Motivering

I ärendet framgår bl.a. följande. X AB är (...) verksamt på den nordiska marknaden (...). Verksamheten består i att förvärva, utveckla och avyttra portföljbolag (...). Vinster vid försäljningar och kassaflöden från investeringar återinvesteras i nya företag eller delas ut till X AB:s aktieägare. X AB utövar sin ägarroll i portföljbolagen genom aktivt styrelsearbete i syfte att skydda och utveckla sina investeringar och skapa högsta möjliga avkastning. Exempelvis kan X AB på styrelsenivå föreslå strategiska förändringar i portföljbolagens verksamhet. X AB anser sig inte agera på samma sätt som ett moderbolag i en koncern som tar betalt av dotterbolagen för olika tjänster i form av en s.k. management fee. Den organisation som X AB har till sitt förfogande för att bedriva det aktiva styrelsearbetet medför enligt X AB inte att portföljbolagen tillhandahålls tjänster utan X AB gör detta arbete utan ersättning och i huvudsak för egen räkning.

När det är lämpligt att avyttra aktieinnehavet i ett portföljbolag väljer X AB ut en, såvitt nu är i fråga, utländsk investmentbank som innehar dokumenterad erfarenhet av att hantera komplicerade försäljningsprocesser och som framförallt har ett väl utbyggt kontaktnät för att finna köpare till det bolag som ska avyttras. Det är X AB självt som avgör om och när en försäljningsprocess ska inledas eftersom bolaget anser sig ha egen kompetens att avgöra detta.

I ärendet har getts in ett typexempel på hur ett avtal med en utländsk investmentbank är utformat. Det finns i princip två alternativa metoder att avyttra ett större innehav, ofta en hel koncern. Antingen genomförs en börsintroduktion (IPO) eller också sker en försäljning av aktierna till en eller ett fåtal köpare (Trade Sale). Avtalet lämnar öppet huruvida försäljningen ska ske via en IPO eller en Trade Sale. Investmentbanken ger en indikation om vilket av de två sätten att avyttra bolaget som investmentbanken anser är mest förmånligt. Beslutet om hur avyttringen ska genomföras tas dock av X AB självständigt.

Om försäljningen utmynnar i en IPO anser X AB att rättsläget är klarlagt genom bedömningen i RÅ 2001 not. 23. Den fråga som X AB enligt ansökan vill ha bedömd är huruvida bolaget på grund av reglerna om omvänd skattskyldighet är skattskyldigt för förvärvet av de tjänster avseende Trade Sale som investmentbanken tillhandahåller  X AB.

Vid en Trade Sale inleder investmentbanken avyttringsfasen med att finna tänkbara köpare. När köpare visat intresse för ett förvärv låter investmentbanken ett mindre antal potentiella köpare närmare studera bolaget. Efter denna process inhämtar investmentbanken ett antal slutbud varefter en köpare utses. Förhandlingarna med köparen sköts med biträde av investmentbanken.

Investmentbanken ska enligt avtalet tillhandahålla främst följande tjänster vid en Trade Sale
·        utveckla strategier för försäljningen
·        utarbeta uttömmande tidtabeller och genomförandeplaner för försäljningen
·        upprätta en informationspromemoria som efter godkännande ska ges till presumtiva köpare
·        aktivt marknadsföra det bolag som ska säljas och kontakta presumtiva köpare
·        förbereda och distribuera ett eller flera skriftliga erbjudanden
·        samordna due diligence-processen, inklusive övervaka "the data room" och organisera ledningspresentationer
·        utvärdera konkurrerande bud från presumtiva köpare
·        ge råd utifrån finansiella aspekter av försäljningen (prissättning, prisjustering etc.)
·        tillsammans med X AB:s övriga rådgivare delta i förhandlingar med presumtiva köpare.

Vid sidan av sin huvudsakliga verksamhet omsätter X AB i mindre omfattning olika tjänster såsom (...).

