Motivering

Skatterättsnämndens bedömning

Frågorna 1-4

Bitcoins används i huvudsak för betalningar mellan privatpersoner via Internet samt till vissa butiker som accepterar valutan. Betalningar med bitcoins genomförs, i likhet med vad som gäller för sedlar och mynt, genom att de byter ägare. Det är också möjligt att växla in bitcoins till nationell valuta.

Skatterättsnämnden redogör inledningsvis för huvuddragen i bitcoinsystemet. Redogörelsen är – om inte annat anges – hämtad från Björn Segendorf, Vad är Bitcoin?, Penning- och valutapolitik, webbtidskrift utgiven av Sveriges Riksbank, 2014:2.

Bitcoinsystemet beskrivs som ett decentraliserat virtuellt valutasystem som konstruerats för att vara oberoende av stater, banker och andra institutioner. I ett decentraliserat system som bitcoins utförs betalningarna via ett nätverk av användare. Betalningarna sker genom utväxling av kodade meddelanden vilka sedan verifieras eller konfirmeras genom den aktivitet som benämns bitcoin mining.

Transaktionerna verifieras genom att den som utför miningen, den s.k. minern, utnyttjar datorkraft för att lösa matematiska problem. Incitamentet för minern att investera datorkraft i verifieringsprocessen är att denne som ersättning får skapa nya bitcoins som tillfaller honom. Detta är samtidigt det enda sättet att introducera nya bitcoins i systemet. Det finns således inte någon officiell utgivare av nya bitcoins, utan dessa framställs automatiskt inom nätverket. Svårighetsgraden på de matematiska problemen och antalet nya bitcoins som kan skapas bestäms av det s.k. bitcoinprotokollet. Med protokoll avses i det här sammanhanget en uppsättning regler utan ägare som tillkommit för att vara en användbar standard.

En överföring av bitcoins bygger på att avsändare respektive mottagare har varsin digital plånbok, dvs. en mjukvara till vilken hör en publik och en privat kodnyckel. Den publika, som kan liknas vid ett kontonummer är, eller kan göras, allmänt känd medan den privata endast är känd för innehavaren. Samtliga kodnycklar är unika. En överföring börjar med att den tilltänkta mottagaren sänder sin publika nyckel till avsändaren. Avsändaren, dvs. egentligen avsändarens plånbok, utfärdar en betalningsinstruktion på ett visst belopp i bitcoins till mottagaren och signerar den med sin privata nyckel. Instruktionen sänds ut till nätverket av bitcoinanvändare. Man kan säga att transaktionen mellan avsändarens och mottagarens plånböcker föreslås nätverket som måste bekräfta eller verifiera transaktionen genom bitcoin mining för att den ska anses som giltig. När en miner funnit en lösning på det matematiska problemet sänds lösningsförslaget ut till nätverket av andra miners som kan bekräfta om det är korrekt eller inte. Lösningen på det matematiska problemet är svår att beräkna men lätt att verifiera när den väl beräknats. En lösning som får stöd av miners vilka tillsammans representerar en majoritet av nätverkets beräkningskapacitet anses vara accepterad. Den miner som var först med att hitta lösningen erhåller ett antal nya bitcoins, dvs. dennes digitala plånbok krediteras utan att någon annans plånbok debiteras.

Om det ingående värdet i en överföring av bitcoins skulle överstiga det värde som ska överföras tolkas mellanskillnaden som en s.k. transaktionsavgift vilken, i likhet med de nyskapade bitcoinenheterna, tillfaller den vinnande minern (jfr Joshua A. Kroll, Ian C. Davey och Edward W. Felten, Princeton University, The Economics of Bitcoin Mining, or Bitcoin in the Presence of Adversaries, The Twelfth Workshop on the Economics of Information Security, Washington, DC, June 11-12 2013, WEIS 2013,   s. 3). Avsändaren väljer dock själv om denne vill inkludera en sådan avgift i transaktionen och i så fall till vilket belopp. Avgiften är således helt frivillig. Avsändaren känner inte heller till vilken miner som deltar i verifieringen. Skälet för avsändare att betala transaktionsavgifter kan vara att förmå miners att verifiera överföringen med prioritet (jfr Bitcoin and EU VAT, Redmar Wolf, International VAT Monitor, September/October 2014, s. 257).

