Undantaget från beloppsspärren när företagsledare fått det bestämmande inflytandet i ett underskottsföretag har ansetts gälla bara för fåmansföretag.
Begränsningarna i rätten till avdrag för underskott enligt 40 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, inträder om det aktuella aktieförvärvet sker.
X AB är ett bolag som inte är ett fåmansföretag enligt definitionen av sådana företag i 56 kap. 2 § IL. Bolaget har kvarstående underskott från tidigare beskattningsår om ca en miljon kr. Avsikten är att bolagets VD, som haft ställning som företagsledare i bolaget sedan år 2004, ska köpa samtliga övriga ägares aktier i bolaget.
Ägarförändringen medför enligt ansökan att 40 kap. 11 § blir tillämplig. Det innebär att avdragsbegränsning för underskottet i form av beloppsspärren enligt kapitlets 15—17 §§ inträder för bolaget. Av 40 kap. 13 § IL framgår att 11 § inte ska tillämpas i vissa situationer. X AB vill få klarlagt om undantaget i 13 § första stycket andra meningen är tillämplig dvs. om bolagets VD, som får det bestämmande inflytandet genom ägarförändringen, har haft ställning som företagsledare i underskottsföretaget under de två föregående beskattningsåren i den mening som avses i bestämmelsen.
Bolaget gör gällande att det är fallet eftersom det enligt undantagsbestämmelsens ordalydelse inte krävs att företaget ifråga är ett fåmansföretag.
Skatteverket anser att undantaget vid företagsledares förvärv i 40 kap. 13 § IL bara avser den som har väsentligt inflytande i ett fåmansföretag enligt definitionen av företagsledare i 56 kap. 6 §.
Skatterättsnämnden gör följande bedömning.
X AB är ett underskottsföretag enligt 40 kap. 4 § IL. Av kapitlets 11 § framgår att det inträder en beloppsspärr vid ägarförändringar som innebär att det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag erhålls av en fysisk person. Undantag från tillämpning av 11 § görs enligt 13 § bl.a. när den som fått det bestämmande inflytandet har haft ställning som företagsledare i underskottsföretaget under viss tid dessförinnan. Frågan i ärendet är om undantaget för företagsledares förvärv är tillämpligt även när som i detta fall bolaget inte är ett fåmansföretag.
Ordalydelsen i 40 kap. 13 § IL jämfört med definitionen av företag i kapitlets 3 § motsäger inte bolagets uppfattning att begreppet företagsledare i bestämmelsen inte är begränsad till att avse företagsledare i fåmansföretag.
Begreppet företagsledare är inte preciserat närmare i 40 kap. IL. Det innebär att det finns anledning att tolka begreppet företagsledare i enlighet med vad som gäller i IL i allmänhet. I 2 kap. IL finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Kapitlets 1 § innehåller också hänvisningar till definitioner och förklaringar som tagits in i paragrafer i andra kapitel. En sådan hänvisning är till företagsledare i 56 kap. 6 §. Enligt den bestämmelsen används företagsledarbegreppet i fråga om fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag. Av förarbetena till 2 kap. 1 § framgår att definitioner eller förklaringar som tagits in i andra kapitel har generell giltighet om inte annat anges. Hänvisningarna i paragrafen till andra lagrum är en vägledning för att läsaren ska hitta till definitionerna och förklaringarna ifråga (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 18).
Den aktuella undantagsregeln infördes år 1998 i 5 § andra stycket lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet. Där angavs uttryckligen att en förutsättning för bestämmelsens tillämpning var att den nya ägaren varit företagsledare enligt punkt 14 av anvisningarna till 32 kommunalskattelagen (1928:370), dvs. enligt den bestämmelse som motsvarar 56 kap. 6 § IL. Det innebar alltså en begränsning i förhållande till hur företag definierades i 1993 års lag och numera i 40 kap. 3 § IL. Hänvisningen till bestämmelsen i kommunalskattelagen var nödvändig eftersom underskottsreglerna fanns i en särskild lag.
Att det var för företagsledare i fåmansföretag som undantaget tillkom framgår av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1998/99:7 s.27 f . och 30). I förarbetena till IL sägs inte något om att det fanns någon avsikt att ändra undantagsbestämmelsens innehåll (jfr prop. 1999/2000:2 del 2 s. 472).
Sammanfattningsvis kan Skatterättsnämnden konstatera att det finns en förklaring av begreppet företagsledare i IL i 56 kap. 6 § som har generell giltighet i lagen om annat inte anges. Det framgår inte av vare sig lagtext eller förarbeten att begreppet har en annan innebörd i 40 kap. Med hänsyn härtill finner Skatterättsnämnden att undantagsregeln i fråga ska läsas så att den bara avser företagsledare i fåmansföretag. Undantaget är därför inte tillämpligt vid det tilltänkta aktieförvärvet.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Tottie
Föredragande: Bergman
Fråga om Sverige, enligt artikel 18 i skatteavtalet med Italien, har rätt att beskatta belopp som utbetalas från en svensk tjänstepensionsförsäkring till en svensk medborgare som har skatterättslig hemvist i Italien.
Fråga om gåva av aktier till en stiftelse föranleder utdelningsbeskattning av givaren med tillämpning av verklig innebörd eller skatteflyktslagen.
Fråga om fördelning av skattskyldigheten av ett kommanditbolags resultat mellan köpare och säljare och om bedömningen ska påverkas av att säljaren innan försäljningen överlåtit tillgångar i kommanditbolaget till ett närstående bolag och gjort uttag ur kommanditbolaget motsvarande det egna kapitalet.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för kurs i hästkörning har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för fält- och westernskytte har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Makar har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige på grund av att de innan flytten till Portugal köpt en bostadsrättslägenhet som fritidsbostad. Bedömningen har inte förändrats av att två vuxna döttrar eventuellt bosätter sig i lägenheten eller att visst bohag flyttats dit från permanentbostaden.
Fråga om kravet på självständighet är uppfyllt i en s.k. ”paraplyorganisation”.
Fråga om en från Sverige utflyttad person har väsentlig anknytning hit på grund av innehav av aktier i svenska bolag och på grund av sin roll som företagsledare i bolagen.
Ett liechtensteinskt anstalt, strukturerat som ett bolag, har ansetts motsvara ett svenskt aktiebolag vid tillämpningen av reglerna om näringsbetingade andelar.
En svensk medborgare som är utflyttad från Sverige sedan 2016 avser att köpa en fritidsfastighet i Sverige. Fastighetens höga standard har inte ansetts påverka bedömningen av om han får väsentlig anknytning hit.
