Valutakursförlust

Fråga om avdrag för valutakursförlust vid avyttring av näringsbetingade aktier.

Diarienummer
119-11/D
Meddelandedatum
2013-03-18
Lagrum
  • 25 a kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) och artikel 63 EUF-fördraget
Sökande
X AB
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Ja
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Dom
Avgörandedatum
2016-02-16
Mål nr
2656-13

Förhandsbesked

Fråga 1

En valutakursförlust som uppkommer vid en avyttring av X AB:s näringsbetingade andelar i Y Ltd ska inte dras av.

Motivering

Omständigheterna i ärendet

X AB bildade [månad år] ett brittiskt dotterbolag, Y Ltd. Y Ltd redovisar i koncernens redovisningsvaluta USD (amerikanska dollar) och andelarna i bolaget är utgivna i samma valuta. X AB:s andelar i Y Ltd är näringsbetingade andelar.

(…).

Y Ltd har från [månad år] till [månad år] fått kapitaltillskott genom riktade nyemissioner till X AB. Vid två tillfällen, i [månad år] och [månad år], har X AB avyttrat andelar i Y Ltd till sitt moderbolag Å Ltd. Efter avyttringarna innehar X AB [mindre än 50 %] av andelarna i Y Ltd avseende såväl kapital som röster. X AB har därmed inte längre något bestämmande inflytande över Y Ltd.

Koncernledningen har beslutat att Y Ltd:s verksamhet ska avvecklas och på sikt även bolaget. Det ska ske antingen internt eller externt.

Vid en intern avveckling kommer Y Ltd att placeras som ett helägt dotterbolag till Å Ltd genom att

a) samtliga X AB:s kvarvarande andelar i Y Ltd säljs till Å Ltd för ett marknadsmässigt pris, eller

b) Y Ltd förvärvar X AB:s andelar i Y Ltd till marknadspris och därefter omedelbart makulerar andelarna.

Vid en extern försäljning kommer samtliga andelar i Y Ltd att säljas till utomstående för ett pris motsvarande marknadsvärdet.

Enligt ansökan kan samtliga alternativ för avvecklingen förväntas leda till att en valutakursförlust uppkommer. Det är en följd av att X AB, vid nyemissionerna tillskjutit kapital i svenska kronor till en valutakurs mot amerikanska dollar som genomsnittligt kommer att överstiga valutakursen vid avvecklingstillfället.

Frågorna

Mot denna bakgrund ställer X AB sex frågor där de avslutande fem frågorna förutsätter att svaret på den första frågan är ja.

1. Är det i strid med EU-rätten att, med hänvisning till den s.k. integrationsprincipen i 25 a kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, inte medge avdrag för en valutakursförlust som uppkommer vid avyttring av näringsbetingade andelar i ett bolag hemmahörande i ett annat EU-land än Sverige?

2. Kan avdrag för en valutakursförlust nekas på grund av att försäljningen av andelarna sker till moderbolaget Å Ltd?

3. Kan avdrag för valutakursförlust nekas om Y Ltd förvärvar X AB:s andelar i Y Ltd till marknadspris och det sistnämnda bolaget därefter makulerar dessa andelar?

4. Om svaret på fråga 2 alternativt fråga 3 är ja, och svaret beror på att förlusten ännu inte anses definitiv, kan avdrag för förlusten nekas även efter det att Y Ltd har likviderats?

5. Har det för svaren på frågorna 1−4 någon betydelse att Y Ltd redovisar i amerikanska dollar i stället för i den lokala valutan brittiska pund.

6. Ska en avdragsgill valutakursförlust i den aktuella situationen beräknas såsom skillnaden mellan (1) emissionslikviden värderad enligt valutakursen vid tidpunkten för respektive nyemissionstillfälle, och, (2) emissionslikviden värderad till valutakursen vid avyttringstillfället, utan hänsyn till värdeförändring på andelarna i Y Ltd som beror på upparbetade vinster eller annan värdetillväxt? Om inte, hur skall valutakursförlusten beräknas?

Skälen för avgörandet (fråga 1)

Parternas inställning

Enligt X AB medför regleringen att den ekonomiska risken ökar vid investeringar i utländska dotterföretag där andelen är utgiven i utländsk valuta. En sådan tillämpning strider enligt bolaget mot EU-rätten. X AB hänvisar till stöd för sin uppfattning till bl.a. EU-domstolens dom i mål C-293/06 Deutsche Shell och Högsta förvaltningsdomstolens dom i RÅ 2009 ref. 33.

