Av 11 a kap. IL framgår att förmån av personaloption inte ska tas upp till beskattning om vissa villkor är uppfyllda. Villkoren gäller för såväl det företag från vilket personaloptionen förvärvas, som personaloptionen och optionsinnehavaren. Om samtliga villkor är uppfyllda ska värdet av förmånen inte beskattas som inkomst av tjänst hos den anställde och arbetsgivaren ska därmed inte heller betala arbetsgivaravgifter.
Beträffande personaloptioner gäller vidare enligt 16 kap. 37 § att förmån av personaloption som inte ska tas upp som intäkt enligt 11 a kap. inte heller får dras av.
Syftet med bestämmelserna är att underlätta för små, unga företag att rekrytera och behålla nyckelpersoner (prop. 2017/18:1 s. 275 f.).
I HFD 2020 ref. 39, ett överklagat förhandsbesked, prövades om ett visst förfarande omfattades av regelverket i 11 a kap. Den anställde hade av sin arbetsgivare erbjudits att vederlagsfritt förvärva personaloptioner som gav den anställde rätt att i framtiden förvärva aktier i bolaget där han var anställd. Aktieförvärvet skulle ske genom användande av teckningsoptioner som bolaget, ett onoterat företag, hade emitterat i syfte att täcka framtida leveranser av aktier. Frågan i målet var om villkoret enligt då gällande lydelse av 11 a kap. 5 §, att optionsinnehavaren ska utnyttja optionen för förvärv av andel i företaget, var uppfyllt när förvärvet skulle ske genom användande av teckningsoptioner. Högsta förvaltningsdomstolen fann att så var fallet. Den omständigheten att förvärvet även innefattade ledet att den anställde först erhåller teckningsoptioner vilka därefter omedelbart utnyttjas för förärv aktier föranledde ingen annan bedömning.
Lydelsen i 11 a kap. 5 § har därefter ändrats så att reglerna nu uttryckligen också omfattar förvärv av teckningsoption som ger rätt att förvärva andel i företaget (SFS 2021:1161).
Av 22 kap. följer att om en skattskyldig överlåter en tillgång som vid en avyttring beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat ska uttaget behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet.
I RÅ 2004 ref. 83, ett överklagat förhandsbesked, prövades olika frågor med anledning av ett incitamentsprogram för anställda inom en koncern. Frågorna avsåg ett bolags avdragsrätt vid överlåtelse av egeninnehavda aktier till anställda. Skatterättsnämnden framhöll i sin bedömning bl.a. följande. En arbetsgivares ersättning till en anställd i form av en annan tillgång än pengar presumeras i skattehänseende vara en marknadsmässig betalning för det arbete som den anställde utfört. Ur arbetsgivarens synvinkel kan betalningen för arbetet ses som en avyttring av tillgången till marknadspris. Skatterättsnämnden angav vidare att ett alternativt synsätt är att se överlämnandet av tillgången som en överlåtelse till ett pris understigande marknadsvärdet och i så fall ska arbetsgivaren som regel uttagsbeskattas för ett belopp motsvarande marknadsvärdet. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet i denna del.
I RÅ 1998 ref. 13 hade ett svenskt aktiebolag förvärvat ett konvertibelt skuldebrev som utfärdats av ett utländskt dotterföretags helägda dotterföretag. Att påfordra betalning av skuldebrevets nominella belopp i stället för att begära konvertering till aktier i dotterdotterföretaget bedömdes med hänsyn till omständigheterna föranleda uttagsbeskattning.
RÅ 2001 ref. 11 gällde ett bolag som hade förvärvat konvertibla skuldebrev, som utfärdats av bolagets moderbolag. I detta fall bedömdes ett avstående från konvertering inte föranleda uttagsbeskattning eftersom underlåtenheten att utnyttja konverteringsrätten inte ansågs innebära någon värdeöverföring. Inte heller i övrigt ansågs det föreligga någon grund för uttagsbeskattning.