Motivering

Bakgrund

I ärendet har bl.a. följande uppgetts. X AB (Bolaget) har bildats i syfte att uppföra en (...)anläggning för behandling av (...), varigenom [olika produkter som metall m.fl.] kommer att utvinnas. Anläggningens kapacitet kommer att uppgå till (...) ton (..) per år. (...)processen kommer att vara elintensiv. Processen består av (...) olika, i ansökan närmare beskrivna steg. Det första steget innebär att (...) sönderdelas genom (...) varefter ytterligare sönderdelning och separering sker av materialet i påföljande steg. Slutprodukterna från processen består av [metall m.fl.]. Produkterna uppges kunna användas som ny råvara inom industriell verksamhet såsom järnverk, (...)tillverkning m.fl.

För att belysa komplexiteten i de maskiner som används i en (...)anläggning och för att visa att processen är jämförbar med andra processer inom tillverkningsindustrin som anses utgöra industriell verksamhet har Bolaget i ärendet gett in en film som är ca fyra minuter lång och visar verksamheten i en i gång varande (...)anläggning.

Frågan och parternas inställning

Bolaget frågar om (...)processen utgör en tillverkningsprocess i industriell verksamhet. Med (...)processen avses den hantering som sker innan produkterna är färdiga för leverans till kund, dvs. processen innefattar inte hantering i eller omkring färdigvarulager.

Bolaget framhåller att när det gäller innebörden av begreppet industriell verksamhet har denna till stor del grundats på gällande Standard för svensk näringsgrensindelning (SNI). Denna standard har emellertid ändrats vid flera tillfällen varför det kan ifrågasättas vilket värde SNI‑koderna ska tillmätas i sammanhanget. (...)processen skulle fram till det att gällande standard SNI 2007 infördes ha fallit in under de SNI‑koder som betecknade industriell verksamhet men skulle inte göra det enligt SNI 2007. Vad gäller begreppet tillverkningsprocessen anser Bolaget att [den aktuella] processen är att anse som en sådan process eftersom nya produkter i form av [metall m.fl.] framställs genom företrädesvis sönderdelande produktion.

Skatteverket framhåller bl.a. att det av förarbetsuttalanden till LSE inte framgår vilken SNI som ska tjäna till ledning vid bedömningen av om en viss verksamhet ska anses som en industriell verksamhet. Det är således oklart om avsikten är att vägledning ska hämtas från den vid varje tidpunkt gällande SNI‑versionen eller från någon tidigare version. Skatteverket anser det vara angeläget att rättsläget klargörs på det aktuella området.

Rättsligt

Enligt 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE utgör energiskatten 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen.

Den omräkning av de i första stycket angivna skattebeloppen för kalenderåret 2011 och efterföljande kalenderår som det föreskrivs om i andra stycket innebär för 2011 inte någon ändring av aktuellt skattebelopp, se förordningen (2010:1521) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2011. Inte heller för 2012 ska någon ändring ske av nämnda skattebelopp, se förordningen (2011:1134) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2012.

Bakgrunden till bestämmelsen i 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE är i huvudsak följande. Enligt 14 § i den numera upphävda lagen (1957:262) om allmän energiskatt, EL, skulle skatt utgå med en reducerad skattesats för elektrisk kraft som förbrukats i industriell verksamhet. I fråga om vad som skulle hänföras till sådan verksamhet uttalades i förarbetena till denna regel i huvudsak följande (prop. 1976/77:68 s. 13 och SkU 1976/77:22 s. 13). Vad som är att hänföra till industriell verksamhet borde enligt a. prop. grundas på den näringsgrensindelning som tillämpas i den officiella statistiken, SNI. Enligt denna omfattades industrisektorn av grupperna 2 Gruvor och mineralbrott, 3 Tillverkningsindustri och 4 El-, gas-, värme- och vattenverk. Skatteutskottet konstaterade att gränsen mellan industriell verksamhet och annan näringsverksamhet av naturliga skäl var svår att exakt fastställa i en lagtext. Som en allmän vägledning kunde den statistiska indelningen enligt SNI‑standarden vara av värde men utskottet framhöll att den svenska industristatistiken uteslöt en del verksamhetsgrenar som i den internationella statistiken och enligt gängse språkbruk kunde göra anspråk på att betraktas som industrier. I sådana och därmed jämförliga fall borde enligt utskottet begreppet industriell verksamhet tolkas generöst. Riktpunkten för den generösa tolkningen borde främst vara att därigenom undvika konkurrenssnedvridningar.

