X AB hyr ut delar av lokalerna i [två fastigheter] till Y AB som driver [viss verksamhet i form av rumsuthyrning]. Hyreskontraktet är inte tidsbegränsat utan löper tills vidare. Y AB är registrerat som skattskyldigt till mervärdesskatt för hotell- och vandrarhemsverksamhet. Y AB upplåter i sin tur rum i de aktuella fastigheterna till [socialförvaltningen i A-stad] och debiterar [socialförvaltningen] för hyran inklusive mervärdesskatt. Rummen används av personer som av olika skäl är i behov av ett tillfälligt boende. Den normala hyrestiden för boendet varierar från en natt till ett par månader.

X AB frågar om även bolagets verksamhet i form av upplåtelsen till Y AB ska anses utgöra sådan rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet  som är skattepliktig enligt 3 kap. 3 § första stycket 4 ML.

Skatteverkets inställning är att X AB:s upplåtelse till Y AB inte ska betraktas som sådan rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet som är skattpliktig utan som sådan upplåtelse av fastighet som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 2 § ML.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket ML undantas från skatteplikt bl.a. upplåtelse av hyresrätter, bostadsrätter och andra rättigheter till fastigheter. Undantaget enligt 2 § omfattar enligt 3 § första stycket 4 inte, såvitt nu är i fråga, rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet.

Ovannämnda bestämmelser ska tolkas mot bakgrund av motsvarande reglering i artikel 135.1 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Enligt artikel135.1 l i direktivet ska utarrendering och uthyrning av fast egendom undantas från skatteplikt. Enligt punkt 2 första stycket a i artikeln ska, såvitt nu är i fråga, tillhandahållande av logi, såsom detta definieras i medlemsstaternas lagstiftning, inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion inte omfattas av undantaget från skatteplikt i punkt 1 l . Före den 1 januari 2007 fanns motsvarande bestämmelser i artikel 13 B b första stycket punkt 1 i det numera upphävda direktivet 77/388/EEG (sjätte direktivet).

Skatterättsnämndens bedömning

X AB hyr ut de aktuella delarna av fastigheterna till Y AB enligt ett kontrakt som inte är tidsbegränsat utan löper tills vidare. Av EU-domstolens praxis (t.ex. mål C-284/03 Temco Europe SA, p. 20) framgår att hyrestidens längd har betydelse för att särskilja fastighetsuthyrning, som i regel utgör en förhållandevis passiv verksamhet som har samband med att viss tid förflyter och inte skapar något betydande mervärde, från andra aktiviteter som antingen är av industriellt eller kommersiellt slag. Till sistnämnda aktiviteter hör bl.a. undantagen i artikel 13 B b punkterna 1-4 i sjätte direktivet där punkten 1 omfattar tillhandahållande av logi inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion.

Såväl naturen hos X AB:s tillhandahållande som ändamålet med detta är enligt nämndens mening inte att under en kortare tidsrymd tillhandahålla Y AB logi utan att långsiktigt och mer passivt ställa de aktuella delarna av fastigheterna till Y AB:s förfogande för att sistnämnda bolag ska kunna bedriva sin verksamhet. X AB:s fastighetsupplåtelse ska därför inte anses som sådan rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet som är skattepliktig enligt 3 kap. 3 § första stycket 4 ML.

Förhandsbeskedet har utformats i enlighet härmed.

 Beslutande: Svanberg, ordf., Eriksson, Harmsen Hogendoorn, Odéen, Peterson, Rabe, Wingren
Sekreterare, tillika föredragande: von Oelreich