Med omsättning av en tjänst förstås enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 1 ML att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon.
Från skatteplikt undantas omsättning av fastigheter samt överlåtelse och upplåtelse av arrenden, hyresrätter, bostadsrätter, tomträtter, servitutsrätter och andra rättigheter till fastigheter (3 kap. 2 § första stycket ML).
Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML ska, såvitt här är aktuellt, omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet undantas från skatteplikt. Med värdepappershandel förstås enligt tredje stycket 1 samma paragraf omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte.
Omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar, undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § ML.
Bestämmelserna i ML ska tolkas mot bakgrund av motsvarande regleringar i artikel 135.1 a, f och j mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) så som dessa tolkats av EU-domstolen.
Av EU-domstolens praxis följer att ett tillhandahållande av en tjänst endast är beskattningsbart om det mellan den som tillhandahåller tjänsten och mottagaren av tjänsten föreligger ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer, där den ersättning som tjänsteleverantören tar emot utgör det faktiska motvärdet för den tjänst som tillhandahålls mottagaren (Baštová, C-432/15, EU:C:2016:855, p. 28 och där angivna rättsfall).
EU-domstolen har uttalat att en tjänst som tillhandahålls av en person, som inte har någon rätt till en fast egendom, för att en annan person ska överta förstnämnd persons hyresrätt inte omfattas av undantaget från skatteplikt rörande fastighetsupplåtelser (Cantor Fitzgerald, C-108/99, EU:C:2001:526).
EU-domstolen har också uttalat att undantaget från skatteplikt i artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet omfattar de tjänster som ett kreditmarknadsföretag tillhandahåller genom att mot ersättning utfärda en emissionsgaranti till ett bolag som avser att emittera aktier. Emissionsgarantin innebär att kreditmarknadsföretaget åtar sig att förvärva aktier som eventuellt inte kommer att tecknas inom den tid som aktieteckningen pågår (Skandinaviska Enskilda Banken, C-540/09, EU:C:2011:137).
EU-domstolen har vidare ansett att rabattkort som ger kortinnehavaren rätt till rabatter på priset på de varor och tjänster som vissa företag erbjuder varken omfattas av begreppen ”andra värdepapper” eller ”andra överlåtbara skuldebrev”. EU-domstolen konstaterade att när en konsument köper ett sådant kort, förvärvar denne varken äganderätt i bolaget eller en fordran mot företaget, och inte heller någon annan rättighet som har anknytning till sådana rättigheter (Granton Advertising, C-461/12, EU:C:2014:1745).
Slutligen har EU-domstolen uttalat att en försäkringstransaktion kännetecknas av att en försäkringsgivare åtar sig att, mot förskottsbetalning av en premie, tillhandahålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken förverkligas (Card Protection Plan Ltd, C-349/96, EU:C:1999:93).