X AB vill veta om deras förvärv av tjänster från Y AB omfattas av undantag från skatteplikt för beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten enligt artikel 135.1 b) i mervärdesskattedirektivet såsom den bestämmelsen genomförts i 3 kap. 9 § ML.
För att besvara frågan är det först nödvändigt att pröva om det är fråga om ett eller flera tillhandahållanden i mervärdesskattehänseende.
Som regel ska varje tillhandahållande anses som fristående och självständigt (Stock, C- 208/15, EU:C:2016:936, p. 26). Om två eller flera delar av en transaktion har ett så nära samband att de objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp är de emellertid att anse som ett enda tillhandahållande (Stock, p. 27). Det är också fråga om ett enda tillhandahållande när något tillhandahållande utgör det huvudsakliga medan andra anses som underordnade detta. Ett tillhandahållande ska särskilt betraktas som underordnat ett huvudsakligt tillhandahållande när kunderna inte efterfrågar det i sig, utan tillhandahållandet för dem endast är ett medel för att på bästa sätt åtnjuta det huvudsakliga tillhandahållande som företaget erbjuder (Stock, p. 27). Vid bedömningen av om en transaktion som består av flera delar utgör ett eller flera tillhandahållanden har EU-domstolen lagt vikt bl.a. vid vad som är kännetecknande för transaktionen i fråga (Stock, p. 28). EU-domstolen har vidare beaktat det ekonomiska syftet med transaktionen (Stock, p. 29), samt om den genomsnittlige kunden efterfrågar just kombinationen av olika delar som i och för sig skulle kunna tillhandahållas separat (Deutsche Bank, C-44/11, EU:C:2012:484, p. 24–28). Hur prissättning och fakturering sker kan också utgöra en indikation på hur delarna ska bedömas men är inte i sig avgörande (BGZ Leasing, C-224/11, EU:C:2013:15, p. 44).
Av ingivet avtal mellan Y AB och X AB framgår att Y AB ska tillhandahålla ett antal tjänster för hantering av marknadsföring, ansökningsprocessen, kreditbeslutet och den löpande förvaltningen av beviljade krediter genom sitt it-system. Enligt Skatterättsnämndens mening utgör detta tillhandahållande en helhet som X AB efterfrågar snarare än separata tjänster. Det är därför fråga om ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp.
För att ett sammansatt tillhandahållande ska kunna undantas från skatteplikt krävs att någon del av tillhandahållandet är överordnat de andra delarna och undantaget från skatteplikt (jfr Deutsche Bank och Bastova, C-432/15, EU:C:2016:855).
När det gäller bedömningen av den mervärdesskatterättsliga karaktären av nu aktuellt tillhandahållande följer av avtalet att tjänsterna bl.a. består av ett antal sammankopplade och mestadels automatiserade funktioner som tillsammans är nödvändiga för att X AB ska kunna bevilja lån. Funktionerna består enligt avtalet särskilt av att garantera tillträde till samt underhåll av de it-system som möjliggör on-lineförsäljning av lån genom planering och utveckling av marknadsföringstjänster, presentation av avtalsförslag och villkor till potentiella kunder, identitetskontroller och bedrägeriförebyggande kontroller, support vad gäller kreditvärdighet, låneavtal och andra dokument, samt i övrigt stöd för låneavtalen. Därutöver ger den speciella delen av it-systemet som avser kundrelationer också rapporter, analyser av låneportföljer samt villkor på de finansiella marknaderna m.m.
Det finns ingen definition av begreppet förmedling i mervärdesskattedirektivet. Uttrycket förmedling i nu gällande direktiv motsvarades av uttrycket förhandling i sjätte direktivet.
En förmedlingstjänst kan enligt EU-domstolens praxis bestå av att underrätta parten om tillfällen att sluta avtal och att komma i kontakt med motparten samt att förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennes räkning. Verksamhetens ändamål är att göra det som är nödvändigt för att parterna ska kunna sluta avtal, utan att förmedlaren har ett eget intresse vad gäller avtalets innehåll (CSC Financial Services, C-235/00, EU:C:2001:696, p. 39). För att det ska vara fråga om en förmedlingstjänst måste transaktionerna vid en helhetsbedömning utgöra en avgränsad enhet som medför att de funktioner som är specifika och väsentliga för förmedlingstjänsten uppfylls (mål C-453/05, Volker Ludwig, EU:C:2007:369, p. 27). Bedömningen ska utgå från själva naturen hos tillhandahållandet och ändamålet med detta (p. 33).
Enligt Skatterättsnämndens mening består Y AB:s tillhandahållande till X AB inte i att såsom mellanman göra det som är nödvändigt för att få till stånd ett kreditavtal mellan X AB och konsumenterna. Y AB:s tillhandahållande av it-systemet samt support m.m. uppvisar inte de kännetecken som är väsentliga och specifika för en förmedlingstjänst. Till detta kommer att ersättningen för tillhandahållandet inte påverkas av huruvida låneavtal ingås utan att det snarare är fråga om en ren kostnadstäckning. Skatterättsnämnden anser därför att tillhandahållandet karakteriseras av ett tekniskt system för elektronisk hantering av marknadsföring samt ansökningar om krediter, vilket underlättar för X AB att bevilja krediter till konsumenter.
Det är inte heller Y AB som tillhandahåller krediterna utan X AB.
Vad slutligen gäller den del av tillhandahållandet som avser förvaltning av krediter finner Skatterättsnämnden att det redan av bestämmelsen i artikel 135.1 b framgår att undantaget från mervärdesskatt för krediter omfattar förvaltning av krediter om förvaltningen utförs av den som beviljat krediten. Då det är X AB som beviljar krediterna och Y AB som förvaltar dem omfattas inte heller denna del av tillhandahållandet av undantag från skatteplikt.
Sammanfattningsvis finner Skatterättsnämnden att X AB:s förvärv av tjänster enligt ingivet avtal inte omfattas av undantag från skatteplikt.
I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, ordf., Birgitta Pettersson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Fredrik Fries, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.
Ärendet har föredragits av Erika Örbom.