Skatteverket ifrågasätter i vilken mån en valutakursförlust i alla lägen kan anses uppkomma enbart på den grunden att kursen för betalningsvalutan vid förvärvet av aktierna gått ner. X AB har enligt verket inte genom aktieförvärvet intagit någon valutaposition som kan medföra en direkt valutakursrisk.

I fråga om bestämmelsens förenlighet med EU-rätten − utifrån förutsättningen att en valutakursförlust uppkommer − är Skatteverkets uppfattning att det framstår som främmande att hävda att de svenska reglerna är diskriminerande eftersom det svenska skattesystemet är symmetriskt och helt utesluter kapitalvinster och kapitalförluster på näringsbetingade andelar från beskattningsunderlaget. Skatteverket tillägger att även om reglerna skulle anses strida mot EU-rätten så kan de rättfärdigas med hänsyn till bl.a. den symmetri som råder för kapitalvinster och kapitalförluster och att det inte är möjligt att med någon precision fastställa ett avdragsbelopp.

Skatterättsnämndens bedömning

Utgångspunkter för prövningen

Regler om kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget näringsverksamhet finns i 25 kap. IL. Av dessa följer att när ett aktiebolag avyttrar kapitaltillgångar, som t.ex. aktier och andra delägarrätter, ska kapitalvinst och kapitalförlust beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången och omkostnadsbeloppet. Omkostnadsbeloppet består av anskaffningsutgifter och förbättringskostnader.

Av praxis (jfr prop. 1990/91:54 s. 203 och bl.a. RÅ 2007 not. 28) följer vidare att vid en avyttring av kapitaltillgångar mot betalning i utländsk valuta ska beräkningen av vinst och förlust göras med utgångspunkt i valutakursen vid förvärvs- och avyttringstidpunkterna (under förutsättning att växlingsregeln i 44 kap. 16 § IL inte är tillämplig). Det innebär att kapitalvinsten eller kapitalförlusten kommer att inkludera värdeutvecklingen under innehavstiden på såväl tillgången som den utländska valutan. Denna metod kallas i ansökan integrationsprincipen (jfr Lodin m.fl. Inkomstskatt 14:e uppl. s. 228 f.)

Kapitalvinstbeskattning vid avyttring av näringsbetingade andelar och vissa andra tillgångar avskaffades år 2003. Bestämmelserna togs in i ett nytt kapitel, 25 a kap (jfr 25 kap. 2 §). Huvudsyftet var att motverka kedjebeskattning av företagens vinster. Därigenom kom också kapitalvinster och utdelningar på näringsbetingade andelar att behandlas lika (prop. 2002/03:96 s. 67−69).

Enligt 25 a kap. 5 § första stycket ska en kapitalvinst på en näringsbetingad andel inte tas upp, utom i vissa särskilt reglerade fall som inte aktualiseras i ärendet. Av andra stycket framgår att en kapitalförlust inte får dras av om en motsvarande kapitalvinst inte skulle ha tagits upp.

X AB avser att avveckla sitt kvarvarande innehav av näringsbetingade andelar i Y Ltd antingen internt eller externt. Andelarna, som vid tidpunkten för ansökan uppgick till [mindre än 50 procent] av samtliga andelar i bolaget, är utgivna i amerikanska dollar.

Enligt lämnade förutsättningar uppkommer en valutakursförlust för X AB vid avyttringen av andelarna på grund av förändring av valutakursen mellan svenska kronor och amerikanska dollar under innehavstiden.

Vid en avyttring på marknadsmässiga villkor är växelkursen mellan de aktuella valutorna en faktor som påverkar priset. I vad mån marknadspriset påverkas av den förändrade kursen kan emellertid bedömas först vid avyttringen.

Detta förhållande kan enligt Skatterättsnämndens uppfattning inte anses utgöra något hinder mot att godta förutsättningen att en valutakursförlust uppkommer som påverkar beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust vid avyttringen av de näringsbetingade andelarna i Y Ltd.

Mot bakgrund av det anförda följer vidare att någon avdragsrätt för X AB inte föreligger enligt svensk intern lagstiftning för en sådan valutakursförlust.

