Skattesats

Fråga om inträdesavgift till en anläggning för lek och rörelse omfattas av skattesatsen 6 procent.

Diarienummer
14-18/I
Meddelandedatum
2019-04-30
Lagrum
  • 7 kap. 1 § tredje stycket 10 och 3 kap. 11 a § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200)
  • ML
Sökande
X AB
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Ja
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Dom
Avgörandedatum
2019-12-09
Mål nr
3078-19

Förhandsbesked

Bolagets tillhandahållande mot ersättning i form av entréavgift omfattas av en skattesats om 25 procent.

Bakgrund

Omständigheterna i ärendet

Bolaget driver anläggningar för lek och rörelse. Bolaget uppger att verksamheten numera har utvecklats från lekland med blandade inslag av lek och sport till en anläggning för utövande av idrott och rörelse. För att möta nya kunders behov har anläggningarna anpassats för olika idrottsgrenar såsom fotboll, cross-fit, innebandy, handboll, basket, klättring, gymnastik, parkour, hinderbana, löpning, cykling m.m. Därtill har en trampolinpark tillkommit, avsedd för träning kopplad till flera olika sporter, samt utnyttjas anläggningen av idrottsföreningar som organiserar barn och ungdomar. Bolaget uppger att det har för avsikt att ha egna utbildade instruktörer vid varje sportstation samt att verksamheten syftar till att ge barn och ungdomar ett första avstamp till ett framtida idrottande i en mer organiserad form.

{…}

Entréavgiften har enligt Bolaget hittills behandlats som ersättning för ett sammanhållet tillhandahållande där nöjesinslaget bedömts som övervägande varför avgiften har beskattats med 25 procent mervärdesskatt.

Frågan och parternas inställning

Bolaget frågar om entréavgift för tillträde till anläggningen utgör en inträdesavgift
till en sådan anläggning där besökaren bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet enligt 3 kap. 11 a § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, för vilket skattesatsen utgör 6 procent enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML, eller till utnyttjande av sportanläggning i enlighet med punkt 14 i bilaga III jämförd med artikel 98.2 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG).

{…}

Bolaget anser att verksamheten och sportstationerna uppfyller de krav som åtta av
specialförbunden inom Riksidrottsförbundet ställer. Bolagets idrott ska därför presumeras vara idrottslig verksamhet enligt ML. Dessutom har rättsläget förändrats med anledning av HFD 2017 not. 9 och då även Bolaget erbjuder tillträde till trampolinstationer och andra sportstationer bemannade med instruktörer och anläggningens karaktär huvudsakligen präglas av att ge besökarna en möjlighet att utöva sport och fysisk träning bör verksamheten
anses utgöra idrottslig verksamhet.

Bolaget anser att även Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) dom angående en paintballanläggning av den 7 december 2018 i mål nr 3405-18 har stora likheter med den verksamhet som Bolaget bedriver. Bolaget framhåller att HFD i sin bedömning uttalade att paintballanläggningen till sin karaktär huvudsakligen präglades av att ge besökarna möjlighet att utöva idrott eller fysisk träning, trots att paintball inte ingår i något av Riksidrottsförbundets medlemsförbund, samt att det angavs sakna betydelse om anläggningen också besöktes i nöjessyfte.

Skatteverket anser att skattesatsen 6 procent inte är tillämplig på tillhandahållande av
entré till Bolagets anläggning i {…} med följande motivering.

Anläggningen har karaktär av förströelse- eller nöjesattraktion för barn och ungdomar upp
till 17 år och uppvisar stora likheter med den multisportanläggning för barn och ungdomar upp till 15 år som prövades i RÅ 2009 not.145.

Avgörande för bedömningen av om det är en idrottslig verksamhet eller inte är om det
huvudsakliga syftet med aktiviteten är att utöva sport eller idrott. Det är den genomsnittlige utövarens syfte med aktiviteten som ska beaktas och inte den enskilde utövarens syfte. Att aktiviteten är fysiskt krävande innebär således inte i sig att det är en idrottslig verksamhet.

Det har inte framkommit att någon del av den aktuella anläggningen har utformats för
att uppfylla regler för träning eller tävling som uppställts av något medlemsförbund till Riksidrottsförbundet. Bolagets anläggning är generellt sett lekfullt utformad och de flesta aktiviteter som utövas på anläggningen liknar de aktiviteter som barn och ungdomar kan ägna sig åt i en välutrustad lekpark t.ex. klättra och leka, balansera på balansplattor eller liknande, cykla på trehjuling, springa, hoppa, åka rutschkana, rida på konstruktioner som liknar
levande djur och utöva bollsporter under enklare förhållanden. {…}

Skälen för avgörandet

Rättsligt

Av 7 kap. 1 § tredje stycket 10 och 3 kap. 11 a § första stycket ML följer att skatt ska tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget vid omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet.

