Frågorna 1 och 2
Bolaget har i ärendet uppgett att tidningen (…) är ett sådant periodiskt medlemsblad som avses i 3 kap. 13 § ML. Det planerade förfarandet innebär att Y även i fortsättningen är utgivare av tidningen. Skatterättsnämnden utgår i det följande från dessa förutsättningar. Skatterättsnämnen utgår vidare från att Bolagets leverans av tidningen (…) till såväl Y som Y:s medlemmar omfattas av undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 13 § (jfr RÅ 1989 not 278).
Vid den översyn av ML som gjordes i samband med EU-inträdet konstaterade Utredningen om teknisk EG-anpassning av de indirekta skatterna, SOU 1994:88 att det dåvarande sjätte direktivet (77/388/EEG) inte innehöll någon bestämmelse som direkt undantar omsättning eller annan transaktion avseende bl.a. periodiska medlemsblad eller personaltidningar (s. 166). Samma slutsats drog Mervärdesskatteutredningen i sitt slutbetänkande Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv (SOU 2002:74). Mervärdesskatteutredningen föreslog därför att bestämmelserna i bl.a. 3 kap. 13 § och 19 § första stycket 1 skulle slopas. Samtidigt föreslogs att en undantagsbestämmelse motsvarande artikel 13 A.1 l i sjätte direktivet skulle införas i ML (s. 393).
Artikel 13 A.1 l i sjätte direktivet motsvaras numer av artikel 132.1 l i mervärdesskattedirektivet. Enligt den artikeln ska medlemsstaterna undanta tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning därtill som görs till medlemmarna i deras gemensamma intresse av organisationer som utan vinstsyfte verkar i politiskt, fackligt, religiöst, patriotiskt, filosofiskt, filantropiskt eller medborgerligt syfte, mot en medlemsavgift som bestäms i enlighet med organets stadgar, förutsatt att undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen.
Mervärdesskatteutredningens förslag har inte lett till någon lagändring.
Enligt EU-rätten är de nationella domstolarna vid tillämpning av nationell rätt skyldiga att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte så att det resultat som avses med direktivet uppnås (se t.ex. EU-domstolens dom i målet angående Marleasing SA p. 8). En prövning ska därför göras av om de omfrågade transaktionerna kan anses omfattade av något av de undantag från skatteplikt som finns i mervärdesskattedirektivet.
Skatterättsnämnden konstaterar att transaktionerna som avses i 3 kap. 13 § och 19 § första stycket 1 ML inte är kvalificerat undantagna från skatteplikt (10 kap. 11 § första stycket e contrario). En tillämpning av artikel 111 b i mervärdesskattedirektivet, som avser en rätt för Sverige att fortsätta att tillämpa vissa i artikeln angivna kvalificerade undantag, aktualiseras därmed inte.
Bestämmelserna i 3 kap. 13 § och 19 § första stycket 1 ML saknar direkta motsvarigheter i mervärdesskattedirektivet. Mervärdesskatteutredningen konstaterade att tillhandahållanden av det slags publikation som här är i fråga skulle kunna omfattas av undantaget i artikel 132.1 l i mervärdesskattedirektivet. Undantagets räckvidd begränsas emellertid av att det inte omfattar transaktioner mot särskild betalning och att det endast avser vissa organisationer utan vinstintresse (jfr SOU 2002:74 s. 393). Bestämmelsen i artikel 132.1 1 är inte tillämplig i det fall som nu är aktuellt. Några andra undantag i direktivet kan inte heller anses tillämpliga. Transaktionerna i fråga omfattas därmed av skatteplikt enligt de allmänna bestämmelserna i artikel 2.1 a och c i direktivet.
Fråga är då om mervärdesskattedirektivet i detta fall ska äga företräde framför ML. För att så ska vara fallet fordras att de aktuella bestämmelserna i direktivet har direkt effekt.
Enligt artikel 288 i EUF-fördraget är ett direktiv bindande för varje medlemsstat till vilket det är riktat i vad avser det resultat som ska uppnås. Direktiv ska enligt EU-domstolens praxis ges företräde framför däremot stridande nationella regler i det fall en avvikelse innebär att en rättighet beskärs genom nationell lagstiftning (jfr t.ex. målen 26/62 van Gend & Loos och 6/64 Costa). Om en direktivbestämmelse ger upphov till rättigheter som kan åberopas inför nationella domstolar och myndigheter och om den är klar, precis och ovillkorlig har den denna s.k. direkta effekt.
Enligt EU-domstolen uppfyller artikel 2.1 a och c i mervärdesskattedirektivet de kriterier som uppställs för när en bestämmelse ska anses ha direkt effekt (jfr mål C-150/99 Lindöpark p. 32-33).
Bolaget kan mot den bakgrunden åberopa artikel 2.1 a och c till stöd för att dess leverans mot ersättning av tidningen (…) till utgivaren Y eller till Y:s medlemmar liksom dess tillhandahållande mot ersättning av annonsutrymme i tidningen ska bli föremål för mervärdesskatt.
Förhandsbeskedet har utformats i enlighet härmed.
I avgörandet har deltagit Marianne Svanberg, ordf., Carl-Gustav Ohlson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Ulrika Hansson, Anita Odéen och Anna Sandberg Nilsson.
Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.
I den slutliga handläggningen har även Karin Norberg deltagit.