EU−rätten

Aktuell frihet

I ansökan berörs inte närmare vilken artikel eller vilka artiklar i EUF-fördraget som skulle aktualiseras vid en prövning av avdragsförbudets förenlighet med EU-rätten. De artiklar som kan komma ifråga är enligt Skatterättsnämndens mening artikel 49 om etableringsfrihet eller artikel 63 om fri rörlighet för kapital.

Av praxis från EU-domstolen står det klart att frågan om en nationell bestämmelse omfattas av den ena eller andra friheten ska avgöras med beaktande av ändamålet med lagstiftningen (mål C-35/11 Test Claimants in the FII Group Litigation punkt 90).

En nationell bestämmelse som endast ska tillämpas på andelsinnehav som ger ett bestämmande inflytande över ett bolags beslut och verksamhet omfattas av artikel 49 medan andelsinnehav som förvärvats uteslutande i placeringssyfte utan avsikt att erhålla något inflytande på förvaltning och kontroll av företaget ska bedömas enbart utifrån den fria rörligheten för kapital (Test Claimants in the FII Group Litigation punkterna 91 och 92).

Det framgår också att om en nationell bestämmelse är tillämplig både på innehav som ger bestämmande inflytande och på innehav som inte ger något sådant inflytande är det inte möjligt att utifrån ändamålet med lagstiftningen fastställa om den till övervägande del omfattas av artikel 49 eller artikel 63 (Test Claimants in the FII Group Litigation punkt 93).

Den aktuella bestämmelsen i 25 a kap. 5 § IL är tillämplig både på andelar som ger ett bestämmande inflytande och på minoritetsandelar. I en sådan situation ska hänsyn tas till faktiska omständigheter i det enskilda fallet för att avgöra frågan (Test Claimants in the FII Group Litigation punkt 94).

Av lämnade uppgifter framgår att X AB inte längre har något bestämmande inflytande över Y Ltd. Det innebär att bestämmelserna om fri rörlighet för kapital i artikel 63 i EUF-fördraget ska tillämpas vid prövningen.

Utgör avdragsförbudet ett hinder mot den fria rörligheten för kapital?

Av de avgöranden som X AB hänvisar till i denna fråga prövades Deutsche Shell-målet mot reglerna om etableringsfriheten. Det gällde ett i Tyskland vägrat avdrag för valutakursförluster vid hemtagning av insatskapital från en italiensk filial som utgjorde ett fast driftställe för Deutsche Shell. Skatteavtalet mellan länderna föreskrev tillämpning av exemptmetoden och enligt tysk intern rätt gällde avdragsförbud för utgifter med ett omedelbart samband med skattefria inkomster.

EU-domstolen konstaterade att Deutsche Shell genom att utöva sin etableringsfrihet led en ekonomisk förlust på grund av valutakursförlusten som inte beaktades i hemviststaten, Tyskland, och inte heller när det fasta driftstället beskattades i Italien. Att inte medge avdrag för förlusten i Tyskland utgjorde ett hinder mot etableringsfriheten (punkterna 29−32).

I fråga huruvida detta kunde rättfärdigas hänvisade EU-domstolen bl.a. till att negativa skattemässiga konsekvenser som är en följd av olikheter i medlemsstaternas lagstiftning inte kommer i konflikt med fördragsbestämmelserna om etableringsfriheten (punkterna 42−43).

EU-domstolen pekade även i detta led av prövningen på att Tyskland vid ingående av skatteavtalet med Italien avstått från att beskatta Deutsche Shells inkomster från det fasta driftstället i Italien. Denna skattefrihet var emellertid inte en omständighet som kunde rättfärdiga att valutakursförlusterna inte fick dras av vid fastställande av bolagets beskattningsunderlag i Tyskland eftersom de till sin natur inte kunde beaktas i Italien (punkten 44).

Högsta förvaltningsdomstolens dom i målet RÅ 2009 ref. 33 gällde en i Sverige skattskyldig fysisk person med ett valutakorgslån i utländska valutor som ledde till en kursförlust. Enligt de svenska interna bestämmelserna i 54 kap. IL var med ett visst undantag kapitalvinster och kapitalförluster skattepliktiga och avdragsgilla men för kapitalförluster begränsades avdragsrätten till 70 procent. Eftersom avdragsbegränsningen ansågs kunna avskräcka låntagare från att ta upp lån i utländsk valuta fann Högsta förvaltningsdomstolen att bestämmelsen utgjorde en restriktion för kapitalrörelser mellan medlemsstater som inte kunde rättfärdigas. I sin motivering hänförde sig domstolen bl.a. till EU-domstolens dom i Deutsche Shell-målet.

