A är bosatt i Sverige i en bostadsrättslägenhet om (…) kvm. Hon är inte gift och har heller inte några barn.

Efter avslutade studier överväger A att under (…) 2022 flytta till Schweiz för att ta en anställning där. Hon kommer att bosätta sig i Schweiz åtminstone till den 31 december 2025 och hon kommer genom sin bosättning där att ha sådan hemvist i landet som åsyftas i skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz.

A kommer i samband med flytten antingen att sälja sin bostadsrättslägenhet i Sverige eller hyra ut den till en utomstående person på ett långtidskontrakt.

A äger inte någon annan permanentbostad i Sverige än sin bostadsrättslägenhet och hon kommer inte heller att ha tillgång till någon annan sådan bostad här. Hon är emellertid tillsammans med två syskon lagfaren ägare till en fritidsfastighet som är belägen på en ö i Stockholms skärgård. Fastigheten fick syskonen i gåva från sina föräldrar (…) och den aktuella ön ligger (…) båtfärd från fastlandet och saknar landtransportförbindelser. Det finns inte heller någon reguljär båtförbindelse till ön och det krävs därför att man har egen båt för transport dit, alternativt transport med båttaxi. Det finns ingen service i form av matbutik eller dylikt på ön och det finns endast s.k. sommarvatten till fastigheten i fråga.

I övrigt har A tillgodohavanden på bankkonto i Sverige och äger samtliga aktier i det vilande bolaget X AB. Hon är vidare styrelsesuppleant i (…) svenska aktiebolag som hon själv inte har något ägarintresse i.

A vill veta om hon erhåller skatterättslig hemvist i Schweiz enligt skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz om hon i samband med flytten (…) 2022 hyr ut sin bostadsrättslägenhet på långtidskontrakt till utomstående (fråga 1), alternativt säljer den (fråga 2).

A anser att hon får hemvist i Schweiz enligt skatteavtalet vid båda alternativen.

Skatteverket har ingen annan uppfattning.

Den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här är obegränsat skattskyldig (3 kap. 3 § inkomstskattelagen [1999:1229]).

Enligt 7 § första stycket ska vid bedömningen av om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit beaktas bland annat om personen är svensk medborgare, hur länge personen var bosatt här, om personen har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om personen är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger personen ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om personen har en fastighet här och liknande förhållanden.

Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1984/85:175 s. 13 f.) framgår att syftet med regleringen i 7 § är att förhindra s.k. skenbosättning i utlandet av personer som tidigare varit bosatta och verksamma i Sverige. Det framgår också att rena kapitalplaceringar inte bör påverka bedömningen av om väsentlig anknytning till Sverige föreligger men att tillgångar som ger ett verkligt inflytande i en rörelse som bedrivs i Sverige bör beaktas oavsett om det sker genom innehav av aktier, via en juridisk person eller på annat sätt.

Om en tidigare permanentbostad behålls efter utflyttningen medför det normalt väsentlig anknytning till Sverige (se t.ex. HFD 2012 not. 51). Skälet till att vikt läggs vid en permanentbostad är att den som behåller en sådan efter att ha flyttat ut från landet på ett påtagligt sätt får anses ha visat att man inte är beredd att helt avbryta banden med Sverige och detta gäller även om bostaden hyrs ut (se t.ex. RÅ 2009 not. 84). Enbart innehav av en fritidsbostad inrättad för åretruntbruk ger dock i regel inte väsentlig anknytning hit (se t.ex. RÅ 1992 not. 367 och HFD 2020 not. 27).

Av artikel 4 § 1 i skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz framgår att vid tillämpning av avtalet åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person, som enligt den statens lagstiftning är underkastad beskattning därstädes på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet.

I § 2 anges att då en fysisk person på grund av bestämmelserna i första paragrafen äger hemvist i båda avtalsslutande staterna ska han anses äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anges vidare att han anses äga hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken han har de starkaste personliga och ekonomiska förbindelserna (centrum för levnadsintressena).

Frågorna 1–2

I ansökan ställs frågor om var A vid olika dispositioner kan anses ha sin skatterättsliga hemvist enligt skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz. Frågeställningarna har sin grund i en osäkerhet om svensk beskattning kan bli aktuell vid de olika alternativen.

Utgångspunkten för den första frågan är att A vid flytten till Schweiz behåller sin tidigare permanentbostad i Sverige. Detta är en omständighet som enligt praxis i princip undantagslöst gett väsentlig anknytning hit och en uthyrning av bostaden har inte förändrat den bedömningen (se t.ex. RÅ 2009 not. 84). Det finns i detta fall inga skäl att göra någon annan bedömning för A:s del, vilket innebär att hon enligt intern rätt kommer att ha sådan hemvist i Sverige som avses i artikel 4 § 1 i skatteavtalet och enligt förutsättningarna för ansökan gäller detta även i Schweiz.

Vid bedömningen av om A enligt skatteavtalet under sådana förhållanden kan anses ha ett hem som stadigvarande står till hennes förfogande i Sverige är det Skatterättsnämndens uppfattning att en uthyrning av bostadsrättslägenheten innebär att det föreligger ett hinder för ett sådant stadigvarande förfogande som krävs enligt bestämmelsen. Ett motsvarande hinder föreligger också beträffande fritidsfastigheten som A äger del i, framför allt med beaktande av förhållandena under vinterhalvåret.

Det anförda innebär att A inte kan anses ha hemvist i Sverige enligt skatteavtalet. Någon annan bedömning blir inte aktuell för det fall hon säljer sin bostadsrättslägenhet i Sverige.

I avgörandet har deltagit Katia Cejie, Christina Eng (ordförande), Fredrik Hammarström, Richard Hellenius, Birgitta Pettersson, Johan Rubenson och Olof Sundin.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.