Y AB är ett verksamhetsdrivande bolag inom (…). Bolaget är ett helägt dotterbolag till X AB. A är en nyckelperson i Y AB och är verksam i betydande omfattning i bolaget. I (…) förvärvade han (…) stycken B-aktier i X AB, vilket motsvarar ca (…) procent av rösterna. Sedan (…) 2018 ägs aktierna via hans helägda bolag Z AB.

X AB ägdes tidigare enbart av B, dels direkt i form av (…) stycken A-aktier med vardera 10 röster per aktie, dels indirekt genom det av honom helägda bolaget Å AB innehav av (…) B-aktier med vardera en röst per aktie.

(…) 2015 bildade B en stiftelse (B:s stiftelse) genom att avskilja A-aktierna i X AB och ett kapital om (…) kr till en självständig förmögenhet. Stiftelsen har enligt förutsättningarna i ärendet bildats i laga ordning och aktieinnehavet motsvarar [mer än 50] procent av rösterna i X AB. Vidare gäller som förutsättning att stiftelsen inte är en familjestiftelse.

Bakgrunden till stiftelsebildningen var att B:s barn uttryckt att de inte har för avsikt att driva X AB vidare. I stiftelseförordnandet anges att avskiljandet av förmögenheten har skett dels i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för att X AB ska kunna bestå för evigt utan att bolaget börsintroduceras eller säljs till andra ”utomstående” än nyckelpersoner anställda i Y AB eller i något annat av X AB:s dotterbolag, dels för att såväl biologiska som adopterade avkomlingar ska kunna delta i den vidare utvecklingen av X AB och dess dotterbolag eller kunna antingen studera i den utsträckning som de önskar eller som entreprenörer utveckla egna företag.

Stiftelsen ska främja de angivna syftena genom att med bibehållandet av röstmajoriteten i X AB verka för att bolaget genom dotterbolag fortsätter bedriva verksamhet som står sig i den globala konkurrensen. Stiftelsen ska vidare verka för att ägandet av X AB regleras i ett aktieägaravtal där det som ett minimum bl.a. ingår regler om att

• Å AB ska vara skyldig att lämna stiftelsen penninglån utan säkerhet vid emission av aktier i X AB och även i annat fall på högst sju inkomstbasbelopp,
• ordföranden i stiftelsens styrelse ska väljas som ordförande också i styrelsen för X AB och dess helägda dotterbolag,
• Å AB ska kunna erbjuda nyckelpersoner anställda i Y AB eller annat dotterbolag att förvärva aktier i X AB och att Å AB i ett sådant erbjudande ska informera om att det kan finnas en möjlighet för antingen Å AB eller stiftelsen att efter ansökan medverka vid finansiering av förvärvet genom ett lån under högst tre år, mot marknadsmässig ränta och med de förvärvade aktierna i X AB som säkerhet.

Stiftelsens löpande avkastning ska primärt användas för att rekrytera och avlöna en för ändamålet kompetent styrelseordförande till stiftelse. Arvodet ska uppgå till högst sju inkomstbasbelopp per år. Stiftelsen ska vidare utge penninglån enligt ovan samt kontanta bidrag inom vissa ramar till B:s avkomlingar som ansökt om det för studier eller vid uppstart av företag.

B ska vara ledamot i och ordförande för stiftelsens första styrelse och utser sin efterträdare. Den som utses till ordförande får bl.a. inte vara gift eller sambo med eller syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till den närmast föregående ordföranden.

Stiftelsens styrelse äger utan tillstånd av myndighet besluta att ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifterna om styrelse och ordförande samt arvode till dessa så länge B är ledamot i styrelsen och beslutet biträds av minst två tredjedelar av styrelsens samtliga ledamöter. För närvarande är B, två söner till honom, hans maka samt en av nyckelpersonerna styrelseledamöter i stiftelsen.

Stiftelsens aktier i X AB får enligt stiftelseförordnandet inte överlåtas eller pantsättas även om röstmajoriteten inte skulle påverkas.

Enligt bolagsordningen för X AB ger A-aktierna årligen företräde till utdelning upp till ett belopp motsvarande 17 inkomstbasbelopp. Därefter har B-aktierna rätt till all utdelning.

(…) 2015 blev tre nyckelpersoner direkt eller indirekt delägare i X AB genom förvärv av aktier från Å AB. (…) 2017 blev ytterligare tre nyckelpersoner delägare, bl.a. A.

A har nu fått ett erbjudande om att antingen till marknadspris förvärva ytterligare aktier i X AB eller erhålla viss löneförhöjning.

För att kunna ta ställning till erbjudandet och fatta ett väl övervägt beslut är det enligt A nödvändigt för honom att veta hur aktierna i X AB ska klassificeras. Han vill därför veta om de aktier i X AB som han överväger att förvärva är att betrakta som aktier i ett fåmansföretag (fråga 1).

Om svaret på fråga 1 är nekande vill A veta om X AB med tillämpning av lagen (1995:575) mot skatteflykt (skatteflyktslagen) ändå kan anses som ett fåmansföretag vid hans beskattning (fråga 2).

A anser inte att X AB är ett fåmansföretag eftersom stiftelsen, även efter hans eventuella förvärv, äger aktier som motsvarar mer än hälften av rösterna i bolaget. X AB kan inte heller anses som ett fåmansföretag vid en tillämpning av skatteflyktslagen bl.a. eftersom han inte medverkat i rättshandling som medfört att bolaget inte är ett fåmansföretag.