De av X AB åberopade rättsfallen skiljer sig i vissa avseenden från det nu aktuella fallet.

Målet som prövades av Högsta förvaltningsdomstolen gällde tillämpningen av en bestämmelse där avdragsrätten för kapitalförluster vid betalning av skulder i utländsk valuta var kvoterad till 70 procent, medan motsvarande kapitalvinster i förekommande fall beskattades fullt ut.

Då är Deutsche Shell-målet mer likt det nu aktuella eftersom valutakursvinster hänförliga till det fasta driftstället inte skulle ha beskattats i Tyskland. Men även dessa fall skiljer sig åt. I Deutsche Shell gällde frågan ett avdragsförbud vid beräkning av bolagets beskattningsunderlag i Tyskland för utgifter som hade ett omedelbart samband med skattefria inkomster. Det följde då av etableringsfriheten att avdragsförbudet måste sättas åt sidan och att avdrag därmed skulle medges enligt vanliga regler.

I det här fallet kan valutakursförlusten inte dras av på grund av att kapitalvinster och kapitalförluster på näringsbetingade andelar inte beskattas enligt svensk intern rätt. De negativa effekter som kan uppkomma på grund av valutakursförändringar i ett fall som det aktuella kan därför inte sägas vara hänförligt till eller orsakat av det svenska skattesystemet.

Enligt Skatterättsnämndens mening kan mot bakgrund av det anförda domen i Deutsche Shell-målet inte sägas ge uttryck för att den svenska lagstiftningen strider mot EU-rätten. Inte heller EU-domstolens praxis i övrigt ger stöd för en sådan uppfattning.

Av det anförda följer att något hinder mot att tillämpa 25 a kap. 5 § IL inte föreligger.

Frågan har besvarats i enlighet härmed.

Frågorna 2−6

Med hänsyn till Skatterättsnämndens bedömning av fråga 1 förfaller övriga frågor.

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Bengtsson, Dahlberg (skiljaktig), Hellenius (skiljaktig), Lundström, Werkell (skiljaktig)

Sekreterare: Alfreds

Föredragande: Lilja

Skiljaktiga meningar

Dahlberg är skiljaktig i fråga om motiveringen och anför följande.

Jag delar majoritetens bedömning såvitt avser slutsatsen att den nekade avdragsrätten för kapitalförluster på näringsbetingade andelar är förenlig med EU-rätten och de fria kapitalrörelserna. Emellertid har jag en skiljaktig mening i den EU-rättsliga prövningen vad gäller frågorna dels om det föreligger ett hinder mot de fria kapitalrörelserna, dels om ett sådant hinder kan rättfärdigas enligt EU-domstolens förnuftsdoktrin (”rule of reason-doktrinen”) inom området för de fria rörligheterna. Enligt min mening föreligger det ett hinder för de fria kapitalrörelserna men det kan rättfärdigas enligt förnuftsdoktrinen. Det ska noteras att Skatterättsnämnden enligt artikel 267 i EUF-fördraget inte kan begära förhandsavgörande från EU-domstolen om tolkningen av fördragen (se mål C-134/97 Victoria film, och härom även Matz, Henrik, Begreppet domstol i EU-rätten, Iustus förlag, Uppsala, 2010, särsk. s. 76 ff. och 267 ff.).

I ärendet är det fråga om avdrag för en kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar. Enligt svensk skatterätt är en kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar inte avdragsgill. Denna beskattningskonsekvens är i symmetri med att en motsvarande kapitalvinst inte är skattepliktig. Målet med symmetri i beskattningen (eller ”principen” om symmetrisk beskattning) av kapitalvinst och kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar framgår klart av 25 a kap. IL. Det övergripande målet med symmetrisk beskattning av kapitalvinst och kapitalförlust av näringsbetingade andelar i detta fall, är att motverka den kaskadbeskattning (flerledsbeskattning) som i annat fall skulle uppstå vid beskattning av transaktioner mellan närstående företag. I likhet med utformningen av svensk skattelagstiftning är det internationellt sett vanligt att stater motverkar sådana beskattningskonsekvenser även om metoderna varierar (se Ault, Hugh J. och Arnold, Brian J. (principal authors, P. Melz är svensk medförfattare), Comparative income taxation: a structural analysis, Wolters Kluwer, 3 ed., Austin, 2010, s. 358−362).

