X-koncernen har sitt huvudkontor i (…). Det centrala bolaget i X-koncernen är Y (Nätverksoperatören) som också är etablerat i (…) .

X, filial (Filialen) är sedan år (…) utgivare av (…) betalkort i Sverige. Filialens huvudkontor är etablerat i (…).

[Kortet] ges i huvudsak ut av bolag inom koncernen, men i länder utanför EU kan även utomstående aktörer vara kortutgivare. Inlösare för korttransaktioner med [kortet] är normalt sett ett bolag inom koncernen, men inlösen kan också utföras av utomstående aktörer.

X har strukturerat sin globala verksamhet runt Nätverksoperatören som licensierar kortutgivartillstånd, ansvarar för varumärket samt sköter clearing och avveckling. Nätverksoperatören är det centrala navet för alla X:s korttransaktioner som sker globalt. Det innebär att kortutgivare och inlösare endast behöver ha en avtalspart för att reglera korttransaktionerna.

X:s affärsmodell medför att varje korttransaktion involverar fem parter, dvs. kortmedlem, butik/försäljningsställe, inlösare, Nätverksoperatören samt Filialen. Enligt det avtal som slutits mellan parterna i transaktionskedjan utgår ersättning för respektive parts åtagande att betala respektive motpart i betalningsflödet.

Filialen har enligt avtalet med Nätverksoperatören rätt till en ersättning, s.k. (…), som uppgår till (…) procent av det nominella belopp som Filialen ska betala till Nätverksoperatören. Ersättningen är enligt avtalet beräknad till ett värde som säkerställer att Filialen får en ersättning som ligger inom ett intervall för armlängds lönsamhet som står i proportion till nivån på den funktion och risk som Filialen bär.

Filialen vill veta om den tillhandahåller en tjänst i mervärdesskattehänseende när Filialen betalar Nätverksoperatören för kortmedlemmens köp mot en ersättning i form av (…).

Filialen anser att frågan ska besvaras jakande eftersom Filialen utför en identifierbar tjänst till Nätverksoperatören mot en ersättning benämnd (…). Det faktum att ersättningens storlek bestämts med utgångspunkt i en prissättning som ska motsvara en marknadsmässig ersättning mellan oberoende parter kan inte i sig påverka bedömningen av om det föreligger en ersättning för en identifierbar tjänst eller inte.

Skatteverket anser att frågan ska besvaras nekande. Det anges i avtalet att (…) betalas i utbyte mot ett åtagande att vidarebefordra pengar. Den storlek som åsatts (…) talar emellertid för att den är kopplad till Filialens funktion i betalordningen och de risker som Filialen bär. Utbetalningen av ersättningen har därför inte en direkt koppling till Filialens åtagande att vidarebefordra pengar.

Enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, ska mervärdesskatt betalas vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs av en beskattningsbar person i denna egenskap. Med omsättning av tjänst förstås enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 1 att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon. Med tjänst förstås enligt 1 kap. 6 § allt som kan tillhandahållas som inte utgör vara.

Motsvarande bestämmelser finns i artikel 2.1 c och artikel 24.1 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG).

Filialen vill veta om det utgör omsättning av tjänst när den åtar sig att överföra pengar avseende kortmedlemmens köp till Nätverksoperatören och får ersättning i form av (…).

För att anse att en transaktion sker mot ersättning i den mening som avses i artikel 2.1 c i mervärdesskattedirektivet krävs att det finns ett direkt samband mellan tillhandahållandet av tjänsten och den ersättning som faktiskt mottas av den beskattningsbara personen. Ett sådant direkt samband finns om det mellan tjänsteleverantören och mottagaren av tjänsten föreligger ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer, där den ersättning som tjänsteleverantören tar emot utgör det faktiska motvärdet för den tjänst som tillhandahålls mottagaren (se t.ex. Ntp. Nagyszénás, C-182/17, EU:C:2018:91, p. 32 och Baštová, C-432/15, EU:C:2016:855, p. 28 och där anmärkta rättsfall).

Enligt Skatterättsnämndens mening innebär Filialens åtagande att vidarebefordra nominellt belopp avseende kortmedlems inköp till Nätverksoperatören mot en ersättning på (…) procent av nominellt belopp benämnd (…) att det är fråga om ett ömsesidigt utbyte av prestationer där ersättningen utgör motvärdet för den tjänst som Filialen tillhandahåller Nätverksoperatören. Det föreligger därmed ett direkt samband mellan Filialens tillhandahållande och den mottagna ersättningen. Det förhållandet att ersättningens storlek är beräknad till ett värde som säkerställer att Filialens ersättning ligger inom ett intervall för armlängds lönsamhet och står i proportion till funktion och risk som bärs av Filialen föranleder ingen annan bedömning (att jämföra med sådan kostnadsallokering som förekom i t.ex. Danske Bank, C-812/19, EU:C:2021:196).

I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, Birgitta Pettersson, Petter Classon, Jeanette Fored, Christina Olsson, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.

Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.