I förarbetena anges att aktivitetens syfte i allmänhet att bedriva sport eller idrott på en härför avsedd anläggning är viktigt vid bedömningen av om en idrottstjänst ska anses omsatt eller inte. Den enskilde besökarens syfte med aktiviteten kan således inte tillmätas någon betydelse. Att utnyttja en simhall för simning får därmed anses som sport eller idrott medan ett besök på ett äventyrsbad måste ses som rekreation (prop. 1996/97:10 s. 61).

De svenska bestämmelserna ska tolkas i ljuset av motsvarande bestämmelser i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) så som dessa tolkats av EU-domstolen.

Av artikel 98.2 första stycket i mervärdesskattedirektivet följer att de reducerade skattesatserna endast får tillämpas på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster i de kategorier som anges i bilaga III. Hit hör, såvitt nu är aktuellt, utnyttjande av sportanläggningar (bilaga III, punkt 14).

EU-domstolen har i mål C-432/15, Baštová, EU:C:2016:855, p. 63–65, uttalat att begreppet ”utnyttjande av sportanläggningar” har samband med sport- eller idrottsutövning, vilken i görligaste mån ska kvalificeras utifrån en samlad bedömning. Möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats syftar i huvudsak till att främja utövandet av sportaktiviteter och göra dessa mer tillgängliga för enskilda. Begreppet ska följaktligen förstås så, att det omfattar rätten att använda anläggningar avsedda för att bedriva idrottslig eller fysisk träning, och anläggningarnas användning i detta syfte.

Verksamheter som är att beteckna som ren rekreation eller nöje omfattas inte av begreppet idrott. Den omständigheten att en verksamhet främjar fysiskt och mentalt välbefinnande är i sig inte tillräcklig för att verksamheten ska omfattas. För att en verksamhet ska anses vara idrott är det dock inte nödvändigt att den utövas på professionell nivå eller att det sker regelbundet och organiserat, se English Bridge Union, C-90/16, EU:C:2017:814 p. 24–25 samt där anmärkta rättsfall.

RÅ 2009 not. 145 avsåg tillträde till en multisportanläggning för barn och ungdomar upp till 15 år. Förutom lokaler där ett stort antal sportaktiviteter utövades fanns även lekutrymmen för yngre barn. Skatterättsnämnden, vars förhandsbesked fastställdes av HFD, fann att anläggningen till sin karaktär var att anse som en förströelse- eller nöjesattraktion för barn och ungdomar. Skattesatsen utgjorde därför 25 procent av beskattningsunderlaget.

HFD har i HFD 2017 not. 9 fastställt ett av Skatterättsnämndens förhandsbesked enligt vilket entré till en trampolinpark inrymd i en inomhusanläggning bedömdes omfattas av den reducerade skattesatsen. Parken hade totalt sju stationer där besökarna kunde utöva olika aktiviteter. Två av stationerna användes för att slå volter och liknande samt tre stationer användes för träning av respektive parkour, dodgeball och basket. På en station tränades balans och slutligen fanns på en station ett stort antal trampoliner som satt ihop där besökaren tränar olika hopp. På anläggningen fanns sex till sju instruktörer som genomgått utbildning för att kunna hjälpa besökarna att utveckla sina hopp och sin träning samt för att hantera skadesituationer och främja säkerheten. För att få tillträde till anläggningen betalade besökaren en entréavgift som gav tillgång till samtliga stationer. Besökare under tio år tilläts inträde endast i sällskap med en vuxen person. Mot bakgrund av att det bedrevs fysisk träning eller andra fysiska aktiviteter vid samtliga stationer och att i stort sett samtliga var bemannade med instruktör fann HFD att tillhandahållandet skiljde sig på ett avgörande sätt från vad som prövades i RÅ 2009 not. 145. I likhet med Skatterättsnämnden ansåg HFD att anläggningen till sin karaktär huvudsakligen präglades av att ge besökarna möjlighet att utnyttja anläggningen för att utöva sport och fysisk träning.

