Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML ska, såvitt här är aktuellt, omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet undantas från skatteplikt. Med bank- och finansieringstjänster avses, enligt andra stycket, inte notariatverksamhet, inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning av förvaringsutrymmen.
Enligt 3 kap. 10 § ML undantas från skatteplikt omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar.
Dessa bestämmelser ska tolkas mot bakgrund av artiklarna 135.1 a och b i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) så som bestämmelserna har tolkats av EU-domstolen. Enligt artikel 135.1 a ska från skatteplikt undantas försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, inbegripet tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter. Enligt artikel 135.1 b ska från skatteplikt undantas beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten. Före den 1 januari 2007 fanns motsvarande bestämmelser i artikel 13 B a och d p. 1 i det numera upphävda sjätte direktivet (77/388/EEG).
Det finns ingen definition av begreppet förmedling i mervärdesskattedirektivet. Uttrycket förmedling i nu gällande direktiv motsvarades av uttrycket förhandling i sjätte direktivet.
En förmedlingstjänst kan enligt EU-domstolens praxis bestå av att underrätta parten om tillfällen att sluta avtal och att komma i kontakt med motparten samt att förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennes räkning. Verksamhetens ändamål är att göra det som är nödvändigt för att parterna ska kunna sluta avtal, utan att förmedlaren har ett eget intresse vad gäller avtalets innehåll (CSC Financial Services, C-235/00, EU:C:2001:696, p. 39). För att det ska vara fråga om en förmedlingstjänst måste transaktionerna vid en helhetsbedömning utgöra en avgränsad enhet som medför att de funktioner som är specifika och väsentliga för förmedlingstjänsten uppfylls (mål C-453/05, Volker Ludwig, EU:C:2007:369, p. 27). Bedömningen ska utgå från själva naturen hos tillhandahållandet och ändamålet med detta (p. 33).
När det gäller begreppet tjänster med anknytning till försäkringstransaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter framgår i EU-domstolens praxis ett krav på att de ska stå i kontakt med försäkringsgivare och försäkringsagenter och endast agerar som mellanhand (Arthur Andersen, C-472/03, EU:C:2005:135, p. 33 och Taksatorringen, C-8/01, EU:C:2003:621, p. 44, jfr Beheer, C-124/07, EU:C:2008:186, p. 29). Ett inslag i en försäkringsagents verksamhet har ansetts vara att sammanföra potentiella kunder med försäkringsgivaren (Arthur Andersen p. 36). Det har också förutsatts att förmedlaren ska besitta sakkunskap på området (Arthur Andersen p. 26–27).