I detta ärende beror kapitalförlusten på en gränsöverskridande valutakursförlust. EU-domstolen har prövat frågan om avdrag för valutakursförluster i Deutsche Shell-målet. Fallet från EU-domstolen avsåg ett tyskt bolag med ett fast driftställe i Italien. När det tyska bolaget skulle ta hem sitt insatskapital i det fasta driftstället hade det uppstått en valutakursförlust eftersom det tillskottet hade fastställts i italienska lire. Den italienska liran hade fallit i värde i förhållande till den tyska marken från tidpunkten för tillskottet till tidpunkten för återföringen. EU-domstolen ansåg att detta utgjorde ett hinder mot etableringsfriheten (särskilt punkterna 30−32).

Mot bakgrund av EU-domstolens dom i Deutsche Shell anser jag att det föreligger ett hinder mot de fria kapitalrörelserna att i föreliggande ärende inte medge avdrag för kapitalförlusten. Visserligen avsåg Deutsche Shell etableringsfriheten, men med hänsyn till den höga graden av konvergens mellan den friheten och de fria kapitalrörelserna (jfr t.ex. artikel 65 punkt 2 i EUF-fördraget) anser jag att fallet i denna del också är tillämpligt för de fria kapitalrörelserna. Högsta förvaltningsdomstolen har gjort en liknande bedömning i RÅ 2009 ref. 33 vad gäller kvoteringen till 70 procent av avdragsrätten för kapitalförlust enligt 54 kap. 6 § IL (se även Dahlberg, Mattias, Ränta eller kapitalvinst, Iustus förlag, Uppsala, 2011, s. 232−236).

Enligt min mening utgör följaktligen avdragsförbudet för kapitalförlust på näringsbetingade andelar orsakad av en valutakursförlust ett hinder mot de fria kapitalrörelserna. Frågan är dock om detta hinder kan rättfärdigas enligt den tidigare nämnda förnuftsdoktrinen.

Den närmast till hands liggande rättfärdigandegrunden är upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang. Ur ett teoretiskt skatterättsligt perspektiv är det enligt min mening klart, att det svenska avdragsförbudet för kapitalförlust på näringsbetingad andel uppvägs av skattefriheten för kapitalvinst på näringsbetingad andel. I skatterättslig mening finns det i denna situation ett klart inre sammanhang mellan avdragsförbud och skattefrihet. Det kunde inte rättfärdigas med hänsyn till bland annat upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang (Deutsche Shell punkterna 37−40). När det gällde frågan om symmetrisk behandling av vinster och förluster uttalade EU-domstolen bland annat (punkten 40): ”När det gäller den skattelagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen skall det betonas att jämförelsen mellan valutakursförluster, å ena sidan, och valutakursvinster, å andra sidan, saknar betydelse eftersom det inte finns något direkt samband mellan dessa i den mening som avses i den rättspraxis som anges i de två föregående punkterna.” Inget av de fall som EU-domstolen hänvisar till är enligt min mening jämförbart med de omständigheter som är aktuella i föreliggande förhandsbeskedet.

EU-domstolen har i sin tidigare rättspraxis stött sig på skatterättslig teori som den kommer till uttryck i medlemsstaternas skattelagstiftning, när den har utvecklat rättfärdigandegrunder enligt förnuftsdoktrinen. Det är angeläget att EU-domstolen beaktar grundläggande skatterättslig teoribildning som den kommer till uttryck i medlemsstaternas skattelagstiftning, inte minst med hänsyn till de stora konsekvenser som dess rättsbildning medför (s.k. ”negativ integration” till skillnad från ”positiv integration” genom unionsrättslig lagstiftning).

Det mest kända exemplet där EU-domstolen beaktat skatterättslig teoribildning är kanske avgörandet i mål C-204/90 Bachmann. Det fallet avsåg avdragsrätten i Belgien för bland annat premier till livförsäkringar som hade tagits före Bachmanns utflyttning från Tyskland till Belgien. I Belgien medgavs inte något avdrag för försäkringspremierna med hänsyn till att de utfallande försäkringsbeloppen inte skulle beskattas i Belgien. Avdragsförbudet ansågs därför av EU-domstolen vara rättfärdigat, eftersom denna nackdel kompenserades av fördelen av att försäkringsbeloppen inte var skattepliktiga i Belgien. Det ansågs föreligga ett inre sammanhang mellan avdrag för premier och beskattning av utfallande försäkringsbelopp. Rättfärdigandegrunden att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang har under senare år tillämpats av EU-domstolen i mål C-157/07 Krankenheim och mål C-418/07 Papillon, och kan följaktligen inte anses ha övergivits.

