Enligt 7 kap. 1 § första stycket ML ska skatt tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Av tredje stycket 10 följer att skatt ska tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget vid omsättning av tjänster inom idrottsområdet som anges i 3 kap. 11 a § första stycket ML och som inte undantas från skatteplikt enligt andra stycket samma paragraf.
Enligt 3 kap. 11 a § ML undantas från skatteplikt bl.a. omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte ska anses som ekonomisk enligt 4 kap. 8 § ML (andra stycket). När en sådan tjänst omsätts av någon annan, t.ex. en kommersiell aktör, och undantaget således inte är tillämpligt ska som framgått ovan skatt tas ut med 6 procent.
Bestämmelsen om reducerade skattesatser i bl.a. 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i mervärdesskattedirektivet så som dessa tolkats av EU-domstolen.
Av artikel 98.2 första stycket i mervärdesskattedirektivet följer att de reducerade skattesatserna endast får tillämpas på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster i de kategorier som anges i bilaga III. Hit hör, såvitt nu är aktuellt, utnyttjande av sportanläggningar (bilaga III, punkt 14).
I HFD 2013 ref. 65, som avsåg ett överklagat förhandsbesked, konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) att mervärdesskattedirektivets regler ska beaktas vid bedömningen av vilka tjänster som bör kunna tillhandahållas med reducerad skattesats. Enligt mervärdesskattedirektivet får reducerad skattesats tillämpas i fråga om utnyttjande av sportanläggningar. Denna bestämmelse om reducerad skattesats är annorlunda utformad än artikel 132.1 m, som avser undantag från skatteplikt för idrottstjänster som tillhandahålls av vissa skattskyldiga. ML:s bestämmelser om skattesats för tillhandahållande av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av idrottslig verksamhet är allmänt hållna och ska enligt HFD inte ges en vidare tolkning än vad mervärdesskattedirektivet ger utrymme för. De i målet aktuella servicetjänsterna kunde därför inte omfattas av de svenska bestämmelserna om reducerad skattesats.
Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 2009 not. 145 fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked som innebar att tillhandahållande av en multisportanläggning, med målgruppen barn och ungdomar upp till 15 år, till sin karaktär var att se som en förströelse- eller nöjesattraktion för barn och ungdomar. Skattesatsen utgjorde därför 25 procent av beskattningsunderlaget.
Skatterättsnämndens bedömning
Skatterättsnämnden anser i likhet med parterna att Bolagets tillhandahållande ska anses utgöra ett enda tillhandahållande.
Därefter uppkommer frågan om Bolagets tillhandahållande omfattas av 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML tolkad i ljuset av artikel 98.2 första stycket och punkt 14 i bilaga III i mervärdesskattedirektivet. Av bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet följer att reducerad skattesats får tillämpas på tillhandahållanden avseende utnyttjande av sportanläggningar.
Vid bedömningen av om Bolagets anläggning med trampoliner innebär ett tillhandahållande avseende utnyttjande av sportanläggning eller en anläggning för lek, nöje och förströelse bör en bedömning göras av vilka aktiviteter anläggningen syftar till. Anläggningen som innehåller flera olika stationer varav i princip samtliga är bemannande med en instruktör präglas, enligt Skatterättsnämndens bedömning, till sin karaktär huvudsakligen av att ge besökarna möjlighet att nyttja anläggningen för att utöva sport och fysisk träning.
Skatterättsnämnden anser mot den bakgrunden att Bolagets tillhandahållande avser utnyttjande av sportanläggning. Mervärdesskatt ska därmed tas ut med en skattesats om 6 procent.
I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, ordf., Birgitta Pettersson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Christina Olsson, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.
Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.
I den slutliga handläggningen har även Erika Örbom deltagit.