HFD har därefter i dom meddelad den 7 december 2018 i mål nr 3405-18 ansett att en paintballanläggning till sin karaktär huvudsakligen präglades av att ge besökarna möjlighet att utöva idrott eller fysisk träning. Den omständigheten att det kunde förekomma att anläggningen också besöktes i nöjessyfte angavs sakna betydelse. Paintball är enligt HFD:s motivering att se som en fysisk aktivitet med ett uttalat prestations- och tävlingsmoment. Den omfrågade paintball¬anläggningen bestod av sammanlagt fem banor avsedda för paintballspel både på tävlings-, nybörjar- och amatörnivå. Den huvudsakliga delen i bolagets paketerbjudanden ansågs av HFD utgöra utnyttjande av anläggningen där det också ingick instruktör eller spelledare. Paketerbjudandena fick därför ses som ett enda tillhandahållande som i sin helhet omfattas av den reducerade skattesatsen för idrott.

 

Skatterättsnämndens bedömning

Frågan är om Bolagets tillhandahållande av tillträde till en anläggning för lek och rörelse omfattas av bestämmelsen om reducerad skattesats för tjänster inom idrottsområdet enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 10 jämförd med 3 kap. 11 a § första stycket ML.

Det som enligt de svenska bestämmelserna ska omfattas är, såvitt nu är aktuellt, en tjänst varigenom någon bereds ”tillfälle att utöva idrottslig verksamhet”, vilket motsvaras av uttrycket ”utnyttjande av sportanläggningar” i mervärdesskattedirektivet.

Inom Bolagets anläggning kan barn och ungdomar utöva ett stort antal aktiviteter {…}.

Bolagets tillhandahållande får, enligt Skatterättsnämnden, ses som ett enda sammansatt tillhandahållande då samtliga stationer finns på ett gemensamt område i anslutning till varandra och tillhandahålls mot en gemensam entréavgift.

Efter att ha tagit del av de beskrivningar och filmer som Bolaget gett in anser Skatterättsnämnden att de flesta av stationerna förefaller vara lek- och nöjesvarianter av idrott, även om aktiviteten vid vissa stationer såsom trampolinstationerna skulle kunna betraktas som idrott. Enbart det förhållandet att den verksamhet som bedrivs på anläggningen uppmuntrar till och innefattar fysisk aktivitet räcker inte för att den ska kunna hänföras till sådan idrottslig verksamhet som omfattas av bestämmelsen om reducerad skattesats. Det huvudsakliga syftet med aktiviteterna vid anläggningen synes vara rekreation och nöje snarare än att utnyttja den aktuella anläggningen för att utöva sport och fysisk träning.

Mot denna bakgrund anser Skatterättsnämnden att anläggningen till sin karaktär inte huvudsakligen präglas av att ge barnen möjlighet att utnyttja anläggningen för att utöva sport och fysisk träning utan att fråga snarare är om aktiviteter av nöjeskaraktär. Bolagets tillhandahållande omfattas därför inte av bestämmelsen om reducerad skattesats för tjänster inom idrottsområdet enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 10 jämförd med 3 kap. 11 a § första stycket ML.

I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn ordf., Birgitta Pettersson, Rolf Bohlin (skiljaktig), Jeanette Fored (skiljaktig), Christina Olsson, Anna Sandberg Nilsson (skiljaktig) och Madelaine Tunudd.

Ärendet har föredragits av Erika Örbom.

Skiljaktig mening

Rolf Bohlin, Jeanette Fored och Anna Sandberg Nilsson är skiljaktiga och anför följande.

Vi anser till skillnad från majoriteten att Bolagets tillhandahållande omfattas av ML:s bestämmelser om reducerad skattesats för tjänster inom idrottsområdet.

Vid en samlad bedömning anser vi att anläggningen till sin karaktär huvudsakligen präglas av att besökarna ges möjlighet att utöva idrott eller fysisk träning. Den omständigheten att det kan förekomma att anläggningen också besöks i nöjessyfte föranleder ingen annan bedömning.

Vi delar majoritetens bedömning att Bolagets tillhandahållande utgör ett enda sammansatt tillhandahållande. Till skillnad från majoriteten anser vi att Bolagets tillhandahållande mot ersättning i form av entréavgifter omfattas av en skattesats om 6 procent. Vi anser att denna bedömning ligger i linje med HFD:s dom HFD 2017 not. 9 avseende entré till en trampolinpark samt HFD:s dom den 7 december 2018 i mål nr 3405-18 avseende en paintballanläggning.

Senaste förhandsbesked inom Mervärdesskatt

Visa alla
Till toppen