Det framgår dessutom av domen i mål C-446/03 Marks & Spencer (punkt 43) att upprätthållandet av symmetri i beskattningen är en accepterad rättfärdigandegrund enligt förnuftsdoktrinen. Visserligen avser Marks & Spencer-fallet behandlingen av överskott och underskott i näringsverksamhet, men det principiella resonemanget är enligt min mening överförbart på upprätthållandet av symmetrisk beskattning av kapitalvinst och kapitalförlust.

I svensk skatterätt föreligger det symmetrisk behandling vad avser avdragsförbudet för kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar och skattefriheten för kapitalvinst vid en motsvarande avyttring. Enligt svensk rätt är nämligen en kapitalvinst skattefri vid avyttring av näringsbetingade andelar vilken helt eller delvis beror på en valutakursvinst. De fria kapitalrörelserna kan inte generellt anses vara avsedda att skydda investerare mot att skattereglerna inte beaktar negativa valutakursförändringar i situationer när motsvarande positiva valutakursförändringar inte beaktas.

Sammanfattningsvis anser jag följande. Avdragsförbudet för kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar som beror på valutakursförlust utgör ett hinder mot de fria kapitalrörelserna. Detta hinder kan dock rättfärdigas med hänsyn till behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang och symmetri i beskattningen och det får dessutom anses vara proportionerligt.

Hellenius och Werkell är skiljaktiga och anför följande.

Fråga 1

Vi instämmer i den bedömning majoriteten gjort i frågan om vilken eller vilka av EUF-fördragets friheter som avdragsförbudet i 25 a kap 5 § ska prövas mot. Vi anser således att bestämmelserna om fri rörlighet för kapital i artikel 63 i EUF-fördraget ska tillämpas vid prövningen.

I likhet med X AB finner vi att avdragsförbudet för kapitalförlust på en näringsbetingad andel i den svenska lagstiftningen ökar den ekonomiska risken för ett bolag som är hemmahörande i Sverige som önskar förvärva andelar i ett bolag i en annan medlemsstat, när en annan valuta än den i ursprungsstaten används. Vi anser att det följer av EU-domstolens praxis att en sådan skattelagstiftning utgör ett hinder för den fria rörligheten för kapital (se t.ex. EU-domstolens dom i mål       C-310/09 Accor punkterna 64−67).

Fråga är om denna inskränkning kan rättfärdigas.

Enligt vår mening utgör den omständigheten att motsvarande valutakursvinst inte är skattepliktig inte grund för att rättfärdiga inskränkningen (jfr t.ex. Deutsche Shell punkterna 37−39 och där angivna domar). Vi anser inte heller att inskränkningen kan rättfärdigas på annan grund.

Sammanfattningsvis finner vi att det är i strid med artikel 63 i EUF-fördraget att med hänvisning till integrationsprincipen i 25 a kap. neka avdrag för en valutakursförlust som uppkommer vid nu aktuella avyttringar.

Frågorna 2-6

Parternas inställning i dessa delar kan sammanfattas enligt följande

X AB anser att valutakursförlusten är verklig och definitiv vid avyttringen (frågorna  2 och 3). Förlusten är i vart fall definitiv när Y Ltd upphört att existera genom likvidation (fråga 4). Det förhållandet att andelarna i Y Ltd är utgivna i amerikanska dollar påverkar enligt sökandens mening inte bedömningen (fråga 5). Valutakursförlusten ska beräknas som förändringen på värdet av den ursprungliga investeringen uttryckt i svenska kronor. I detta sammanhang ska upparbetade vinster eller annan värdetillväxt på aktien inte beaktas. Exponeringen mot valutaförändringen måste bedömas gentemot värdet av valutan vid investeringstillfället (fråga 6).

