Kommunen vill veta om den planerade solcellsinstallationen utgör en eller två anläggningar i LSE:s mening.
I förarbetena till undantaget i 11 kap. 2 § LSE uttalas bl.a. att produktionsenheter som geografiskt och tekniskt är sammanhängande, exempelvis genom att dela generator eller som på annat sätt är sammanhängande, bör ses som en enda anläggning och inte som flera anläggningar. Vidare framgår att bedömningen av om produktionsenheter är sammanhängande ska göras även för elproduktionsenheter utan generator samt att förekomsten av flera mätpunkter (anslutningspunkter) inom anläggningen inte bör påverka bedömningen. Det anförs också att bedömningen av om produktion ska anses ske i en eller flera anläggningar inte bör påverkas vid avtalslösningar som leder till konstlade uppdelningar eller byten av ägandeform (prop. 2015/16:1 s. 300 och s. 344).
Av Kommunens beskrivning framgår att varje produktionsenhet är ett slutet system som kopplas till en egen anslutningspunkt. Beslutet om antal solcellsanläggningar med tillhörande anslutningspunkter har fattats mot bakgrund av ambitionen att få ut en hög egenanvändning. Av förarbetena framgår dock att enbart förekomsten av flera anslutningspunkter inom en anläggning i sig inte påverkar bedömningen av om fråga är om en eller flera anläggningar.
Skatterättsnämnden anser att de aktuella produktionsenheterna är sammanhängande eftersom de är placerade på sammanbyggda huskroppar. Att enheterna kopplas till olika anslutningspunkter och anläggningen rent tekniskt utgörs av olika solcellssystem med olika elabonnemang medför inte att de utgör separata anläggningar. Enheterna utgör därmed en enda anläggning med en sammanlagd installerad toppeffekt som överstiger 500 kilowatt.
I avgörandet har deltagit Rolf Bohlin, Petter Classon, Jeanette Fored, Kristina Harmsen Hogendoorn (ordf.), Christina Olsson, Birgitta Pettersson och Anna Sandberg Nilsson.
Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.