Bolagets fråga gäller om den elektriska kraft som omfattas av ansökan ska anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen i den mening som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE och en reducerad skattesats därför är tillämplig. Bolaget anser att så är fallet.
Enligt Skatteverkets uppfattning är den aktuella elförbrukningen vid en samlad bedömning att anse som förbrukning i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet.
Skatterättsnämndens bedömning
Enligt 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE utgör energiskatten 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen.
Den omräkning av de i första stycket angivna skattebeloppen för kalenderåret 2011 och efterföljande kalenderår som det föreskrivs om i andra stycket innebär för 2011 inte någon ändring av aktuellt skattebelopp, se förordningen (2010:1521) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2011.
Ärendet gäller främst efter vilka grunder begreppet "tillverkningsprocessen" ska avgränsas från ett företags hela verksamhet. Varken i lagtexten eller i förarbetena förekommer någon definition av begreppet. I f.d. Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om energiskatt på elektrisk kraft, RSV SP 1999:1, anförs i p. 4.2.1.1., under rubriken Tillverkningsprocessen, bl.a. följande. Bedömningen av vilken elförbrukning som ska hänföras till tillverkningsprocessen bör utgå från de företagsekonomiska huvudfunktionerna tillverkning, försäljning, administration samt forskning och utveckling (FoU). Elektrisk kraft som förbrukas i och kring byggnad och mark som är knuten till pågående förädling - antingen sammansättningsproduktion, detaljtillverkning eller sönderdelande produktion - bör anses förbrukad i tillverkningsprocessen. I tillverkningsprocessen kan t.ex. ingå råvaror, halvfabrikat, komponenter och helfabrikat. Exempel avseende byggnad är — även om det endast utgör del av byggnad — lagerutrymme för i tillverkningsprocessen ingående varor. Avgörande för bedömningen av om elförbrukningen ska hänföras till tillverkningsprocessen bör vara om förbrukningen har ett direkt samband med en pågående förädling. Till försäljningsverksamhet bör hänföras lagerhållning av produkter som är färdiga för försäljning. El som förbrukas i och kring byggnad och mark där sådan lagerhållning bedrivs eller i övrigt för försäljningsverksamhet bör inte anses ha förbrukats i tillverkningsprocessen.
Motsvarande synsätt som kommer till uttryck i RSV:s rekommendationer har även tillämpats i rättspraxis, se RÅ 2002 ref. 16, där elektrisk kraft som förbrukats i industriell verksamhet i samband med lagring av produkter som var färdiga för försäljning inte har ansetts hänförlig till tillverkningsprocessen.
Den helt övervägande delen av den el som Bolaget förbrukar i aktuellt hänseende hänför sig till lagring av ostråvara. Lagringen föregår en fortsatt hantering av ostråvaran bestående i att denna kontrolleras, avplastas och slutvaxas för att därefter bitas, rivas eller skivas och förpackas till konsumentfärdig ost. Dessa åtgärder efter lagringen kan enligt Skatterättsnämndens bedömning antingen hänföras till förädling av ostråvaran eller anses ha ett direkt samband med förädlingen. Den föregående lagringen får enligt nämndens bedömning anses utgöra en förutsättning för förädlingen av ostråvaran. Även lagringen får därmed anses ha ett direkt samband med förädlingen av denna.
Det anförda innebär att den elektriska kraft som Bolaget förbrukar för aktuell lagring av ostråvara och för den efterföljande hantering av denna som nämnden i det föregående bedömt utgöra förädling eller åtgärder som har direkt samband därmed ska anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen i den mening som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE. Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i detta synsätt.
Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Harmsen Hogendoorn, Odéen, Renström, Rosvall, Wingren
Sekreterare, tillika föredragande: von Oelreich