Skatteverket anser att X AB genom att bolaget förvärvar aktier i andra företag, aktivt deltar i förvaltningen av dessa och därefter säljer aktierna i företagen i syfte att uppnå vinst, bedriver en verksamhet som får anses falla inom ramen för mervärdesskattens tillämpningsområde. Skatteverket delar X AB:s uppfattning att vad investmentbanken tillhandahåller enligt avtalet utgör en enda tjänst och att X AB, vid tillämpningen av 1 kap. 2 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, är att betrakta som en näringsidkare. När det gäller investmentbankens tillhandahållanden innefattar dessa enligt verket inte några sådana direkta värdepappers- och likviditetstransaktioner som förekom i RÅ 2001 not. 23 avseende s.k. corporate finance-verksamhet. Investeringsbankens uppdrag innefattar såväl kontakter med presumtiva köpare, marknadsföring och rådgivning inom bankens expertisområde. Vid en bedömning av de olika moment som ingår i tjänsten anser Skatteverket att de rådgivande inslagen överväger. Förhandlingarna med presumtiva köpare förs av X AB med bistånd av investeringsbanken och andra rådgivare. Bl.a. med hänsyn till detta bör enligt Skatteverket den tjänst som investeringsbanken tillhandahåller X AB inte anses utgöra sådan förmedling av aktier som är undantagen från mervärdesskatt.

För att den som förvärvar tjänster från en utländsk företagare ska bli skattskyldig för den utländske företagares omsättning (s.k. omvänd skattskyldighet) krävs enligt 1 kap. 2 § första stycket 2 ML, i de delar som är av betydelse här att omsättningen görs inom landet, att den är skattepliktig, att den avser tjänster som omfattas av 5 kap. 5 § eller enligt paragrafens lydelse före den 1 januari 2010 avser tjänster som omfattas av dåvarande 5 kap. 7 § och att förvärvaren är en näringsidkare eller enligt paragrafens lydelse fr.o.m. den 1 januari 2010 är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare men är registrerad till mervärdesskatt här.

Bestämmelsen motsvarar artikel 2.1 c, artikel 131 och artikel 196 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet).

Nämnden tar inledningsvis ställning till om X AB omfattas av begreppet näringsidkare i 1 kap. 2 § första stycket 2 ML (begreppet beskattningsbar person enligt mervärdeskattedirektivet).

X AB:s ställning av beskattningsbar person

Skatterättsnämnden gör följande bedömning

En fråga som aktualiserats i ärendet är huruvida X AB:s huvudsakliga verksamhet omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskatt eller inte. 

Oavsett hur X AB:s huvudsakliga verksamhet karaktäriseras i mervärdesskattehänseende anser nämnden i likhet med parterna att X AB, redan genom att bedriva viss mervärdesskattepliktig sidoverksamhet, ska anses som en beskattningsbar person och därmed som en näringsidkare vid tillämpningen av 1 kap. 2 § första stycket 2 ML i bestämmelsens lydelse såväl före som efter den 1 januari 2010 (jfr EU-domstolens dom i mål C-291/07 Kollektivavtalsstiftelsen TRR Trygghetsrådet).

X AB gör gällande att någon skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första stycket 2 ML emellertid inte kan bli aktuell eftersom vad bolaget förvärvar av investmentbanken ska ses som en sådan såsom värdepappersförmedling som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML.

Nämnden konstaterar följande. X AB:s förvärv av tjänster från investmentbanken görs i X AB:s huvudsakliga verksamhet. Beroende på hur den huvudsakliga verksamheten karaktäriseras kommer det av X AB åberopade undantaget avseende värdepappersförmedling antingen att avse en situation där de underliggande aktieförsäljningar som investmentbanken förmedlar utförs inom ramen för en av X AB bedriven verksamhet som faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt eller en situation där dessa aktieförsäljningar utförs inom ramen för en verksamhet som faller utanför tillämpningsområdet. Skulle sistnämnda fall aktualiseras behöver ställning tas till vad detta förhållande innebär för möjligheten att tillämpa undantaget i 3 kap. 9 § ML på de förmedlingstjänster som X AB anser att investmentbanken tillhandahåller.

Mot den bakgrunden bör det enligt nämndens mening klarläggas huruvida X AB ska anses som beskattningsbar person även för sin huvudsakliga verksamhet.

X AB:s  huvudsakliga verksamhet

Den mervärdesskatterättsliga karaktären hos X AB:s verksamhet bestående i att förvärva, utveckla och avyttra portföljbolag får i första hand bedömas med utgångspunkt i mervärdesskattedirektivet och EU-domstolens praxis på området.