Om de svenska reglerna anses strida mot EU-rätten och inte kan rättfärdigas så anser Skatteverket att valutaeffekten är en del av förvärvet av aktierna, vilket medför att reglerna om uppskjuten avdragsrätt i 25 kap. 7 och 10 §§ IL är tillämpliga (frågorna 2 och 3). Om Y Ltd upphör genom likvidation är förlusten avdragsgill (fråga 4). Avdrag för valutakursförluster på aktier medges endast till den del förlusten kan anses verklig, vilket medför att värdetillväxt som beror på annan omständighet än valutakursförändringar ska reducera förlustens storlek (fråga 6).

Vår bedömning

Fråga 2

I likhet med Skatteverket anser vi att valutakursförlusten har en sådan koppling till innehavet av andelarna i Y Ltd att det får anses ligga närmast tillhands att tillämpa de regler för kapitalvinst som gäller för aktier även på valutakursförlusten (jfr RÅ 1991 ref. 106).

Som förutsättning för fråga 2 ges att försäljningen av andelarna sker till X AB:s moderföretag, Å Ltd. Enligt vår uppfattning är det då fråga om en sådan avyttring inom en intressegemenskap som omfattas av bestämmelserna i 25 kap. 7−11 §§.

Enligt 8 § får en kapitalförlust inte dras av om den avyttrade tillgången är en näringsbetingad andel. Av samma skäl som vi angett som grund för vårt svar på fråga 1 anser vi att det är i strid med EUF−fördraget att med hänvisning till denna bestämmelse neka avdrag för en valutakursförlust som uppkommer vid nu aktuell avyttring.

I 10 § anges att i andra fall än i 8 § får kapitalförlust dras av som kostnad först när det inträffar en omständighet som medför att tillgången inte längre existerar eller inte längre innehas av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som ingår i intressegemenskapen. Då sökandens rätt till avdrag för valutakursförlust enligt vår mening ska prövas mot reglerna för näringsbetingade andelar och 10 § uttryckligen reglerar tidpunkt för avdragsrätt i andra fall än som avses i 8 § inträder enligt vår bedömning inte någon uppskjuten beskattning för sökanden. 

Sammanfattningsvis finner vi att avdrag för valutakursförlust inte kan nekas på den grunden att försäljningen av andelarna sker till moderföretaget Å Ltd.

Fråga 3

Enligt X AB är ett alternativ att låta Y Ltd förvärva X AB:s andelar i Y Ltd till marknadspris och att det sistnämnda bolaget därefter makulerar dessa andelar. Vi uppfattar ansökan så som att besked önskas om rätten till avdrag i en sådan situation kan nekas på den grunden att Y Ltd förvärvar X AB:s andelar, och om svaret är nej, att besked önskas om det för avdragsrätten har någon betydelse att andelarna därefter makuleras.

Vi anser inte att den omständigheten att överlåtelsen sker till Y Ltd påverkar bolagets rätt till avdrag. Detta av samma skäl som anförts som grund för svar på fråga 2. En efterföljande makulering av aktierna saknar då enligt vår bedömning betydelse för bolagets avdragsrätt.

Sammanfattningsvis finner vi att avdrag för valutakursförlust inte kan nekas på den grunden att försäljningen av andelarna sker till Y Ltd och inte heller på den tillkommande grunden att andelarna därefter makuleras.

Fråga 4

Med våra svar på frågorna 2 och 3 förfaller denna fråga. 

Fråga 5

Då svaret på fråga 1 baserar sig på den av X AB angivna förutsättningen att Y Ltd har sin redovisning i amerikanska dollar anser vi att denna fråga redan har besvarats genom svaret på fråga 1.   

Fråga 6

Ett beaktande av upparbetade vinster eller annan värdetillväxt som direkt eller indirekt påverkat storleken på en kapitalvinst eller kapitalförlust som uppkommit vid avyttring av näringsbetingade andelar skulle begränsa möjligheterna att vid beskattningen beakta den ökade ekonomiska risk som uppstår vid investeringar i en aktie i annan valuta än svenska kronor. En sådan begränsning är enligt vår uppfattning inte förenlig med EUF-fördraget. 

Av anförda skäl anser vi att valutakursförlusten ska beräknas såsom skillnaden mellan emissionslikviden värderad enligt valutakursen vid tidpunkten för respektive emissionstillfälle, och emissionslikviden värderad till valutakursen vid avyttrings­tillfället.

Vi anser att förhandsbeskedet borde ha utformats i enlighet med det anförda.

Senaste förhandsbesked inom Inkomstskatt

Visa alla
Till toppen