Av handlingarna i ärendet framgår att X ansvarar för längdskidspår och snöskoterleder i [...] med omnejd. Skidåkare och skoteråkare betalar en obligatorisk avgift för att använda spåren respektive lederna. X frågar vilken skattesats som är tillämplig på de båda tillhandahållandena.

Skatteverket anser att tillhandahållandet av längdskidspåren utgör en sådan idrottslig verksamhet för vilken skattesatsen ska vara 6 procent. Tillhandahållandet av skoterlederna kan däremot inte anses ha karaktär av sådan idrottslig verksamhet varför skattesatsen för tillhandahållandet ska vara 25 procent.

Bestämmelser om skattesats finns i 7 kap. mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Skatten ska tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget, om inte annat följer av särskilda bestämmelser (7 kap. 1 § första stycket ML). En sådan bestämmelse gäller omsättning av sådana tjänster inom idrottsområdet som anges i 3 kap. 11 a § första stycket ML. Enligt paragrafens första stycke undantas från skatteplikt bl.a. omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Undantaget gäller enligt andra stycket endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller - under viss förutsättning - av en ideell förening. När en sådan tjänst omsätts av någon annan, t.ex. en kommersiell aktör, och undantaget således inte är tillämpligt ska skatt tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget (7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML).

Bestämmelserna avseende idrottsområdet har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelser i det numera upphävda sjätte direktivet (77/388/EEG). De återfinns idag i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet). Enligt artikel 132.1 m ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta vissa tillhandahållanden av tjänster med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning vilka görs av organisationer utan vinstsyfte till personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning. Artikel 98.2 jämförd med punkt 14 i bilaga III till mervärdesskattedirektivet tillåter att en reducerad skattesats tillämpas för utnyttjande av sportanläggningar. Detta utgör en avvikelse från principen om att den normala skattesatsen ska tillämpas. Det framgår av EG-domstolens fasta praxis att bestämmelser som utgör undantag från en princip ska tolkas restriktivt (se bl. a. domen i mål C-83/99 angående Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien, p. 18 och 19).

Begreppet idrottslig verksamhet är inte definierat i lagtexten. Av förarbetena framgår att någon enhetlig eller heltäckande definition inte finns och knappast kan skapas för alla situationer. Riksidrottsförbundets uttalanden om att "Idrott är en fysisk aktivitet som vi utför för att kunna prestera mera, ha roligt och må bra" och "Idrott består av träning och lek, tävling och uppvisning" kan enligt förarbetena inte i alla sammanhang användas för att avgränsa vad som i mervärdesskattelagens mening ska anses som sport eller idrott. Det är framför allt svårt att avgöra vad som är sport/idrott och vad som i stället är rekreation/förströelse/nöje. Av förarbetena framgår att det är aktivitetens syfte i allmänhet att bedriva sport eller idrott på en anläggning som är avsedd för det ändamålet som är viktigt vid bedömningen av om en idrottstjänst ska anses omsatt eller inte. Den enskilde besökarens syfte med aktiviteten kan således inte tillmätas någon betydelse (prop. 1996/97:10 s. 53 f.).

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Vid bedömningen av om de aktiviteter som är i fråga utgör sport/idrott eller t.ex. rekreation/förströelse/nöje bör, mot bakgrund av de ovan angivna förarbetsuttalandena, beaktas vilka aktiviteter den bedrivna verksamheten syftar till. För att den ska vara att hänföra till idrottslig verksamhet i mervärdesskattehänseende fordras sålunda att dess syfte är att deltagarna ska utöva sport eller idrott. Enbart det förhållandet att verksamheten innefattar viss fysisk aktivitet av deltagarna eller att den enskilde deltagarens syfte med aktiviteten är att utöva sport eller idrott medför således inte i sig att verksamheten är att hänföra till idrottslig verksamhet. Med dessa utgångspunkter får enligt nämndens bedömning utnyttjandet av skidspåren till sin karaktär på samma sätt som utförsåkning på skidor, jfr prop. 2006/07:1 s. 160, ses som sport eller idrott medan användandet av skoterlederna inte kan anses ha en sådan karaktär. Skattesatsen utgör därmed 6 procent av beskattningsunderlaget för tillhandahållandet av längdskidspår och 25 procent av beskattningsunderlaget för tillhandahållandet av skoterleder.

Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Harmsen Hogendoorn, Odéen,  Peterson, Rabe, Wingren
Sekreterare, tillika föredragande: von Oelreich