Genom SFS 1992:879 ändrades reglerna på så sätt att skatten enligt 14 § a) EL skulle tas ut med 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukats i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen. I förarbetena till denna ändring, prop. 1991/92:150 Bilaga I:5 s. 16, anfördes bl.a. följande. I paragrafen hade den allmänna energiskatten på elektrisk kraft slopats för bl.a. den förbrukning som skedde i industriell verksamhet. Avsikten var att begreppet industriell verksamhet endast skulle avse SNI 2 och 3. Den statistiska indelningen enligt SNI kunde användas som en allmän vägledning till vad som avsågs med begreppet industriell verksamhet. Det var dock endast den förbrukning som ägde rum i tillverkningsprocessen som skulle omfattas av 0‑skattesatsen. Bestämmelsen i 14 § a) EL fördes utan materiella ändringar över till 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE. Genom SFS 2003:810 infördes därefter i stället för den då gällande nollskattesatsen energiskatt med 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen.

Skatterättsnämndens bedömning

Frågan i ärendet är om den tilltänkta (...)processen ska anses utgöra en tillverkningsprocess i industriell verksamhet.

Vad först gäller innebörden av begreppet "industriell verksamhet" har i flera lagstiftningssammanhang uttalats att den statistiska indelningen enligt SNI kan vara till ledning vid bedömningen. Skatteverket har framhållit att det är oklart om vägledning vid bedömningen ska hämtas från den vid varje tidpunkt gällande versionen av SNI eller från någon tidigare version. Vad gäller den frågan konstaterar Skatterättsnämnden att SNI inte är utformad för att ligga till grund för t.ex. energibeskattningen utan har ett statistiskt ändamål. Det framstår därför som problematiskt att t.ex. endast låta den senaste versionen av SNI vara avgörande vid bedömning av energiskattefrågan. Detta skulle nämligen kunna innebära att nya versioner av SNI skulle kunna påverka rättstillämpningen inom energiskatteområdet utan att detta har varit avsikten. En sådan effekt skulle vara olämplig ur flera aspekter inte minst med hänsyn till den osäkerhet sett över tiden som skulle uppkomma för de skattskyldiga. I nu aktuellt ärende kan sålunda noteras att olika slags återvinning (återvinningsindustri) hänfördes till huvudgrupp 37, avdelning tillverkning, såväl i SNI 92 som i SNI 2002 medan återvinning i SNI 2007 återfinns i huvudgrupp 38, avfallshantering; återvinning, som inte längre hänförs till avdelning tillverkning. Jfr i detta sammanhang även de uttalanden och överväganden som gjordes i prop. 2007/08:25 s. 214 f. i samband med ändringar av reglerna om omvänd skattskyldighet inom byggsektorn. Det sagda innebär enligt nämndens mening att en bedömning av om en verksamhet ska anses industriell eller inte bör göras utifrån ett mer allmänt perspektiv. Härvid kan SNI, såväl gällande som tidigare versioner, tjäna som en vägledning men även andra omständigheter som t.ex. under vilka närmare former verksamheten bedrivs bör vägas in.

Vad härefter gäller innebörden av begreppet "tillverkningsprocessen" förekommer varken i lagtexten eller i förarbetena någon definition av begreppet. I f.d. Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om energiskatt på elektrisk kraft, RSV SP 1999:1, anförs i p. 4.2.1.1., under rubriken Tillverkningsprocessen, bl.a. följande. Bedömningen av vilken elförbrukning som ska hänföras till tillverkningsprocessen bör utgå från de företagsekonomiska huvudfunktionerna tillverkning, försäljning, administration samt forskning och utveckling (FoU). Avgörande för bedömningen av om elförbrukningen ska hänföras till tillverkningsprocessen bör enligt rekommendationerna vara om förbrukningen har ett direkt samband med en pågående förädling. Motsvarande synsätt som kommer till uttryck rekommendationerna har även tillämpats i rättspraxis, se RÅ 2002 ref. 16.

Av utredningen i ärendet framgår att den av Bolaget tilltänkta verksamheten ska bedrivas i flera steg. Den stora mängd (...) som ska bli föremål för återvinning ska bearbetas både mekaniskt och på annat sätt med hjälp av omfattande och energikrävande maskinell utrustning. De stora mängder skilda slutprodukter som blir resultatet av (...)processen ska användas som insatsvaror i olika former av industriell verksamhet som t.ex. i järnverk och vid (...)tillverkning. Bolagets planerade verksamhet innebär enligt Skatterättsnämndens bedömning att de (...) som ska användas i verksamheten får anses genomgå förädling och att förädlingen görs i syfte att tillskapa produkter för användning i olika slags tillverkningsindustrier.

Mot bakgrund av de i det föregående gjorda övervägandena anser nämnden att  Bolagets tilltänkta verksamhet, främst mot bakgrund av de förutsättningar under vilka verksamheten ska bedrivas och den förädling som sker av (...)råvaran, har en sådan karaktär att den elektriska kraft som Bolaget kommer att förbruka i den aktuella (...)processen ska anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen i den mening som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE. Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i detta synsätt. 

Beslutande: Svanberg, ordf., Fored, Harmsen Hoogendoorn, Odéen, Renström, Wingren
Sekreterare, tillika föredragande: von Oelreich