Av 3 kap. 3 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här är obegränsat skattskyldig.
För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit ska beaktas om han är svensk medborgare, hur länge han har varit bosatt här, om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort, om han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om han har sin familj här, om han bedriver näringsverksamhet här, om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om han har en fastighet här och liknande förhållanden (3 kap. 7 § första stycket).
Av praxis framgår att en person som varit utflyttad en längre tid från Sverige inte får väsentlig anknytning hit enbart på grund av förvärv av en fastighet för fritidsändamål och det gäller även om det är fråga om ett ansenligt fastighetsinnehav och bostaden är inrättad för åretruntbruk (se t.ex. RÅ 2003 not. 210 och RÅ 2009 not. 82).
Förvärven av fastigheterna har då bedömts utgöra kapitalplaceringar, något som enligt uttalanden i förarbetena inte bör påverka bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger eller ej (se prop. 1984/85:175 s. 14).
Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner Skatterättsnämnden att ett förvärv av Fritidsfastigheten inte innebär att A får väsentlig anknytning till Sverige.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Richard Hellenius, Marie Jönsson, Robert Påhlsson, Stefan Pärlhem och Olof Sundin.
Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.
I den slutliga handläggningen har även Lis Alfreds deltagit.