Enligt artikel 2.1.c i mervärdesskattedirektivet ska tillhandahållande av tjänster mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap vara föremål för mervärdesskatt.

Enligt artikel 9.1 första stycket avses med beskattningsbar person den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Med ekonomisk verksamhet avses enligt andra stycket varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet. Motsvarande bestämmelser fanns i artiklarna 2.1, 4.1 och 4.2 i det numera upphävda sjätte direktivet (77/388/EEG).

I EU-domstolens praxis görs skillnad på sådana intäkter i form av avkastning som följer av ett aktieinnehav i sig och en förvaltning som utövas affärsmässigt eller i kommersiellt syfte (se bl.a. C-29/08 Skatteverket mot AB SKF pp. 28-31).

I domen i mål C-142/99 Floridienne SA och Berginvest SA anförde domstolen bl.a. följande. För att ett holdingbolags verksamhet som består i att ställa kapital till sina dotterbolags förfogande ska kunna anses som en ekonomisk verksamhet hos själva holdingbolaget, en verksamhet som består i ett utnyttjande av detta kapital i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav i form av ränta, förutsätts att denna verksamhet inte utövas endast tillfälligt och att den inte endast utgör en sådan förvaltning av investeringar som en privat investerare ägnar sig åt, utan att den utövas affärsmässigt eller i kommersiellt syfte, en förvaltning som bland annat kännetecknas av en önskan att det investerade kapitalet ska förränta sig (p. 28).

Målet C-8/03 Banque Bruxelles Lambert SA (BBL) gällde bl.a. frågan huruvida investeringsbolag med rörligt kapital (s.k. SICAV-bolag) som uteslutande hade som ändamål att genomföra kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital som erhållits från allmänheten (fondföretag) var skattskyldiga i den mening som avses i artikel 4 i sjätte direktivet.

Domstolen konstaterade att det var med det kapital som andelsägarna tillskjutit vid köp av andelar som SICAV-bolagen, för andelsägarnas räkning och mot ersättning, upprättade och förvaltade portföljer bestående av överlåtbara värdepapper. En sådan verksamhet, som består av mer än enbart förvärv och försäljning av värdepapper och som syftar till att fortlöpande ge intäkter, utgör ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 4.2 i sjätte direktivet. Av detta följde enligt domstolen att SICAV-bolagen hade ställning som skattskyldiga personer i den mening som avses i artikel 4 i sjätte direktivet (pp. 42-44).

Skatterättsnämndens bedömning

X AB:s nu aktuella verksamhet har enligt nämndens bedömning en annan karaktär än den som kännetecknar en verksamhet som består i ett passivt innehav av aktier eller andra värdepapper och de betalningar i form av utdelningar eller annan avkastning som följer av värdepappersinnehavet. X AB utövar sin ägarroll i portföljbolagen genom ett aktivt styrelsearbete. Verksamheten har som affärsidé att vinna intäkter genom förvärv och utvecklande av portföljbolag på sådant sätt att högsta möjliga avkastning erhålls på investerat kapital samtidigt som vinst uppkommer vid försäljning av aktierna i bolagen. Verksamheten utövas affärsmässigt och i kommersiellt syfte.

Mot bakgrund av de faktiska förhållanden under vilka den aktuella verksamheten bedrivs och syftet med verksamheten är denna enligt nämndens mening att hänföra till ett utnyttjande av tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav dvs. en ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet. X AB utgör därmed en beskattningsbar person i den mening som avses i nämnda artikel (jfr EU-domstolens bedömning i det tidigare berörda målet BBL). De transaktioner i form av aktieförsäljningar som X AB företar inom ramen för sin affärsverksamhet faller därmed inom tillämpningsområdet för mervärdesskatten.

De förvärvade tjänsterna

För att bestämmelserna om omvänd skattskyldighet i 1 kap. 2 § första stycket 2 ML ska kunna tillämpas i ärendet är vidare av avgörande betydelse dels att de tjänster som den utländska investeringsbanken tillhandahåller X AB kan anses omsatta i Sverige enligt 5 kap. 5 § (tidigare 5 kap. 7 §) ML, dels att omsättningen av dem är skattepliktig.

