Fråga 1

Bolaget driver en [anläggning inom vilken barn och ungdomar upp till 15 års ålder kan] utöva ett stort antal aktiviteter såsom basket, hockey, fotboll, [klättring] m.fl. aktiviteter. Inom anläggningen finns även ett par lekutrymmen för yngre barn. Erläggande av entréavgift berättigar till deltagande i samtliga aktiviteter. (...).

Bolaget frågar om en del av bolagets verksamhet utgör sådan idrottsverksamhet som ska beskattas med den reducerade skattesatsen 6 procent (fråga 1) och i så fall, om beskattningsunderlaget ska delas upp på så sätt att den del av entréavgiften som avser idrottsdelen beskattas med den reducerade skattesatsen 6 procent och den del som avser lekdelen beskattas med skattesatsen 25 procent? (fråga 2).

Skatteverket anser att det allmänna syftet med de aktiviteter som erbjuds inom anläggningen inte är att besökarna ska idrotta eller utöva någon sport utan aktiviteterna har i stället karaktär av lek, rekreation och nöje. Det innebär att tillämplig skattesats på inträdet till anläggningen är 25 procent (fråga 1). Med denna bedömning förfaller fråga 2.

Bestämmelser om skattesats finns i 7 kap. mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Skatten ska tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget, om inte annat följer av särskilda bestämmelser (7 kap. 1 § första stycket ML). En sådan bestämmelse gäller omsättning av tjänster inom idrottsområdet som anges i 3 kap. 11 a § första stycket ML och som inte undantas från skatteplikt enligt paragrafens andra stycke. För omsättning av sådana tjänster ska skatt tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget (7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML).

Enligt 3 kap. 11 a  § första stycket ML undantas från skatteplikt bl.a. omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller - under viss förutsättning - av en ideell förening (3 kap.11 a § andra stycket ML). När en sådan tjänst omsätts av någon annan, t.ex. en kommersiell aktör, och undantaget således inte är tillämpligt ska som framgått ovan skatten tas ut med  6 procent.

Bestämmelserna avseende idrottsområdet har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelser i det numera upphävda sjätte direktivet (77/388/EEG). De återfinns idag i rådets direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet). Enligt artikel 132.1 mska medlemsstaterna från skatteplikt undanta vissa tillhandahållanden av tjänster med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning vilka görs av organisationer utan vinstsyfte till personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning. Artikel 98.2 jämförd med punkt 14 i bilaga III till mervärdesskattedirektivet tillåter att reducerad skattesats tillämpas för utnyttjande av sportanläggningar. Detta utgör en avvikelse från principen om att den normala skattesatsen ska tillämpas. Det framgår av EG-domstolens fasta praxis att bestämmelser som utgör undantag från en princip ska tolkas restriktivt (se bl. a. domen i mål C-83/99 angående Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien, p. 18 och 19).

Begreppet idrottslig verksamhet är inte definierat i lagtexten. Av förarbetena framgår att någon enhetlig eller heltäckande definition inte finns och knappast kan skapas för alla situationer. Det är framför allt svårt att avgöra vad som är sport/idrott och vad som i stället är rekreation/förströelse/nöje. Att utnyttja en simhall för simning får anses som sport eller idrott medan ett besök på ett äventyrsbad måste ses som rekreation. Exemplet i förarbetena är avsett att illustrera att aktivitetens syfte i allmänhet att bedriva sport eller idrott på en anläggning som är avsedd för det ändamålet är viktigt vid bedömningen av om en idrottstjänst ska anses omsatt eller inte. Den enskilde besökarens syfte med aktiviteten kan således inte tillmätas någon betydelse (prop. 1996/97:10 s. 53 f.).

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Vid bedömningen av om de aktiviteter som är i fråga utgör sport/idrott eller rekreation/förströelse/nöje bör, mot bakgrund av de ovan angivna förarbetsuttalandena, den enskilde besökarens syfte med aktiviteterna inte tillmätas någon betydelse. I stället bör en bedömning göras av vilka aktiviteter anläggningen syftar till. Med den utgångspunkten får enligt nämndens bedömning tillhandahållandet till sin karaktär ses som en förströelse- eller nöjesattraktion för barn och ungdomar. Skattesatsen utgör därmed 25 procent av hela beskattningsunderlaget för tjänsten (fråga 1).

Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller fråga 2.

Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Harmsen Hogendoorn, Odéen, Rabe, Sandberg Nilsson, Wingren
Sekreterare: von Oelreich
Föredragande: Opander