X AB ("Bolaget") omsätter s.k. bullionmynt i silver. Myntet, som är avsett för investering, präglas av Royal Canadian Mint i Kanada i valören 5 kanadensiska dollar. Det är av typen "Canadian Maple Leaf" och lagligt betalningsmedel i Kanada. Myntet innehåller 999,9/1000 rent silver och väger1 oz (31,1 gram). Bolaget köper in mynten via sitt moderbolag och säljer dem vidare i myntboxar om 500 mynt eller i myntrör om 25 mynt. Försäljningspriset bestämmer Bolaget dagligen med utgångspunkt i priset på silver med påslag för (...) samt mervärdesskatt. Bolaget anser att mynten, som präglas i stora volymer årligen, har lågt eller inget numismatiskt värde.

Bolaget vill veta om bullionmynt av typen Canadian Maple Leaf utgör samlarföremål i den mening som avses i 9 a kap. 6 § 2 ML (fråga 1) och, om så inte bedöms vara fallet, om mynten utgör begagnade varor i den mening som avses i 9 a kap. 4 § ML (fråga 2).

Parterna är ense om att mynten varken utgör samlarföremål eller begagnade varor. Bolagets fråga 1 ställs bl.a. mot bakgrund av att Högsta förvaltningsdomstolen i rättsfallet RÅ 2010 not. 111 funnit att Bolagets omsättning av bullionmynt inte var undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 23 § 1 ML.

Som förutsättning för Skatterättsnämndens prövning ges att villkoren i övrigt för att tillämpa de särskilda reglerna om vinstmarginalbeskattning i 9 a kap. ML är för handen.

Rättsligt

Den särskilda ordningen för vinstmarginalbeskattning tillämpas under de i 9 a kap. 1 § ML angivna förutsättningarna på en skattskyldig återförsäljares omsättning av bl.a. begagnade varor och samlarföremål.

Med begagnade varor avses enligt 9 a kap. 4 § varor som har varit i bruk och som är lämpliga för vidare användning i befintligt skick eller efter reparation med undantag av, såvitt nu är aktuellt, samlarföremål (punkt 2), eller varor som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina, om materialet är obearbetat eller i huvudsak obearbetat (punkt 3). Motsvarande bestämmelse finns artikel 311.1 punkt 1 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG).

Med samlarföremål förstås enligt 9 a kap. 6 § 2 samlingar och samlarföremål av zoologiskt, botaniskt, mineralogiskt, anatomiskt, historiskt, arkeologiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse, allt enligt KN-nummer 9705 00 00. Motsvarande bestämmelse finns artikel 311.1 punkt 3 jämförd med punkt 2 i del B i bilaga IX till mervärdesskattedirektivet.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

Begreppet samlarföremål i 9 a kap. 6 § 2 ML definieras genom en hänvisning till KN-nummer 9705 00 00.

Den Kombinerade nomenklaturen (KN) har fastställts genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. I tulltaxan finns allmänna bestämmelser om tolkningen av KN-nomenklaturen. I första hand ska en tolkning göras med ledning av HS-numret (de fyra första siffrorna) och förklarande anmärkningar till detta nummer. Av de förklarande anmärkningarna till HS-nr 9705 framgår att gemensamt för de artiklar som omfattas är att deras egentliga värde ofta är ringa, men att de är av värde på grund av sin sällsynthet och det sätt varpå de har ordnats. Numret omfattar bl.a. samlingar och samlarobjekt av numismatiskt intresse. Bl.a. avses mynt och sedlar vilka inte längre är lagliga betalningsmedel som uppvisas i samlingar eller i enstaka delar tydligt avsedda för en samling. Numret omfattar inte mynt som inte utgör samlarobjekt och som inte bildar en samling av numismatiskt intresse (t.ex. större sändningar av samma mynt). Mynt som är lagligt betalningsmedel i utgivningslandet förs till nummer 7118, även om de föreligger i etuier för försäljning till allmänheten.

Skatterättsnämnden konstaterar att definitionen av begreppet samlarföremål i 9 a kap. 6 § 2 avser mynt av numismatiskt intresse och att den inte omfattar mynt som är lagligt betalningsmedel i utgivningslandet.

Mot den bakgrunden kan de nu aktuella mynten — vilka är avsedda att omsättas i investeringssyfte, har lågt eller inget numismatiskt värde och är lagligt betalningsmedel i utgivningslandet även om de normalt inte används som sådant, inte anses utgöra samlarföremål i den mening som avses i 9 a kap. 6 § 2.

Fråga 2

Den fråga som Skatterättsnämnden härefter har att ta ställning till är om mynten kan anses omfattas av bestämmelserna i 9 a kap. ML på den grunden att de utgör begagnade varor enligt 9 a kap. 4 §.

För att varor som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina, ska anses som begagnade varor, krävs enligt 9 kap. 4 § 3 att materialet inte är obearbetat eller i huvudsak obearbetat.

Med obearbetat eller i huvudsak obearbetat material bör enligt förarbetena till bestämmelsen förstås ädelmetaller som inte bearbetats eller bearbetats i så ringa omfattning att de inte är attraktiva på marknaden för andra egenskaper än dem som tillskrivs obearbetade ädla metaller, se prop. 2002/03:5 s. 112.

De mynt som nu är i fråga innehåller 999,9/1000 rent silver. De säljs endast i myntboxar om 500 mynt eller i rör om 25 mynt och är avsedda för investering (bullionmynt). De som köper mynten är enligt Bolaget privatpersoner och företag som önskar säkra en del av sitt kapital i fysiska råvaror. Köparnas avsikt är att senare avyttra tillgången mot andra likvida medel eller sälja tillgången vidare. Vidare bestämmer Bolaget försäljningspriset på mynten dagligen med utgångspunkt i priset på silver. Mot den bakgrunden kan mynten inte anses attraktiva på marknaden för andra egenskaper än dem som tillskrivs obearbetat silver. Vid sådant förhållande får mynten anses bestå av material som är obearbetat eller i huvudsak obearbetat. De utgör därmed inte begagnade varor i den mening som avses i 9 a kap. 4 §.

Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i de i det föregående redovisade övervägandena.

Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Fored, Harmsen Hogendoorn, Odéen, Renström, Wingren
Sekreterare: Börjesson
Föredragande: Opander