Enligt 5 kap. 5 § ML är en tjänst som tillhandahålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap omsatt inom landet, om näringsidkaren såvitt nu är av betydelse har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast driftställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Före den 1 januari 2010 gällde enligt den då gällande lydelsen av 5 kap. 7 § att bl.a. konsulttjänster eller bank- och finansieringstjänster ska anses omsatta inom landet om de tillhandahålls från ett annat land och förvärvaren är en näringsidkare som i Sverige har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls.

Motsvarande reglering återfinns i artikel 44 (före den 1 januari 2010 artikel 56) i mervärdesskattedirektivet.

Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås enligt tredje stycket 1 samma paragraf omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte.

Bestämmelsen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande reglering i artikel 135.1 i mervärdesskattedirektivet. Enligt artikeln ska såvitt här är av intresse från skatteplikt undantas transaktioner, inbegripet förmedling men med undantag av förvaltning och förvar, rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper (135.1.f). Före den 1 januari 2007 fanns motsvarande bestämmelser i artikel 13 B d punkt 5 i sjätte direktivet.

EU-domstolen har i flera fall bedömt innebörden och räckvidden av undantaget för sådan förhandling/förmedling av olika slag som omfattades av artikel 13 B d p. 1-5 i sjätte direktivet.

I fråga om uttrycket "förhandlingar" rörande värdepapper kan det enligt domstolen i mål C-235/00 CSC Financial Services Ltd konstateras att det avser verksamhet som utförs av en mellanman som inte är part i ett avtal avseende en finansiell produkt och vars verksamhet skiljer sig från de typiska avtalsenliga prestationer som parterna i sådana avtal utför. Förhandlingsverksamhet är nämligen en tjänst som utförs för en avtalsparts räkning och för vilken denna utger vederlag såsom för fristående förmedlingsverksamhet. Verksamheten kan bl.a. bestå i att underrätta parten om tillfälle att sluta ett sådant avtal, att komma i kontakt med motparten och (eng. "or") att förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennes räkning. Denna verksamhets ändamål är således att göra det som är nödvändigt för att parterna ska sluta avtal, utan att förhandlaren har ett eget intresse vad gäller avtalets innehåll (p. 39).

EU-domstolen har i domen C-453/05 Volker Ludwig uttalat att bedömningen av begreppet förhandling ska göras utifrån själva naturen hos tillhandahållandet och ändamålet med detta (p. 33). För att undantaget ska bli tillämpligt krävs att tillhandahållandet utgör vad som vid en helhetsbedömning framstår som en avgränsad enhet som medför att de funktioner som är specifika och väsentliga för förhandlingstjänsten uppfylls (p. 36).

Regeringsrätten har i avgörandet RÅ 2001 not. 23 fastställt ett av Skatterättsnämnden meddelat förhandsbesked om hur s.k. corporate financeverksamhet skulle bedömas i mervärdesskattehänseende. Den centrala tjänsten i denna verksamhet var försäljning eller förmedling av aktier i samband med en börsintroduktion. Marknadserbjudandet föregicks av ett relativt omfattande förberedelsearbete avseende medverkan vid analys och värdering av aktuellt bolag, utarbetande av prospekt, fastställande av pris på aktierna, deltagande i olika marknadsföringsåtgärder mot tänkbara investerare m.m. Skatterättsnämnden anförde därvid att det aktuella uppdraget bestod av att förmedla aktier i samband med en marknadsintroduktion. För att utföra detta uppdrag fordrades att ett antal tjänster av olika karaktär tillhandahölls men dessa hade inte i sig efterfrågats av uppdragsgivaren utan framstod i allt väsentligt endast som ett medel att på bästa sätt tillhandahålla den förmedlingstjänst som uppdraget avsåg. Enligt nämndens mening skulle därför de förstnämnda tjänsterna anses underordnade den av kunden beställda förmedlingstjänsten.

