I 23 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) finns bestämmelser om beskattningen vid underprisöverlåtelser i inkomstslaget näringsverksamhet.
Med underprisöverlåtelse avses enligt 3 § överlåtelse av en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, om villkoren i kapitlets 14-29 §§ är uppfyllda. En underprisöverlåtelse ska enligt 9 § inte medföra uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap.
Om överlåtaren inte med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till förvärvaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker ska, enligt 23 kap. 17 §, överlåtarens hela näringsverksamhet, en verksamhetsgren eller en ideell andel av en verksamhet eller en verksamhetsgren överlåtas.
Enligt 2 kap. 25 § avses med verksamhetsgren sådan del av en rörelse som lämpar sig för att avskiljas till en självständig rörelse.
Med rörelse avses enligt 2 kap. 24 § annan näringsverksamhet än innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar.
Av förarbeten och praxis framgår att även ägande och förvaltning av enstaka fastighet i vissa fall kan utgöra en verksamhetsgren. Verksamheten bör ha en sådan omfattning att det framstår som ändamålsenligt att bedriva den självständigt (prop. 1998/99:15 s. 138, RÅ 2004 ref. 140 och RÅ 2004 not. 197).
För enskilda näringsidkare räknas kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter inte till inkomstslaget näringsverksamhet utan till inkomstslaget kapital, 13 kap. 6 §.
I 53 kap. finns bestämmelser om överlåtelse av kapitalbeskattade tillgångar till underpris från en fysisk person till ett företag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren är delägare i.
Om överlåtelsen görs utan ersättning eller mot en ersättning som understiger såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnadsbelopp ska den överlåtna tillgången anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar tillgångens omkostnadsbelopp eller marknadsvärde om detta är lägre (2 och 3 §§). Om det är en näringsfastighet som överlåts, ska den överlåtna tillgångens skattemässiga värde anses som omkostnadsbelopp (4 §).