kunna jämställas med den verksamhet som förekom i RÅ 2004 not. 58 och som likställdes med sådan verksamhet som bedrivs av banker. Mot den bakgrunden och då det enligt nämndens mening inte finns någon annan grund för att fordringarna skatterättsligt ska klassificeras som lagertillgångar utgör de kapitaltillgångar.

Fråga 2

Av Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 september 2012 i mål nr 1497-11 följer att värdeförändringar på skulder i euro som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor vare sig ska tas upp eller dras av. Samtidigt kommer en värdeförändring på fordringar som beror på ändrad växelkurs bli skattepliktig respektive avdragsgill i form av kapitalvinst eller kapitalförlust när de avyttras (jfr HFD 2016 ref. 14 II).

Det finns emellertid varken i IL eller i någon annan intern lagstiftning stöd för att den skattemässiga resultatpåverkan vad gäller värdeförändringar på skulder skulle bli en annan på grund av att upplånade medel används till utlåning.

A AB kan därmed inte enligt intern rätt få avdrag för en valutakursförlust på sina skulder. Eventuella valutakursvinster på skulderna hade samtidigt inte varit skattepliktiga.

Fråga 3

Med anledning av svaret på fråga 2 måste Skatterättsnämnden ta ställning till om det är förenligt med EU-rätten att valutakursförlust på skuld i euro som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor inte ska dras av.

Inledningsvis kan konstateras att vinster och förluster på fordringar respektive skulder behandlas symmetriskt var för sig och att en sådan behandling enligt praxis inte strider mot EU-rätten.

Frågan här är om den aktuella valutasäkringsåtgärden med en kombination av fordringar och skulder medför att avdrag måste medges för förluster på skulder för att intern rätt ska vara förenlig med EU-rätten.

Förenligheten bör prövas mot den fria rörligheten för kapital redan med hänsyn till att redovisningsvalutan och fordran samt skuld är i euro (jfr HFD 2016 ref. 14 II).

Det kan vidare konstateras att den skattemässiga ordningen för en skattskyldig som befinner sig i den position som A AB gör kan bli en annan än vad som gällt om man valt svenska kronor som redovisningsvaluta. Kursförändringar mellan euro och svenska kronor beaktas då löpande på både fordran och skuld, jfr 14 kap. 8 § IL.

Vidare gäller att det är vid nuvarande valutaläge som de negativa skattemässiga effekterna uppkommer för sökanden. Vid det omvända valutaförhållandet mellan euro och svenska kronor finns en motsvarande positiv effekt eftersom en förlust på fordran blir avdragsgill medan en vinst på den till fordran kopplade skulden inte beskattas. Det kan på så sätt hävdas att även de kopplade transaktionerna behandlas symmetriskt med hänsyn till att varken förluster eller vinster på skulderna påverkar utfallet.

I linje med EU-domstolens bedömning i målet X AB bör EUF-fördraget emellertid inte tolkas så att det tvingar en medlemsstat att medge avdrag i en situation som den i ansökan eftersom det skulle innebära att en asymmetri därmed uppkommer när det gäller förhållandet skattepliktig vinst och skattepliktig förlust på skulder.

Enligt Skatterättsnämndens mening saknas alltså stöd för att bedöma förluster på skulder på annat sätt än vad Högsta förvaltningsdomstolen gjorde i det ovan nämnda mål nr 1497-11. Detta även om de upptagits som ett led i en valutasäkringsåtgärd (jfr RÅ 2007 not. 28).

Avdrag kan därmed inte heller medges för valutakursförluster på de aktuella skulderna med en tillämpning av unionsrätten.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Johan Rubenson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.

Senaste förhandsbesked inom Inkomstskatt

| Inkomstskatt

Valutakursförlust, EU-rätt

(Dnr 49-18/D)

Ett svenskt bolag har skulder och fordringar i euro och euro som redovisningsvaluta. Fordringarna har inte ansetts utgöra lagertillgångar. Kapitalvinster eller kapitalförluster på fordringarna som beror på valutakursförändringar ska, till skillnad mot vad som gäller för valutakursvinster eller förluster på skulder, tas upp till beskattning alternativt dras av enligt svensk lagstiftning. Den skattemässiga behandlingen har inte ansetts strida mot EU-rätten.

Visa alla
Till toppen