Avgörandet RÅ 2006 not. 188 gällde om en tjänst avseende överlåtelse av ett företag skulle anses utgöra en förmedlingstjänst eller inte. De tjänster som sökandebolaget tillhandahöll utfördes i fyra etapper som bestod av planering, analys och beskrivning (etapp 1), marknadsbearbetning (etapp 2), intressentbearbetning (etapp 3) samt förhandlingar och avslut (etapp 4). Uppdragen avsåg i huvudsak ägarledda, onoterade företag med en omsättning om högst 200 miljoner kronor. Skatterättsnämnden ansåg att sökandebolagets tillhandahållande var att bedöma som en enda tjänst av undersökande, utredande och rådgivande natur vars omsättning var skattepliktig. Regeringsrätten anförde bl.a. att de tjänster bolaget tillhandahöll sina kunder, oavsett om i ett enskilt fall en aktieförsäljning slutligen kom till stånd eller inte, huvudsakligen fick anses ha en annan karaktär än de finansiella tjänster som ska undantas från skatteplikt enligt aktuella regler i ML och i sjätte direktivet. Regeringsrätten fastställde därför förhandsbeskedet.

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Parterna är i ärendet ense om att vad investeringsbanken tillhandahåller X AB i mervärdesskattehänseende ska anses utgöra en enda tjänst. Skatterättsnämnden delar parternas bedömning rörande denna fråga; jfr t.ex. domen i målet C-349/96 Card Protection Plan Ltd och de två tidigare behandlade domarna meddelade av Regeringsrätten.

Nämnden delar vidare parternas uppfattning att den tjänst som investmentbanken tillhandahåller ska anses som en sådan tjänst som är omsatt i Sverige enligt 5 kap. 5 § ML eller enligt 5 kap. 7 § ML i paragrafens lydelse före den 1 januari 2010.

Fråga uppkommer härefter om investmentbankens verksamhet enligt avtalet med X AB kan anses innebära att banken tillhandahåller X AB en från skatteplikt undantagen tjänst avseende förmedling av aktier. 

Enligt nämndens mening bör vid en sådan bedömning särskilt beaktas vad det är för slags tjänster som efterfrågas med anknytning till avyttringen. Faktorer som har betydelse i det sammanhanget är karaktären på de bolag som aktieavyttringen avser och vilken kompetens den som avyttrar aktierna, i detta fall X AB, kan antas inneha.

De bolag som enligt ansökan kan bli föremål för avyttring är av ett helt annat slag än de som var föremål för bedömning i RÅ 2006 not. 188 där fråga i huvudsak var om företag med en förhållandevis begränsad omsättning. I X AB:s fall är det fråga om ett [antal] portföljbolag som under 2009 tillsammans omsatte enligt vad som tidigare nämnts (...) kronor. Det innebär att de tjänster som efterfrågas vid försäljningen av dem har en annan karaktär än de tjänster som efterfrågades i rättsfallet RÅ 2006 not. 188. De tjänster som investmentbanken tillhandahåller är till stora delar av samma karaktär som de corporate finance-tjänster som bedömdes i RÅ 2001 not. 23 vilka i likhet med vad som gäller i detta ärende avsåg avyttringar av stor omfattning.

I ansökan uppges att X AB självt har kompetens att avgöra om och när en försäljningsprocess ska inledas. Om X AB beslutar att en avyttring ska genomföras via extern kompetens kontaktas ett antal tänkbara investmentbanker. Den investmentbank som får uppdraget ska ha dokumenterad erfarenhet av att hantera komplicerade försäljningsprocesser och framför allt ha ett väl underbyggt kontaktnät för att finna en köpare till det bolag som ska avyttras.

Med hänsyn till den kompetens som X AB självt får antas inneha kan enligt nämndens bedömning de tjänster som bolaget efterfrågar och investmentbanken tillhandahåller inte i första hand anses vara av främst rådgivande karaktär utan det huvudsakliga syftet med att ingå avtalet med investmentbanken måste antas vara att X AB efterfrågar bistånd av banken med att finna en köpare samt hjälp med försäljningsprocessen.

Med detta synsätt får, i enlighet med vad EU-domstolen uttalat i domen CSC och i domen Volker Ludwig, såväl tjänstens natur som ändamålet med denna anses vara att investmentbanken ska tillhandahålla X AB en förmedlingstjänst rörande värdepapper. Omsättning av denna tjänst är undantagen från skatteplikt.  Omvänd skattskyldighet för X AB i enlighet med bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 2 ML aktualiseras därmed inte.

Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i de i det förgående gjorda bedömningarna.
 
Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Eriksson, Odéen, Peterson, Rabe, Wingren
Sekreterare, tillika föredragande: von Oelreich