Bitcoin mining kan således resultera i att en miner erhåller nya bitcoins eller, i förekommande fall, bitcoins i form av s.k. transaktionsavgifter.

Skatterättsnämnden tar inledningsvis ställning till det förhållandet att NYAB erhåller nya bitcoins som ett resultat av bitcoin miningen. Som redogjorts för ovan finns det ingen fysisk eller juridisk person som kan ses som ansvarig för utgivningen av bitcoins, utan nya enheter genereras automatiskt genom nätverket i sig på ett sätt som är förutbestämt i bitcoinprotokollet, såsom detta för närvarande tillämpas (jfr Segendorf s. 76 och 81). Bitcoin miners utför miningen anonymt och på frivillig basis och inte på uppdrag från parterna i en överföring eller från deltagare i nätverket som sådant.

Nämnden gör därför bedömningen att när NYAB erhåller nya bitcoins så utförs verksamheten utan någon egentlig motpart med vilken NYAB har ett avtal om att ömsesidigt utväxla prestationer. Ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning i direktivets mening föreligger därmed inte (jfr t.ex. målet angående Tolsma, punkt 14).

Nästa fråga blir då om NYAB:s bitcoin mining, när verksamheten resulterar i att transaktionsavgifter erhålls, kan anses innebära att NYAB tillhandahåller tjänster mot ersättning. Avsändaren, som inkluderar en transaktionsavgift i den överföring som NYAB bidrar till att verifiera, skulle kunna ses som mottagare av en tjänst som NYAB utför. Det finns emellertid inte någon avtalsrättslig skyldighet för avsändaren att betala någon transaktionsavgift. Även om NYAB:s syfte är att erhålla avgifter, och bolaget i vissa fall kommer att erhålla sådana, så är betalningen helt frivillig och avsändaren bestämmer ensidigt avgifternas storlek (jfr målet angående Tolsma, punkt 20.) Avsändaren vet dessutom inte om det är NYAB eller någon annan miner som avgiften kommer att tillfalla. NYAB känner inte heller avsändarens identitet. Även om en viss plånbok kan identifieras med hjälp av den publika nyckeln är dess innehavare anonym (jfr Segendorf s. 74 f.).

Det torde därmed i praktiken vara omöjligt för såväl NYAB som avsändaren att framställa några anspråk gentemot varandra. Avsändaren kan t.ex. inte kräva att transaktionen verifieras snabbare än vad som annars varit fallet och NYAB är inte skyldigt att särbehandla transaktionen i fråga. Avsändaren kan ha en förhoppning om att åtgärden ska påskynda verifieringen men kan även ha andra motiv för sitt handlande, exempelvis en önskan om att stödja bitcoin-systemet. Såsom protokollet för närvarande tillämpas verifieras överföringar även utan att någon avgift betalas. Det nödvändiga sambandet mellan NYAB:s tjänst och betalningarna som den resulterar i saknas därför (jfr målet angående Tolsma, punkt 17).

Mot bakgrund av det anförda gör Skatterättsnämnden bedömningen att det inte heller i detta fall föreligger ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning i direktivets mening.

Den verksamhet i form av bitcoin mining som NYAB avser att bedriva utgör därmed inte omsättning i mervärdesskattehänseende, vare sig när den resulterar i nya bitcoins eller i bitcoins i form av transaktionsavgifter. Verksamheten medför därför inte skattskyldighet till mervärdesskatt för NYAB (fråga 1).

Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller frågorna 2–4.

Förhandsbeskedet har utformats i enlighet med de föregående redovisade övervägandena.

I avgörandet har deltagit Marianne Svanberg, ordf., Carl-Gustav Ohlson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Kristina Harmsen Hogendoorn, Anita Odéen och Anna Sandberg Nilsson.

Ärendet har föredragits av Lena Bohm.

I den slutliga handläggningen har även Karin Korpinen deltagit.