Skatteverket anser att X AB är ett fåmansföretag även efter det att stiftelsen blev ägare till aktier motsvarande mer än 50 procent av rösterna i bolaget. Den aktuella konstruktionen innebär i praktiken att även efter stiftelsens förvärv av aktier kontrolleras 100 procent av rösterna av en enda person i skatterättsligt hänseende. X AB kan i vart fall betraktas som ett fåmansföretag med tillämpning av skatteflyktslagen då samtliga rekvisit i lagen är uppfyllda. Att A inte varit med och bildat stiftelsen bör inte ha någon avgörande betydelse. Det s.k. medverkanderekvisitet i skatteflyktslagen bör enligt Skatteverket inte ställas så högt att den skattskyldige ska ingå som part i alla rättshandlingar som ingår i en längre kedja som utmynnar i ett skatteupplägg.

Enligt 56 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, avses med fåmansföretag bl.a. aktiebolag där fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar i företaget.

Av 6 § första stycket framgår att med delägare i fåmansföretag avses en fysisk person som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget.

Den nuvarande definitionen av fåmansföretag har sitt ursprung i bestämmelserna som infördes 1976. Företagsskatteberedningen, vars förslag låg till grund för lagstiftningen, ansåg att utvidgningen av fåmansföretagsdefinitionen till bolag med många delägare med självständiga verksamhetsgrenar inte borde kunna kringgås genom att aktierna överförs till t.ex. en stiftelse. Uttalandet, som avsåg i bolaget verksamma personer, kommenterades emellertid inte av föredragande departementschefen (prop. 1975/76:79 s. 41 och s. 69–74).

Motsvarigheten till bestämmelserna i 56 kap. 6 § första stycket justerades år 1999. Frågan om vad som närmare avses med indirekt ägande eller innehav diskuterades då i förarbetena. Stoppregelutredningen anförde att indirekt ägande genom t.ex. en stiftelse, som saknar ägare, inte kunde föreligga om det inte var fråga om bulvanskap (SOU 1998:166 s. 57 f.), ett uttalande som återkom i propositionen (prop. 1999/2000:15 s. 49).

I RÅ 1976 ref. 75 ägdes vissa aktier i ett aktiebolag av en stiftelse. Stiftelsen var allmännyttig och förvaltades av en särskild styrelse och dess stadgar kunde inte ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande. Aktierna som stiftelsen ägde ansågs inte innehavda av fysiska personer genom förmedling av stiftelsen. De var därför inte till huvudsaklig del ägda eller på därmed jämförligt sätt innehavda – direkt eller genom förmedling av juridisk person – av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Bolaget var således inget fåmansföretag.

Vid fastställande av underlag för att ta ut kommunal och statlig inkomstskatt ska enligt 1 och 2 §§ skatteflyktslagen hänsyn inte tas till en rättshandling, om

1. rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling, ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige,

2. den skattskyldige direkt eller indirekt medverkat i rättshandlingen eller rättshandlingarna,

3. skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och

4. ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.

RÅ 2001 ref. 12 gällde ett förfarande där ett fåmansföretag avsåg att emittera ett konvertibelt vinstandelslån i utländsk valuta till vissa anställda. En anställd datakonsult och gruppchef som inte tidigare hade ägarintresse i företaget ansågs inte ha medverkat i förfarandet som i och för sig medförde en väsentlig skatteförmån för honom.

Ska ett förhandsbesked meddelas?

Enligt 5 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor får, efter ansökan av enskild, förhandsbesked lämnas i en fråga som avser sökandens skattskyldighet eller beskattning om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

(…)

Utifrån nu givna förutsättningar konstaterar Skatterättsnämnden att A, genom det aktuella erbjudandet från arbetsgivaren att antingen förvärva aktier i X AB eller erhålla löneförhöjning, står inför en konkret valsituation. Detta kan jämföras med syftet med förhandsbeskedsinstitutet, dvs. att ge enskilda en möjlighet att inför förestående affärer och andra rättshandlingar få klarhet i hur förfarandet kommer att bedömas i beskattningshänseende (se t.ex. HFD 2015 ref. 78). Nämnden konstaterar också att klassificeringen av aktierna i X AB kommer få betydelse för A:s beskattning och att hans tidigare innehav av aktier inte är föremål för någon prövning inom det ordinarie skatteförfarandet.

(…) Mot den bakgrunden och då det enligt nämndens uppfattning är av vikt för A:s del att ett förhandsbesked lämnas ska de i ansökan ställda frågorna prövas i sak.

Fråga 1 – är X AB ett fåmansföretag?

B:s Stiftelse har enligt förutsättningarna i ärendet bildats i laga ordning. Det innebär bl.a. att stiftelsen är en juridisk person, att dess ändamål inte kan ändras utan tillstånd av Kammarkollegiet och att stiftelsen står under tillsyn av länsstyrelsen.

Av handlingarna framgår inget annat än att stiftelsen är den verklige ägaren till de (…) A-aktierna i X AB. De är vidare en del av stiftelsens avskilda förmögenhet och stiftelsen innehar rätten till den utdelning som följer med aktierna. Stiftelsen har i sig inga ägare och enligt Skatterättsnämndens mening kan inte B anses äga de aktuella aktierna eller inneha dem på liknande sätt. X AB är därför inte ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 § IL.

Fråga 2 – medför skatteflyktslagen en annan bedömning?

Den omständigheten att X AB inte är att betrakta som ett fåmansföretag enligt IL innebär troligen en väsentlig skatteförmån för A:s del.

De aktuella aktierna i X AB avskildes emellertid till B:s Stiftelse innan A blev aktieägare i företaget och han har således inte medverkat i det förfarandet. Mot den bakgrunden och då det är avskiljandet av aktierna som är den centrala transaktionen ur ett eventuellt skattflyktsperspektiv kan X AB inte heller med tillämpning av skatteflyktslagen betraktas som ett fåmansföretag vid A:s beskattning.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, Birgitta Pettersson, Anders Bengtsson, Fredrik Hammarström, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.