Enligt 10 kap. 14 § ML undantas tillhandahållanden av social omsorg från skatteplikt. Undantaget omfattar även tillhandahållanden av andra tjänster och leveranser av varor av den som tillhandahåller omsorgen, om tillhandahållandet eller leveransen görs som ett led i omsorgen.
Med social omsorg avses offentlig eller privat verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg, stöd eller service till vissa funktionshindrade och annan jämförlig social omsorg.
Enligt artikel 132.1 g i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete, däribland sådana som görs av ålderdomshem, av offentligrättsliga organ eller av andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär.
Av artikel 134 i direktivet följer att transaktionerna ska vara absolut nödvändiga för att de undantagna transaktionerna ska kunna utföras och dess grundläggande syfte får inte vara att vinna ytterligare intäkter åt organet genom transaktioner som utförs i direkt konkurrens med kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt.
Vad gäller gränsdragningen mellan personaluthyrning och undantaget från skatteplikt för sjukvård har Högsta förvaltningsdomstolen i HFD 2020 ref. 5, HFD 2020 ref. 35 och HFD 2020 not. 3 I-III dragit följande slutsatser mot bakgrund av EU-domstolens praxis i bl.a. Horizon College, C-434/05, EU:C:2007:343 och ”go fair” Zeitarbeit,
C-594/13, EU:C:2015:164.
Om den tillhandahållna personalen utför de medicinska åtgärderna på uppdrag av köparen och ingår i köparens organisation talar det för att det är fråga om personaluthyrning. För att avgöra om så är fallet ska beaktas vem som har det övergripande ansvaret för vilka arbetsuppgifter som ska utföras, vilka patienter som ska få del av åtgärderna och under vilka tider dessa ska tillhandahållas. Det förhållandet att den tillhandahållna personalen beslutar om hur vården ska utföras medför inte att personalen eller underleverantören har det övergripande ansvaret för vilka arbetsuppgifter som ska utföras.
Vidare konstaterar domstolen att när en köpande vårdgivare anlitar en underleverantör som tillhandahåller vårdpersonal för att den ska utföra medicinska åtgärder som avser köparens patienter är tillhandahållandet normalt sett en personaluthyrningstjänst. Syftet med avtalet mellan köparen och dennes underleverantör får under sådana förhållanden anses vara att en resurs med viss kompetens ska tillhandahållas så att köparen ska kunna fullgöra sina skyldigheter. I förhållandet mellan köparen och underleverantören är den tjänst som tillhandahålls därmed inte sjukvård.